onsdag 29 februari 2012

Fantastisk insats mot Kroatien, men vi måste sansa oss lite grann

3-1 mot Kroatien borta i Zagreb. Det är en historiskt stark insats som förtjänar all beröm.

Zlatan, Seb, Mellberg, Rasmus och Elmander övertygade och har alla visat varför de hör hemma i en svensk startelva när det drar ihop sig mot Ukraina i Kiev om några månader.

Kroatien såg oväntat svaga ut. Nu ska vi förvisso komma ihåg att detta är ett lag som inte vann sin grupp i kvalet utan fick pisk av ett ganska svagt Grekland.

Nu kommer diskussionerna börja kring diverse positioner. Min åsikt är att Jonas Olsson tyvärr är för dålig med fötterna för att komplettera Mellberg. Självmålet struntar jag i, det var ett misstag som kommer med stora förändringar i backlinjen, men däremot kan ett spelförande lag inte ha två mittbackar som båda har tekniken som sin främsta svaghet. Granqvist är därvidlag ett mycket starkare kort i speluppbyggnaden. Förhoppningsvis kommer Lustig att vara tillbaka i startelvan till EM och då är Mellberg/Granqvist ett mittbackspar jag litar på. Hursomhelst så är Granen numera en självskriven startman, antingen till höger eller centralt.

Seb visade med all önskvärd tydlighet idag att vi gärna har honom högre upp i banan. Med två mål förstärkte han sin position som en av våra främsta målskyttar de senaste åren och därmed borde han diskvalificera sig själv som ytterback.

Guidetti? Han var anonym idag, men förtjänar fortfarande en plats i truppen som joker. Men Ibra, Elmander och Toivonen är fortfarande före honom i kön.

tisdag 28 februari 2012

Tack för allt Maestro!!

Vill inte måla den lede fan på väggen, men allt tyder på att Daniel Majstronovic har spelat sin sista landskamp. Dagens ledbands- och korsbandsskada innebär att han missar EM och kommer att vara tillbaka i speldugligt skick framåt hösten som bäst. Och då tror jag att Hamrén kommer att matcha in nästa generation mittbackar i landslaget.

Maestro kom in i landslaget ganska sent i karriären och har fortfarande inte gjort en stor turnering som startspelare. Men han har tillsammans med Mellberg och Anders Svensson spelat en avgörande roll i Hamréns nya landslag. De har utgjort en stabil stomme och gett Hamrén möjligheter att matcha in nya spelare som Ras, Seb, Lustig, Wernbloom, Martin Olsson, Toivonen, m fl under de senaste två säsongerna. Men nu är Maestro rimligtvis borta från landslagsdiskussionen och han förtjänar ett stort tack för en god insats.

Vi har varit i denna situationen förr, när Janne Eriksson tvingades lämna in inför VM 1994 och när Patrik Andersson skadades inför 2002. Vi vet att deras ersättare (Björklund respektive Jakobsson) klarade det riktigt bra, så detta behöver inte betyda en katastrof för Sveriges chanser i Kiev.

Med Maestro borta och Lustig skadad/petad i klubblaget tror jag att Jonas Olsson får ta den centrala rollen och Granqvist en ytterbacksplats imorgon mot Kroatien. Men till EM vill jag ha en formstark Lustig till höger och Granen i mitten. Min startelva, som det ser ut nu, till premiären mot Ukraina är därför:

Isak
Lustig-Mellberg-Granen-M.Olsson
Ras-Kim
Chippen-Elmander-Seb
Ibra

Främsta utmanare är inte oväntat Svensson i en central mittfältsroll och Toivonen i rollen som tia. Guidetti är just nu främst ett alternativ som inhoppare, men om han fortsätter säsongen på samma sätt som hittills kommer han säkert att ha en central roll i EM-truppen, på ett eller annat sätt.

Nostalgi à la 1983

1983 var jag åtta år och Kalmar AIK-fan, vilket jag skrivit om tidigare här på bloggen. Jag hade hösten innan sett när Kalmar AIK slog Derby/Saab med 6-0 i kvalet till tvåan (motsvarande dagens Superettan). Dessutom hade tyvärr Kalmar FF förlorat sitt kval mot Gefle och åkt ur Allsvenskan, vilket innebar att säsongen 1983 skulle lagen mötas i samma serie för första gången i modern tid.

Min far, farfar och farbror var alla inbitna Kalmar AIK-fans, vilket givetvis var anledningen till att även jag var 'blå'. Vårmatchen, Kalmar AIKs hemmamatch, sågs av över 10.000 åskådare vilket fortfarande givetvis är Kalmar AIKs publikrekord. KAIK vann matchen med 1-0 efter mål av engelsmannen Paul Ivey. Jag tror aldrig att jag sett min farfar så glad som när vi återsamlades i deras lägenhet för en fika efter matchen. Ett av mina största fotbollsminnen än idag...

Returmatchen blev en helt annan historia. Kalmar FF vann med 3-0 och gick till slut och vann tvåan och studsade tillbaka till allsvenskan efter bara ett år i andradivisionen. Själv var jag 'blå' i många år till även om jag givetvis höll på KFF när lagen höll hus i olika serier. Från KFFs åttiotal minns jag exempelvis säsongen 1985 som slutade med en andraplats i grundserien och förlust mot ÖIS i semifinalen, eller för all del KFFs fantastiska cupsäsong 1987 som slutade med finalseger mot Gais och stormatch mot Sporting i Cupvinnarcupen året efter. Givetvis stora framgångar, men för mig var trots allt den där derbymatchen 1983 den stora höjdpunkten i Kalmarfotbollen under åttiotalet. Och det skulle fortfarande dröja länge innan jag på allvar skulle komma ut som KFF-supporter. Idag följer jag Klubben som pliktskyldigast via Barometerns resultatservice och kan konstatera att det inte längre finns någon konkurrens mellan mina sympatier för KFF i allsvenskan och känslorna för Klubben i division fyra (d v s sjätte divisionen).

Har letat på tuben efter bilder från den Stora Derbymatchen våren 1983, men förgäves. Har däremot hittat ett klipp från höstmatchen som jag bara måste delge er. Någonstans bland de drygt 10.000 åskådarna står en mycket yngre version av mig (om jag minns rätt så står jag på samma sida som kameran är placerad, långt till vänster). Jag gillar också intervjun med en snart 28-årig Johny Erlandssson som här betraktas som en veteran som funderar på att lägga av. Hoppas att Tobinho, Rydström och Wastå inte tittat på detta.....

måndag 27 februari 2012

En ny Fabio?

Det finns många historier om Kejsaren, Fabio Augusto. Hur han kom med en helt ny professionell vinnarattityd till Kalmar FF och fick övriga laget att verkligen tro att man kunde vinna allt. Min favorit av alla historier är den om att han frågade om matchdatumen till Champions League, så att han skulle kunna planera sin semester. Detta alltså när han just kommit till ett svenskt lindansargäng....

