lördag 17 november 2018

Summering av allsvenskan 2018

Kalmar FFs säsong slutade med total pyspunka. Man hade dock skaffat ihop tillräckligt med poäng under våren för att det aldrig skulle kännas riktigt oroligt neråt. Dessutom var bottenlagen ovanligt usla i år, så risken att de skulle jaga ikapp var ganska minimal. Just nu verkar det vara totalt kaos i föreningen. Henke verkar inte få nytt förtroende och spelartruppen är tydligt på hans sida. För min del är det klart att det handlar om ett vägval. Antingen satsar man på något nytt, med ny tränare och en rejäl satsning på spelartruppen (klarar ekonomin verkligen det?) eller ger man Rydström chansen att fortsätta bygga något. En ny tränare, utan några andra större förändringar i övrigt, vore ett steg tillbaka. Jag tror och hoppas att Rydström fortsätter, Rasmus förlänger, och att man fortsätter att slussa in yngre spelare som kommer att bli bättre och bättre med tiden. Sedan hoppas man givetvis på någon förstärkning offensivt. Brassespåret känns svalt, så kanske får man dammsuga division ett eller två och hoppas att det finns någon där som skulle klara av att ta ett steg uppåt? Blir spännande de närmaste veckorna att se vilken väg föreningen väljer.

Också dags att summera mitt allsvenska tips. I år slutade det som följer:

1. AIK (-1)
2. IFK Norrköping (-2)
3. Malmö FF (+2)
4. Hammarby (-4)
5. Häcken (0)
6. Östersund (+3)
7. Djurgården (+1)
8. GIF Sundsvall (-6)
9. Örebro (0)
10. Kalmar FF (-1)
11. IFK Göteborg (+1)
12. Elfsborg (+5)
13. Sirius (-2)
14. BP (-2)
15. Dalkurd (+3)
16. Trelleborgs FF (+3)

Totalt 36 poäng. Utan tvekan mitt bästa allsvenska tips någonsin, men samtidigt en säsong utan större sensationer. Topplagen är ungefär de förväntade och bottenlagen ungefär likaså. Sundsvall är väl de enda som överraskat rejält positivt, medan Hammarby gjort det lite bättre än förväntat och Elfsborg lite sämre. Ungefär så. Jag gissar att ganska många som försökte sig på att tippa årets serie klarade sig ungefär så här bra.

Jag tippade ju även några bonuskategorier:

Årets skyttekung
Mitt tips: Carlos Strandberg
Rätt svar: Paulinho
Skador, tuff konkurrens och en hel del strul gjorde att Carlos Strandberg inte riktigt kom in i årets säsong. Paulinho var kanske till slut årets bästa spelare i allsvenskan. Svagt tips!

Årets genombrott
Mitt tips: Mattias Svanberg
Rätt svar: Isak Petersson eller William Eskelinen
Mattias Svanberg var redan halvetablerad och jag hade trott att han skulle fullständigt explodera i år. Så blev det inte alls. Han var ok i ett Malmö som var under isen under våren. Sedan lämnade han och etablerade sig tidigt i serie A och kallades in till landslaget, så säsongen blev riktigt bra för honom, men inte alls som jag hade trott. Istället tycker jag att det är två unga målvakter som har imponerat mest bland årets unga spelare. Halvsvagt tips!

Årets besvikelse
Mitt tips: Erkan Zengin
Rätt svar: Många kandidater, men en av dem är givetvis Erkan Zengin
Klockrent tips!

Årets tränare
Mitt tips: Jens Gustavsson
Rätt svar: Återigen finns ett par kandidater, men jag håller nog Jensa som vinnare
Klockrent tips igen!!

Årets målvakt
Mitt tips: Andreas Isaksson
Rätt svar: Isak Petersson
Isaksson gjorde ett par tabbar under året, men totalt sett är han givetvis bra. Men Isak Petersson, William Eskelinen och Oscar Linner visar att vi har en hel del bra målvakter som kommer fram underifrån. Halvsvagt tips!!

Därmed kan vi lägga årets allsvenska till handlingarna. Ikväll är det dags för Nations League borta mot Turkiet. Luktar 0-0 lång väg, men det vore kul om vi kunde vinna och få en gruppfinal hemma mot Ryssland att avsluta landslagsåret med.

tisdag 28 augusti 2018

Ny uppdatering av mitt allsvenska tips

VM kom och gick. Jag hade tippat Brasilien-Argentina i final och var i övrigt usel som tippare. Kul i alla fall med Jannes landslag som blivit rättmätigt älskade och folkkära. Ser till och med fram emot Nations League nu. Är dock inte övertygad om att de kommer att fortsätta på den inslagna vägen, men har gärna fel.

Ola Toivonen lägger ner landslagskarriären. Synd, men inte oväntat. Hans insatser i Jannes landslag har varit sensationella och det är en bra, och något underskattad, karriär som tar slut. Tidpunkten tyder dock på att Janne har låtit honom veta att han inte längre är del i hans planer och låter honom sluta på ett bra sätt. I så fall, snyggt gjort.

Ännu en uppdatering av mitt allsvenska tips efter 19 omgångar:

1. AIK (-1)
2. Hammarby (-6)
3. Norrköping (-1)
4. Malmö FF (+3)
5. Östersund (+2)
6. Häcken (+1)
7. GIF Sundsvall (-7)
8. Djurgården (+2)
9. Kalmar FF (-2)
10. Örebro (+1)
11. IFK Göteborg (+1)
12. Elfsborg (+5)
13. Sirius (-2)
14. BP (-2)
15. Dalkurd (+3)
16. Trelleborg (+3)

Totalt 42 "poäng". Klart bättre än senast. Hammarby, Elfsborg och Sundsvall är mina främsta plumpar, men i övrigt ganska ok. Har inte satt någon placering helt korrekt men ganska många lag är bara någon placering ifrån, så kan bli något bättre till slut.

Tror tyvärr att Solna springer ifrån mot slutet. Vore surt....

måndag 28 maj 2018

Allsvensk delsummering

Har legat av mig lite grann när det gäller bloggen. Vi har haft högsommarvärme i Rotterdam och dessutom har jag haft en del att göra med jobbet eftersom jag just skrev på för ett nytt företag per första augusti. Hursomhelst, nu är jag tillbaka. 

Eftersom vårsäsongen nu är över tänkte jag, som jag gjort tidigare, att jag ska kolla hur mitt ursprungliga tabelltips ser ut. Dock har vi ju en haltande tabell, så det blir lite orättvist att bedöma hur jag tippat tabellplaceringarna utan att ta hänsyn till detta. Därför tänkte jag försöka återskapa en tabell så som den egentligen ser ut efter 11 omgångar. Därmed justerar jag den nuvarande tabellen enligt följande:
* Malmö-Djurgården i en kommande höstomgång slutade 1-0 så därmed stryker jag 3 poäng för MFF
* Sirius-AIK i en kommande omgång slutade 2-3 så därmed stryker jag 3 poäng för AIK
* Sirius-Sundsvall från en tidig omgång är uppskjuten. Här kan jag inte göra annat än att anta att de spelar oavgjort och ge dem en pinne var i min hypotetiska tabell. 

Som tidigare så jämför jag mitt tips med placeringen i den hypotetiska tabellen och ger mig själv "poäng" baserat på skillnaden. Ju färre poäng desto bättre: Min hypotetiska tabell ser ut som följer:

1. Hammarby (-7)
2. Norrköping (-2)
3. AIK (eftersom jag stryker tre poäng) (+1)
4. Djurgården (-2)
5. Örebro (-4)
6. Östersund (+3)
7. Kalmar FF (-4)
8. GIF Sundsvall (eftersom de får en extrapoäng) (-6)
9. Häcken (+4)
10. IFK Göteborg (0)
11. Elfsborg (+4)
12. Malmö FF (eftersom jag stryker tre poäng och ett plusmål) (+11)
13. Trelleborg (0)
14. BP (-2)
15. Sirius (eftersom de får en extrapoäng) (0)
16. Dalkurd (+4)

Totalt 54 "poäng". Uselt givetvis och precis som alla andra har jag gått fel än så länge på framförallt Hammarby, Sundsvall och Malmö. Men jag gissar att det fortfarande kommer att hända en hel del. Som en jämförelse hade jag 60 poäng när säsongen 2012 summerades, 58 poäng 2010 och 49 poäng 2009. Siktar på att detta ska bli mitt bästa år som allsvensk tippare till slut....

En koll på mina övriga tips ser ut som följer:

Skyttekung: Carlos Strandberg. Nja, han är verkligen inte där ännu, men jag tror fortfarande att MFF kan lyfta och möjligen kan en svag vår göra att Carlos trots allt stannar kvar hela säsongen. Så jag ger inte upp, men hittills klart underkänt tips. 

Genombrott: Mattias Svanberg. Godkänt. MFF har varit svaga men Svanberg har trots allt tagit steget och blivit en av de bärande spelarna. Kan mycket väl vara ett supertips när säsongen är avklarad

Besvikelse: Erkan Zengin. I ett fantastiskt Hammarby var Zengin inte ens ordinarie innan han blev skadad. Med beröm godkänt tips. 

Tränare: Jens Gustafsson. Intressant. Ingen pratar om honom, men faktum är att Snoka ligger tvåa i tabellen om vi tar bort AIKs höstmatch. Visst är Billborn det stora utropstecknet hittills, men jag får vara nöjd med mitt tips trots allt. 

Målvakt: Andreas Isaksson. Han gjorde ett misstag, vilket han i princip aldrig gör, men annars klart imponerande i ett starkt defensivt Djurgården. Klart godkänt tips. 

Därmed lägger bloggen allsvenskan på is ett tag och ser fram emot VM. Förr eller senare kommer ett VM-tips, men det dröjer nog ett par veckor. 

tisdag 8 maj 2018

VM-uppdatering och en medieprofetia

Sommarvärmen håller ett stadigt grepp om Holland, trots att vi bara är i början av maj. Idag har vi haft 28 grader och inte ett enda moln på himmeln. Nu ska väl värmen sakta men säkert sjunka de närmaste dagarna, men sommarkänslan gör att man börjar känna sig redo för semester och framförallt fotbolls-VM. Nu är det ju ett tag tills dess, men i och med att truppen tas ut nästa vecka så ökar ju temperaturen även kring VM.

Sedan jag kommenterade truppen för ett tag sedan (se här) så har en del hänt. På målvaktssidan har det kommit positiva besked från FCK rörande Robin Olsen, så jag utgår från att han kommer att vara hel och frisk till VM och därmed given i truppen. Därmed står jag fast vid mina tankar från senast, även om jag ju egentligen tror att det blir Kristoffer Nordfeldt som tar tredjeplatsen.

På backsidan har Ludde Augustinsson haft skadeproblem, men det verkar inte vara någon fara. I övrigt ser jag att Emil Krafth knappt spelar i Bologna längre, vilket för en ung spelare inte alls är bra. Jag står fast vid min backuppsättning men tror att det kommer att bli åtta backar och att det då blir Johan Larsson som kniper andra högerbacksplatsen bakom Lustig.

På mittfältet har det hänt desto mer. Bland de centrala mittfältarna fortsätter Albin Ekdals skadeproblem, även om han spelade senast. Jag tror att så länge det inte är helt kört kommer han att vara med i truppen och förhoppningsvis även startelvan mot Sydkorea. Jakob Johansson verkar köra på bra men att han skulle komma med känns trots allt ganska orimligt. Oscar Lewicki har inte haft den bästa våren, liksom hela MFF, så om jag skulle ta ut en trupp idag skulle jag trots allt ta med Gustaf Svensson istället för Lewicki, som jag förordade innan allsvenskan drog igång. Därmed tror jag att min kvartett Hiljemark, Seb, Gustaf och Albin är densamma som Janne kommer att gå på.

Bland yttermittfältarna tycker jag att Ken Sema har spelat bort sig ur truppen efter en svag vår. Viktor Claesson och Emil Forsberg är givna och jag tror kanske att även Durmaz kommer att få en plats trots väldigt begränsad speltid. Men det finns platser öppna. Min personliga joker Mange Eriksson är givetvis en av dem som slåss, liksom Jiloan Hamad (som även skulle kunna spela centralt, vilket är en styrka). Sam Larsson har knappt spelat sedan han kom tillbaka från skada, så han kan räknas bort. Så till slut hade jag nog landat på Emil, Hamad, Claesson, Durmaz och Mange trots allt.

Och så har vi då forwards. Varken Ola eller Guidetti gör mål, vilket är oroväckande, men trots det landar vi nog på samma kvartett som vi hade med i slutet av kvalet, alltså Marcus Berg, Toivonen, Guidetti och Kiese Thelin. De som hade chansen att spela sig in i truppen har inte gjort så, och därför tror jag att vi gör bäst i att lita på dem som tog oss till VM.

Totalt sett inte särskilt stora förändringar och det är slående hur få spelare som har tagit chansen. Det är nog egentligen bara Hamad som påtagligt tagit stora steg framåt och slagit sig in i diskussionen på allvar. Jag har också väldigt svårt att se att Janne skulle chockera oss med något oväntat namn, så jag tror att alla 23 som kommer att bli uttagna har nämnts i mina två blogginlägg, även om han kanske inte gör exakt samma val som jag hade gjort. (Ok, jag kanske måste nämna Alexander Fransson och Marcus Rhoden. Även om jag inte hade tagit ut dem så är de ju två namn som eventuellt skulle kunna dyka upp).

Årets turnering kommer nog, inte oväntat, att slå alla former av rekord på sociala medier och i poddar. Jag har noterat att Aftonbladet redan har lanserat sin VM-podd, och man hör hur Tutto Balutto, Offside m fl börjar ladda upp. Risken finns givetvis att man kommer att tröttna på det och jag är inte övertygad om att denna trenden kommer att fortsätta i all evighet. Jag skulle inte bli förvånad om man i framtiden kommer att blicka tillbaka och konstatera att podformatet peakade just då, sommaren 2018, och att det senare ersattes av någonting annat. Den som lever får se om min medieprofetia kommer att slå in....

söndag 6 maj 2018

Ett par tankar efter Dalkurd-KFF

Starkt att vinna med 2-1 borta mot Dalkurd, trots att spelet såg allt annat än bra ut. Nu har man kommit in i ett läge där allt studsar rätt för KFF. De poäng man tar nu kan visa sig vara väldigt viktiga när säsongen ska summeras i höst. Och de två kommande matcherna är mot Sirius och BP, så med lite tur kan det se riktigt bra ut efter de två omgångarna.

Viktor klev av. Hoppas verkligen att det inte är någon fara med KFFs viktigaste spelare.

Under 800 åskådare är givetvis oerhört svagt. Visserligen spelar man tillfälligt i Gävle och visserligen är man ett nyskapat lag som inte ännu skaffat sig en supporterbas. Men det är oerhört lite och drar lite av ett löjes skimmer över klubben.

Dalkurd hade en hel del oflyt och skulle mycket väl kunna ta minst en pinne idag. Men nog känns det oroväckande för en nykomling att få så dålig utdelning så här tidigt i säsongen. Det kommer inte att bli lättare allt eftersom och jag tror att det kan bli en väldigt tung debutsäsong i allsvenskan för Dalkurd.

Oerhört överraskande att BP slår Djurgården idag, och man undrar onekligen vad som händer med DIF. Starkt cupspel och inledning av säsongen, men nu känns det ju som att Özkan sitter illa till. Det gick oväntat fort, även om jag hela tiden trott att DIF skulle falla tillbaka efter att ha tappat starka kort sedan fjolåret.

Bestämde mig idag för att ta mig upp till Stockholm om två veckor, så kommer att vara på plats på BP-KFF på Grimsta en fredagskväll. Luktar fotbollsgodis....

söndag 29 april 2018

En imponerande seger mot Malmö

3-0 hemma mot Malmö är oerhört imponerande. Visst, MFF är inne i en svag period och saknar dessutom många ordinarie spelare, men det gör även Kalmar FF. Dagens insats var stark från första till sista minut. Viktor Elm har vuxit fram som en av allsvenskans bästa mittbackar och jag imponerades även av båda bröderna Hallberg, Papa Diouf, Romario, Hiaro, Måns Söderkvist. Ja som sagt var hela laget. Måns är kanske den som är den allra största positiva överraskningen. Jag trodde ärligt talat att han hade stagnerat och att det inte skulle bli så mycket med hans fotbollskarriär. Men han ser oerhört pigg ut och springer något kopiöst för laget. Oerhört glädjande att både han och hela laget är i det slaget de är nu.

Sedan kan man ju undra hur den assisterande domaren tänkte vid Måns 1-0 mål. Huvuddomaren blåste ju ursprungligen för frispark först, vilket givetvis hade varit korrekt, men ändrade sig efter att de hade konfererat. Så det måste ju rimligtvis varit p g a något som den assisterande domaren påpekat. Vi kommer säkert aldrig att få veta hur det gick till, men det såg väldigt konstigt ut. Ibland får man vara glad över att få felaktiga domslut till sin fördel, eftersom man vet att ibland kommer det också gå åt andra hållet. 

Åtminstone tillfälligt är KFF uppe på en fjärdeplats. Mycket positivt. Och sedan kan man kanske hoppas att en trepoängare borta mot Dalkurd i nästa omgång inte ska vara omöjligt. 

Fan vad kul det är med allsvensk fotboll ändå...

torsdag 26 april 2018

Zlatan var aldrig intresserad av att komma tillbaka

Så allt var tydligen bara ett sätt att skapa uppmärksamhet kring sina affärsprojekt. Att det skedde på bekostnad av f d lagkamrater, svenska landslaget och Janne Andersson, som var tvungna att ägna energi åt hans utspel, struntade han fullständigt i.

Skönt att jag främst kör med Mastercard och Apple i stället för Visa och Samsung. Och hans spelbolag tänker jag inte ta i med tång. Jag tror och hoppas att detta var början till slutet för någonting för Zlatan.

Nu har vi i alla fall ett besked och så kan alla förhålla sig till det. Bra så. Jag tänkte skriva att det kanske var sista gången jag skriver om Zlatan här i bloggen, men jag vet samtidigt att så kanske inte är fallet. Rätt vad det är gör han kanske något fantastiskt mål. Och en dag kommer han ju faktiskt att lägga av, och den dagen kommer man säkert vilja skriva några ord om Sveriges bästa spelare genom alla tider. För det är han ju, oavsett vad man tycker om honom som person (och just nu tycker jag, och många med mig, en hel del).


söndag 22 april 2018

En måste-match i Trelleborg

Senast var jag pessimistisk mot Östersund och jag blev positivt överraskad av ett kryss. Idag är det tvärtom. Trelleborg är kanske allsvenskans sämsta lag. De slutade trea i superettan förra året och har sedan dess tappat sina två största stjärnor (Islamovic gick till Östersund medan Camara Jönsson är långtidsskadad) utan att ha ersatt dem med några stora namn. Kalmar FF ska vara ett mycket bättre lag än Trelleborg, även utan Rasmus, Erton och Tobbe. Jag tror att vi kommer att få se det idag. Jag är optimistisk och tror på en ganska klar seger. Kanske 3-1 kan passa?

I övrigt ser Hammarby väldigt starka ut. Jag såg precis deras match mot Häcken. Visserligen slutade den 2-2 och Hammarby tappade poäng för första gången i årets allsvenska, men det ser stabilt ut och med en hel del offensiv spets. Jag är både imponerad och överraskad. Det trodde jag inte efter ett tränarbyte och en hel del nya namn in i truppen. Ska bli oerhört spännande att följa under våren.

Det ska också bli spännande att följa MFF. Just nu ser det katastrofalt ut. Många skador i en trupp som är spetsig men ganska tunn, och dessutom hackar spelet rejält. Jag är övertygad om att man kommer att förstärka i sommar. Ekonomin finns ju till det, men frågan är hur långt efter de kommer att vara då. Och dessutom börjar ju då europaäventyret som ytterligare kommer att sätta press på truppens bredd. Nej, detta är verkligen inte vad man hade förväntat sig. Det blir tufft att försvara den allsvenska segern i år.

Och så har vi då Zlatan.... Jag tror att han har grovt missbedömt opinionen. Det kommer ganska snart bli väldigt tydligt för alla att han aldrig hade något som helst intresse av att komma tillbaka till landslaget utan att han bara har hintat om det för att dra uppmärksamheten till sitt spelbolag, på landslagets och Janne Anderssons bekostnad. I så fall en  spelare och människa som många inte längre kommer att vilja ha att göra med. Ska bli intressant att följa.

onsdag 18 april 2018

Oerhört pessimistisk inför KFF-Östersund

Sommaren har helt plötsligt kommit till Rotterdam. 24 grader idag och det ska tydligen bli ännu varmare de närmaste dagarna. Häller upp en kall Grolsch för att kyla ner mig efter en dag på jobbet och en stekhet hemresa i solen.

Tänker inte ge mig på några längre kommentarer om Daniel Kindberg. Jag vet inte vad som har hänt och han är inte dömd för någonting, så låt oss ta det senare om så blir fallet. Känner mig heller inte skadeglad, som jag märker att många andra är. Jag gillar Kindbergs attityd och ÖFKs framfart, så jag tycker att det vore synd om det är så att han är skyldig till något. Just nu nöjer jag mig med att hoppas att det stört Östersundsspelarna några procent inför kvällens match. KFF behöver all hjälp de kan få.

Rasmus borta. Likaså Erton och Tobbe Eriksson. Det är en hel del kvalitet och rutin som saknas mot ett lag som i sina bästa stunder spelar Sveriges bästa fotboll. Hittills har vi dock inte sett mycket av den varan, men jag har oerhört svårt att se hur KFF ska kunna rubba detta Östersund. Visst har vi snabbhet i Papa och Måns, och vi måste lita på omställningarna. Men vem kan servera dem med passningar när Rasmus inte är på plan. Viktor är för långt ner i sin mittbacksroll och jag ser inte den spetskvaliteten hos någon av bröderna Hallberg. Det var länge sedan jag var så närmast uppgiven inför en match. Jag tippar förlust med i storleksordningen 0-4 och är rädd att det kan bli värre än så...

onsdag 11 april 2018

Rasmus Elm och Champions League

Stark insats av KFF senast. Visserligen bara 1-0 och visserligen krävdes det ett magiskt konststycke av Rasmus Elm och Papa Diouf för att avgöra, men det kändes verkligen stabilt hela tiden. Och vid sidan om Rasmus fantastiskt passning och Papas kliniska avslut fanns det en hel del att glädja sig åt. Papa var genomgående väldigt aktiv och ständigt ett hot. Viktor Elm var en gigant i mittförsvaret och tillsammans med Agardius spelade de på väldigt hög nivå. Jag gillade även det jag såg av lillebror Hallberg. Totalt sett en habil insats och om vi får ser mer av detta så kommer KFF att slåss åtminstone i mitten och kanske t o m övre halvan i år. Det enda mörka molnet var att Rasmus var tvungen att utgå redan i första halvlek, med ännu en skadekänning.

Igår såg jag på en oerhört oväntad och spännande CL-kvartsfinal mellan Liverpool och City. Kanske skulle man ha valt den andra matchen i Rom istället, men den kändes ju död redan efter första matchen. Oerhört kul att se två överraskningar, om man nu kan kalla storklubbar som Liverpool och Roma överraskningar, se långt framme i CL. Jag har, som jag skrivit om tidigare, svårt att riktigt engagera mig i CL då det bara handlar om ett fåtal superklubbar som kan mäta sig. Detta livar upp helt klart. Nu kan det dock fortfarande bli så att Bayern och Real möts i en final, och då vore det som om ingenting hade hänt, men tills dess känns detta spännande.

Tillbaka till Rasmus Elm. Detta skulle ju varit hans scen. De största matcherna med de största lagen. Han är den svenska spelare sedan Zlatan slog igenom som haft den största potentialen. Han skulle varit där, som en Andrea Pirlos arvtagare. Men universum ville annorlunda. Han drabbades av sjukdomar och skador och kom aldrig upp på den nivån alla visste han kunde nå. Jag minns fortfarande TV4s inför-program innan U21-EM i Sverige 2009. Rasmus var den stora talangen. Jag minns att de skulle jonglera med båda fötterna och Lennartsson gissade att Rasmus skulle vara bäst med båda. Vilket han givetvis också var. På den tiden såg man en ny svensk mittfältsgeneral i landslaget, men det blev tyvärr aldrig så.

Vågar man säga "ännu"? Vi behöver centrala mittfältare i VM i Ryssland i sommar. Rasmus har dock tackat nej, och han känns svår att övertala, men kanske läge för någon från förbundet att slå en signal trots allt?

tisdag 3 april 2018

Nu är vi igång. Allsvenska premiären avklarad

Givetvis är det ingen katastrof att förlora borta mot Häcken. De har en av de starkaste offensiva uppställningarna i allsvenskan, så det är inte konstigt att Nanne ställde upp med en fembackslinje i första halvlek. Men samtidigt som Rasmus Elm hjälpte till att stadga upp där bak så tappade KFF alla möjligheter att skapa någonting offensivt. Givetvis hade möjligheten att skapa något varit mycket större om Rasmus hade haft en utgångspunkt 20-30 meter längre upp i banan. Men man valde att sätta defensiven främst och nu i efterhand känns det lite som att man inte riktigt gav sig själv chansen. Tyvärr!

I övrigt en första omgång utan några större överraskningar. Det enda är väl kanske att DIF lyckades besegra Östersund borta. Jag såg matchen och blev lite besviken på Östersund. Kanske var det p g a att man var tvungna att starta med Ghoddos på mittfältet, men det var lite tunt framåt. Men DIF var också imponerande framförallt defensivt. Ska bli spännande att se hur de klarar sig i år. Jag har varit lite osäker på dem, eftersom jag inte ser hur de ska kunna ersätta Magnus Eriksson och Kim Källström. Men så här långt har det ju gått långt bättre än jag hade kunnat tro, både i cupen och i premiären.

Ikväll är det dags för Champions League, en företeelse jag både älskar och hatar. Naturligtvis är det fantastiskt kul att se världens allra bästa spelare ställas mot varandra, men samtidigt visar det också på hur enormt stora avstånd det är från vår egen allsvenska på alla plan. Jag har gnällt om det förut och lär göra det igen, men ska inte gå in på det här idag. Efter att ha sett Bayern krossa Dortmund i helgen så ser jag dem som huvudfavoriter, men givetvis kan man inte glömma Real Madrid, Barcelona eller Manchester City. Det var ett tag sedan man hade några som helst förhoppningar om att få se några större överraskningar på den allra högsta nivån.

söndag 1 april 2018

Äntligen allsvensk premiär

Så var det då äntligen dags. Allsvensk premiär och bortamatch mot Häcken. Från distans är det givetvis svårt att ha någon bestämd uppfattning om KFF ännu, utan jag får lita till det jag har läst. Den enda matchen hittills som jag lyckats se är cupmatchen mot Östersund och jag får verkligen hoppas att den inte är en fingervisning för vad vi kan förvänta oss från KFF i år. Jag känner mig som vanligt orolig och pessimistisk. Jag är visserligen glad att Rasmus verkar vara i matchform, men kan han verkligen göra riktig skillnad längre? Och kan man få någon stabilitet i backlinjen med tanke på att man haft skador och fått göra stora skiftningar hela tiden under försäsongen? Och vem ska göra målen? Och slutligen, kan Söderkvist och Sachpekidis få något lyft till slut i år? Många frågor och just så här års är jag mindre insatt än de flesta. Allt eftersom säsongen kommer igång så brukar det ordna upp sig när jag lyckats se lite matcher, men just nu finns det många frågetecken för mig på distans.

En alltid lika stor fråga är också om jag kommer lyckas få tag i någon fulstream. Det brukar alltid finnas när man möter storlagen men mot de mindre lagen är det ibland svårt. Det är inte direkt så att jag kan hitta någon sportbar i Holland som sänder matchen....

Jag kan givetvis inte ge något vettigt tips, men magkänslan är ju att vi ska vara väldigt glada om vi får med oss en pinne idag. Häcken känns som ganska stora favoriter.

Och så slutligen...hade inget annat för mig igår kväll, så jag slog på sista halvtimmen av derbyt i Los Angeles. Zlatan upphör aldrig att imponera och detta var givetvis ännu en klassiker från hans sida. Det förändrar dock ingenting när det gäller ett eventuellt VM. Att han har den utan jämförelse högsta kapaciteten vet vi redan, så det var givetvis inte nytt. Hans eventuella medverkan handlar snarare om tre andra saker:
1) Vill han vara med? Han har ju trots allt tackat nej och måste på ett eller annat sätt låta förbundskaptenen veta det om han ändrar sig
2) Hur är hans fysiska status? Gårdagens två mål imponerar, men han var totalt slut efter en knapp halvtimmes spel och vi vet ingenting om huruvida hans knän är ok eller inte
3) Accepterar han att komma in i Jannes landslag? Om han verkligen gör det så kanske han ska sluta ljuga om förbundskaptenen och pissa på honom och hans lag.

Om svaren är positiva på de tre frågorna så kommer han givetvis att vara med i Ryssland, antingen som startspelare eller som joker på bänken, beroende på hans fysiska status.

Nåväl, vi lämnar den frågan för den här gången och fokuserar på allsvenskan. Forza KFF!!

lördag 31 mars 2018

Påsk i fotbollens tecken

En kombination av en lättare vårförkylning och att flickvännen är iväg ett par dagar har fått mig att ligga i soffan en stor del av dagen och kolla på fotboll. Såg Liverpool spela bra, men det krävdes en hel del tur och sedvanlig kvalitet från Mo Salah för att bärga tre pinnar borta mot Crystal Palace. Sedan hoppade jag mellan Manchester Uniteds och Leicesters matcher. Eftersom Man U hade avgjort tidigt landade jag hos Brighton-Leicester. En ganska bra match där jag som alltid imponeras av Ryad Mahrez. Det var ju en hel del rykten om bland andra Liverpool tidigare, men i sommar är det nog dags för honom att pröva vingarna i ett storlag. Starkt av Leicester att vinna med två sena mål.

Såg framförallt fram emot Bayern-BVB Dortmund. Men.... 2-0 redan efter 13 minuter, så det ser ut som tung, tung uppförsbacke. Trist.

Kanske orkar jag även med Juventus-Milan senare ikväll. Vi får se.

Dortmund är ju ett av mina favoritlag sedan jag såg dem på plats för 6-7 år sedan, men jag har ofta funderat över det faktum att jag som ung aldrig skaffade mig något utländskt (engelskt) favoritlag. Jag har ju hört Erik Niva prata om hur han aldrig skaffade sig något svenskt favoritlag då han växte upp i Malmbergen och den närmaste allsvenska klubben för det mesta låg 100 mil bort i Solna. Så hans fotbollsuppväxt handlade om Tipsextra och där fastnade han för Tottenham. Min uppväxt såg helt annorlunda ut. Jag växte upp i Kalmar under åttiotalet. Kalmar var och är en riktig fotbollsstad, och på den tiden hade vi både KFF och KAIK i eliten. Dessutom kom fotbollen med familjen. Farfar jobbade ideellt i samband med Klubbens matcher och jag gick alltid tillsammans med pappa, farbror och faster, och dessutom var det ofta söndagslunch hemma hos farmor och farfar inför hemmamatcherna, så jag har väldigt många positiva minnen kopplade till den svenska fotbollen. Pappa och jag gick dessutom på både KFFs och KAIKs hemmamatcher, så under den svenska fotbollssäsongen såg jag många matcher. Däremot, på vintern spelade jag handboll. Och om man gör så i Kalmar så innebär helgerna långa bortamatcher, till exempel i Jönköping, Västervik eller Anderstorp. Vi åkte med 3-4 lag i samma buss, så bortamatcherna tog en hel dag. Och eftersom jag för det mesta även spelade med dem som var några år äldre, så var det mer regel än undantag att jag hade matcher både lördag och söndag och att mer eller mindre varje helg var det minst en bortamatch. Jag älskade det, men det innebar också att jag kanske såg Tipsextra en gång i månaden eller så. Så samtidigt som jag fick en stark relation till svensk fotboll och båda Kalmarklubbarna, så fick jag aldrig något engelskt favoritlag. Så jag känner inte igen mig i det som många beskriver, att de vuxit upp med Tipsextra.

Oj, 3-0 till Bayern nu. Det kommer att bli mera är jag rädd....

En dag kvar till den allsvenska starten och bortapremiären på Hisingen. Återkommer med tankar kring den matchen imorgon

Glad Påsk!!!

tisdag 27 mars 2018

Ny chans för en ny elva

Matchen mot Chile såg på det stora hela ganska ok ut. Jag tycker att det varit lite väl negativa rubriker i media efter en knapp förlust mot ett starkt motstånd. Vi hade 1-1 länge och stod upp bra. Visst hade det varit skönt att inte förlora, att inte släppa in det där målet i slutminuterna, men prestationen var helt ok.

Ny chans ikväll mot Rumänien, ett lag som inte är vad de en gång varit. Det intressanta ikväll är dock inte resultatet eller ens prestationen som lag betraktat. Vi ställer elva nya spelare på planen och detta är ett b-lag där vissa slåss för att ta upp kampen om en plats i startelvan medan andra först och främst ska säkra en plats i truppen. Det är alltså snarare de individuella prestationerna som ska prövas. Just denna elvan lär aldrig spela tillsammans i tävlingssammanhang, så lagprestationen är just ikväll underordnad.

Förutsatt att inga nya skador tillkommer så är det främst Jimmy Durmaz och Kalle Johnsson (beroende på Robin Olsens status) som kan ha några större förhoppningar att starta mot Sydkorea i Sveriges inledningsmatch i VM. Men, och det har vi sett förr, saker kommer att hända under turneringen. Spelare kan skadas, få syna kort eller helt enkelt spela sig ur en startelva p g a svag form i juni. Så även de som inte står främst i kön bör ha förhoppningar om att få chansen. Jag håller det inte för otroligt att exempelvis Isak Kiese-Thelin och Ken Sema kommer att ha startat minst en VM-match innan det roliga är över i sommar. Och kvällens drabbning är en möjlighet att stärka sina kort, så jag hoppas att de tar den.

Mitt tips senast såg ju ut att gå bra, men föll på slutet. Jag provar igen och tippar svensk seger med 3-1.

Och till slut.... Zlatan har alltså medvetet gått in och skapat en liten, liten spricka mellan Janne och förbundet. Jag är inte längre säker på att det är en spelare jag vill ha i landslaget. En sak till och sedan hoppas jag att Janne går ut och offentligt säger att han inte är välkommen, oavsett hur bra det går i LA. Hoppas dock inte att vi behöver komma dit, men den bollen ligger verkligen hos Zlatan.

lördag 24 mars 2018

Ikväll startar VM-säsongen 2018

Äntligen är det dags. Landskamp mot Chile och det verkar som att vi kommer att ställa upp med bästa möjliga tillgängliga lag. Nu börjar förberedelserna inför VM på allvar och det ska bli oerhört kul att se Jannes gäng igen, för första gången sedan miraklet i Milano.

Som alltid är det prestationen som är det viktiga snarare än resultatet ikväll. Men samtidigt vill vi ha med oss den positiva känslan in i VM, så får man kanske önska minst ett kryss?

Jag vet att det inte är nu som spelare ska vara som bäst. Ligorna i Europa ska avslutas och de nordiska ligorna ska komma igång innan det är dags att ta ut en slutgiltig trupp. Men jag tänkte ändå ge mig på att ta ut min VM-trupp, så som jag ser det idag, den 24 maj. Observera att detta är min trupp, inte nödvändigtvis den trupp jag tror att Janne tar ut. Det kommer att vara vissa skillnader, även om givetvis stommen är densamma.

Ett par förutsättningar inför trupputtagningen:
* Jag utgår ifrån att de spelare som tackat nej till landslaget inte är uttagningsbara. Därmed missar jag några spelare som skulle gått direkt in i en trupp och t o m troligen startelva (Wernbloom, Rasmus Elm och Isaksson), några spelare som skulle kunna vara med i en trupp om de är friska och intresserade på allvar (Zlatan och Erik Johansson) och sedan finns det även dem som tackat nej men antingen lagt av eller ändå inte varit intressanta för en trupp (exempelvis Källström, Erkan Zengin, Henrik Rydström och Tobinho).
* Idag har vi några VM-aktuella spelare som är skadade. Jag utgår från att Jakob Johansson tyvärr är borta från VM, men att övriga (t ex Albin Ekdal eller Robin Olsen) kommer att vara hela och i form lagom till VM.
* Som vanligt är det 23 spelare som gäller, d v s i princip tre målvakter och i övrigt två spelare per position. Nu väljer jag dock att se ett antal spelare som alternativ på mer än en position, vilket ger lite mer flexibilitet.
* Jag utgår ifrån att det är 4-4-2 som gäller och därför tar jag ut spelare därefter. Kanske borde vi framöver utveckla ett 3-5-2 spel, men nu är det spelet som tog oss till VM som kommer gälla.
* Och slutligen, alla VM-trupper måste ha en joker. Jag har valt en spelare i de offensiva leden som jag inte direkt tror att Janne kommer att ta ut, men som skulle kunna vara en riktigt nyttig spelare att kasta in när vi ska framåt.

Med detta sagt, så här ser min trupp ut:

Målvakter
Här finns det en del unga och lovande målvakter i landet och jag väljer att inte nödvändigtvis ta ut landets tre bästa (uttagningsbara) målvakter, utan lämna platsen som tredjemålvakt till en ung spelare som ska ta över i framtiden. På samma sätt som en ung Magnus Hedman var med 1994 eller som att Andreas Isaksson var med utan att spela 2002. Därför får tyvärr inte Kristoffer Nordfeldt plats i min trupp, utan Kalle Johnsson är tvåa och Pontus Dahlberg går in som trea.
Robin Olsen, Karl-Johan Johnsson, Pontus Dahlberg

Försvarare
Här har vi en lagdel som fungerat väldigt bra under Janne, så jag är väldigt överens med hans val. Däremot väljer jag att bara ta med sju backar, eftersom jag menar att Lustig är given från start samt att hans backup finns på andra platser i truppen (både Vigge och Sebastian Larsson gör det väldigt bra där om så skulle krävas). I övrigt inga konstigheter; mittbackarna har gjort det väldigt bra och vänsterbacken är kanske vår allra starkaste position med två spelare av hög europeisk klass som konkurrerar.
Martin Olsson, Ludwig Augustinsson, Andreas Grankvist, Viktor Nilsson Lindelöf, Pontus Jansson, Filip Helander, Mikael Lustig

Centrala mittfältare
Utan tvekan vår svagaste lagdel, där vi också de senaste åren tappat en hel del tongivande spelare (Kim Källström, Pontus Wernbloom, Rasmus Elm, Jakob Johansson). Balansen i laget kräver defensiv tyngd här, så jag vill gärna få med Oscar Lewicki. Han går för mig före Gustaf Svensson, som jag lämnar utanför truppen. Detta förutsätter dock att Albin Ekdal bedöms vara helt fit for fight. Om han är osäker så kanske man tvingas ta in en femte centrala mittfältare på bekostnad av en yttermittfältare. Alternativt kan Jimmy Durmaz vara ett alternativ som backup, men som sagt utgår jag från att Albin kommer att vara hel
Oscar Lewicki, Albin Ekdal, Oscar Hiljemark, Sebastian Larsson

Yttermittfältare
Här tycker jag att vi har många konstruktiva och lovande spelare, så jag tvingas lämna starka namn som Sam Larsson, Marcus Rohden och Nabir Bahoui hemma. Men här är konkurrensen tuff. Från start vill jag nog se Emil Forsberg och Victor Claesson på varsin kant, men Jimmy Durmaz gjorde det väldigt bra i kvalet och Ken Sema är en fullständig sensation som man också vill ha in i en startelva. Sedan kommer min joker, Magnus Eriksson. En poängspelare som tyvärr inte fått de chanser han förtjänat i landslaget. Jag ser honom som ett alternativ antingen på kanten eller på topp och det skulle vara oerhört spännande att se honom i VM.
Emil Forsberg, Ken Sema, Victor Claesson, Jimmy Durmaz, Magnus Eriksson

Anfallare
Här är det ju bara att konstatera att vi inte längre har några anfallare av allra högsta klass. Marcus Berg och Kiese-Thelin gör ju en hel del mål, men dock i lag och ligor ett par klasser under högsta nivå. Ola Toivonen har varit fullständigt iskall i klubblaget och spelar i princip inte matcher nuförtiden. Men då han var en av våra allra bästa spelare i kvalet, så är han fortfarande given i truppen och troligen även startelvan. Så tyvärr är inte konkurrensen mördande, så här finns en chans för någon (t ex Carlos Strandberg) att slå sig in i laget under de kommande månaderna, men de spelare ute i Europa som hade kunnat slå sig in har inte lyckats göra så under säsongen, så jag kommer att gå på de namn som varit med längs vägen i kvalet.
Marcus Berg, Ola Toivonen, John Guidetti, Isak Kiese-Thelin

Inga stora överraskningar i min trupp gissar jag, förutom Magnus Eriksson. Jag gissar att detta är till stora delar samma lag som Janne kommer att ta ut, men att Kristoffer Nordfeldt, Emil Krafth och Gustaf Svensson kommer att ta platser, troligen på bekostnad av Pontus Dahlberg, Oscar Lewicki och Magnus Eriksson. Jag kommer säkert att återkomma i frågan när vi närmar oss den slutliga trupputtagningen.

Ikväll tippar jag 1-1 förresten!

fredag 23 mars 2018

Zlatan till LA Galaxy

Nu har det blivit officiellt att Zlatan lämnar Manchester och tar sitt pick och pack och beger sig till Los Angeles. Det kom inte direkt som en överraskning att han inte hade någon plats i Mourinhos lagbygge och då är det väl rimligt att han går nu när MLS är i början av säsongen, snarare än att vänta till i sommar. Nu vet vi givetvis absolut ingenting om Zlatans status, eftersom han inte har spelat fotboll på ett bra tag, men det får väl antas att han är redo att börja spela ganska snart. Så det dröjer nog inte länge innan han gör sin MLS-debut.

Skönt att han valde MLS istället för ett mittenlag i någon europeisk liga. Han är ju knappast intressant för de allra största lagen längre, och det hade inte riktigt varit värdigt att se honom harva runt i Udinese, Burnley eller Malaga. Nu lämnar han den europeiska fotbollen totalt och det känns bättre.

Det spekuleras en hel del kring att detta skulle kunna vara ett sätt att bli redo till VM. Det stämmer säkert, men jag hoppas att Janne håller på sin linje. Jag säger inte att jag inte vill ha Zlatan i VM. Jag har inte bestämt mig ännu eftersom det varit en irrelevant fråga eftersom han inte spelar fotboll idag. Jag kommer säkert tillbaka till detta senare, men hursomhelst hoppas jag att detta förblir Jannes lag. Om Zlatan köper att anpassa sig, oavsett om det innebär att bära nummer 19 och hoppa in sista 15 om matchbilden kräver det, så kan han givetvis vara en fantastisk joker. Om han kräver bindel, nummer 10 och att laget anpassar sig till honom, så hoppas jag att Janne säger nej tack. Jag antar att vi kommer återkomma i frågan.

Det som slår mig kring Zlatan numera är dock att han är så ointressant som person. Han är ett varumärke på ett sätt som blir ganska löjligt och tragiskt nu. Det skulle inte förvåna mig om hans stjärna kommer dala ganska betänkligt den dagen han slutar spela. För något år sedan hade jag nog trott annorlunda, men hans beteende de senaste åren tror jag fått folk att tröttna.

onsdag 21 mars 2018

Sportpoddar

Min mediekonsumtion har förändrats de senaste åren. Jag har slutat titta på linjär TV överhuvudtaget och det var år sedan jag senast höll i en papperstidning. Detta är egentligen inte speciellt konstigt och förändringen har varit en evolution snarare än revolution. Jag ser fortfarande mina favoritprogram på SVT som På Spåret eller Veckans Brott. Jag ser fortfarande en hel del sport. Och jag läser också fortfarande Aftonbladet, The Guardian och DN. Men mediekonsumtionen har helt enkelt flyttat till en iPad eller en Apple TV. På samma sätt som miljontals andra gjort samma resa och egentligen har ingenting hänt när det gäller innehållet, bara rörande den tekniska plattformen.

En mer radikal förändring är dock framväxandet av podcasts. Jag konsumerar ett antal poddar och här pratar vi om ett helt förändrat beteende. Det är inte så att det är radioprogrammen som flyttat till en ny teknisk plattform, utan detta är ett helt nytt medium. Ganska oväntat egentligen, men jag verkligen älskar podcasten som fenomen. Jag har ofta en hel del ensamtid på resande fot; i bilen, på tåget eller till och med till fots, och då är podcasten fantastisk.

Jag tänkte ge en översikt över de sportpoddar jag lyssnar på. I detta sammanhanget hoppar jag över andra podcasts, men kan ändå rekommendera Emil Perssons Fördomspodden. Om någon skulle läsa detta och har förslag på andra sportpoddar som jag borde ge en chans, skriv gärna en kommentar.

Offsides podcast
Börjar med min absoluta favorit, Johan Orrenius och Anders Bengtssons fotbollspodd. Jag verkligen älskar deras tonläge och humor. De är å enda sidan lite smånördiga kring fotbollen, men kan å andra sidan också ta ett utifrånperspektiv och kommentera fotbollsvärldens avigsidor. Jag gillar också samspelet mellan podcast och magasin. Detta är en podd som jag även kan gå tillbaka till och lyssna på gamla avsnitt igen.

Tutto Balutto
Den största sportpodden i Sverige vad jag förstår. Wilbacher och Gusten är oerhört pålästa och kunniga och detta är utan tvekan den mest nördiga fotbollspodden. De har också en god förmåga att ta in intressanta gäster och få samtalet att bli nytt och fräscht, även med gäster man har hört i andra sammanhang tidigare. Jag lägger dock in en liten brasklapp för den grabbiga och ibland exkluderande tonen. Jag utgår från att den funkar för målgruppen, men ibland känner jag att man tar supporterperspektivet för långt. Men självklart bra lyssning.

Olof Lundhs podcast
Den ledande intervjupodden om fotboll. Olof Lundh är fantastiskt duktig och han har satt ett format som andra försöker kopiera. Dock....han har hållit på i många år nu och det är väldigt tydligt att det börjar ta slut på intressanta fotbollsnamn. Nu på slutet har jag t o m hoppat över vissa avsnitt då jag helt enkelt inte är intresserad av en blåvit-sponsor eller en dito supporterprofil. Men jag kan dock rekommendera att gå tillbaka och lyssna på gamla program. Om gästen är intressant blir podden väldigt bra.

Tilläggstid
En lite annorlunda podd, som snarare skulle kallas newscast. 15 minuters fotboll varje dag, så mer nyhetsfokuserad än de andra. För mig personligen är detta en perfekt start på dagen, som ersättning till morgontidningens sportsidor. Gillar dessutom Ekwalls och Anderssons tonläge.

Pådden med Ekwall och Olsson
Här har vi en podd som varit med väldigt länge. Jag är kluven och har många gånger varit på väg att sluta prenumerera på den. Jag gillar Ekwall, och har alltid gjort så, men jag har mer och mer svårt för Mats Olsson tyvärr. En gång i tiden var han fräsch och nyskapande, med sitt utifrånperspektiv och sin bakgrund i musikjournalistiken snarare än inifrån sportvärlden. Men då hade han en nyfikenhet som han saknar idag. Nu känns han tyvärr lite väl oinitierad och gammal. Men jag ger inte upp. Den är fortfarande lite småkul.

Holmgren möter
Ännu en podd som jag är kluven inför. Jag tycker att Niklas Holmgren är jobbig att lyssna på. Han är alltid överdrivet entusiastisk och det blir bara för mycket. Men, här funkar det trots allt, eftersom han låter gästen tala. Denna skiljer sig från andra intervjupoddar i det att han går igenom gästens liv i kronologisk ordning och ger storyn rejält med tid. Det kräver givetvis att gästen är intressant, man får se till att hoppa över alla hockeyspelare, men om så är fallet blir intervjun riktigt bra.

Sporthuset
En podd med ett antal superproffs, som Tommy Åström och Lasse Granqvist. Min enda kritik är att det blir lite opersonligt. Känns väldigt mycket som Sveriges Radio. Snyggt, proffsigt och lite tråkigt. En podd jag lyssnar på om jag inte har något annat, men det kan också hända att jag raderar några avsnitt olyssnade då och då.

Tre-fem-två och Aftonbladets allsvenska podd
Här klumpar jag ihop två poddar som är väldigt lika varandra. De två kvällstidningarna har varsin podd med fokus på allsvenskan och svensk fotboll. Jag lyssnade på dem regelbundet under förra allsvenska säsongen och lär säkert göra detsamma även i år. De saknar den humor och personlighet som de allra bästa poddarna har, men ger en bra överblick över allsvenskan.

Barometerns KFF-podd
Om de ovanstående poddarna är som SR är detta som närradions amatörafton. Programledarna är skrivande journalister på en lokaltidning och det märks väldigt tydligt. Samtidigt, de är givetvis oerhört insatta i vad som händer inom och runt omkring KFF, så jag har gärna överseende med den taffliga kvaliteten för att få det senaste kring laget.

Har jag missat något? Nu har jag kanske inte riktigt tid att lägga till ytterligare till min veckolyssning, men tar gärna emot tips.

tisdag 20 mars 2018

Mitt allsvenska tips 2018

Som tidigare år tänkte jag ge mig på ett allsvenskt tips. Inte så att jag brukar lyckas särskilt bra, men det är kul att dokumentera tipset och titta tillbaka efteråt på hur jag tänkte och hur det kunde gå så snett. I vanlig ordning tar jag en allsvensk tabell och några bonuskategorier.

När det gäller Kalmar FF kan jag säga direkt att jag inte är översvallande optimistisk. Mycket hänger givetvis på Rasmus Elms status, men jag har svårt att tro att han kommer att vara tillgänglig över en hel säsong. Offensivt måste, vid sidan av Romario, de nya brassarna och Erton komma igång, men jag känner mig ganska tveksam än så länge. Jag tror inte på direkt bottenstrid, men heller inte mycket mer än så.

Min allsvenska sluttabell:
1. Malmö FF
2. AIK
3. Östersund
4. IFK Norrköping
5. Häcken
6. Djurgården
7. Elfsborg
8. Hammarby
9. Örebro SK
10. IFK Göteborg
11. Kalmar FF
12. Dalkurd
13. Trelleborgs FF
14. GIF Sundsvall
15. Sirius
16. Brommapojkarna

Årets skyttekung:
Mitt omedelbara tips skulle vara Carlos Strandberg. Men med honom finns det givetvis en risk att en bra vårsäsong gör att han är förlorad för allsvenskan i sommar. Å andra sidan tror jag detsamma om de andra heta kandidaterna som norrbaggen och Stefanelli i AIK, Holmberg i Snoka eller Ghoddos i ÖFK. Och bland de äldre målkungarna som Hysen, Rosenberg eller Goitom har jag svårt att se en skyttekung 2018, så mitt tips landar hos Carlos Strandberg trots allt. Om det skulle vara så att han leder skytteligan i sommar och sticker så får jag väl se det som att jag förlorar med flaggan i topp.

Årets genombrott:
Mattias Svanberg tar i år steget från stor talang till en stor allsvensk stjärna

Årets besvikelse:
Erkan Zengin. Visst, han var landslagsman så sent som sommaren 2016, men jag har svårt att se att han kommer att ta allsvenskan med storm.

Årets tränare:
Givetvis vore det lätt att säga Magnus Pehrsson om han tar Malmö till guld och kanske även ut i Europa, men jag tror att detta är året då Jens Gustavsson slutligen tar steget ut ur Janne Anderssons skugga i Norrköping och får sitt stora erkännande i media.

Årets målvakt:
Andreas Isaksson. Som alltid.

Ungefär så. Det återstår visserligen lite tid innan allsvenskan börjar, men jag låser mitt tips här och nu. Kommer troligen att titta tillbaka på tipset då och då under säsongen och se hur det utvecklar sig.

Ännu en omstart

Plockade fram min gamla MacBook och upptäckte den blogg som sedan länge legat i träda. Kom på mig själv med att sakna den en del. Jag vet att jag egentligen bara skriver för mig själv och att bloggformatet inte längre är vad det en gång var när bloggen var vid liv. Men känner ändå att det kan vara kul att skriva lite igen. Om inte annat, för mig själv som sagt var.

Bloggens titel stämmer fortfarande mycket väl. Jag bor i Rotterdam sedan många år och får följa mitt kära Kalmar FF så gott jag kan via sociala medier, traditionella medier på nätet samt diverse fulstreamar då och då. Kalmar har jag för övrigt inte bott i sedan 1993, så mitt intresse kommer nog alltid vara på distans.

Precis som tidigare kommer jag att skriva egna tankar, reflektioner och åsikter om fotboll i allmänhet och Kalmar FF i synnerhet, men också lite om livet i Holland, om Sverige, Ryssland, medier, samhället och annat som intresserar mig. Med en allsvensk premiär som kommer allt närmare och ett år framför oss som både innehåller VM i Ryssland och ett svenskt riksdagsval hoppas jag kunna hitta en hel del uppslag framöver.

Nu kör vi. Igen.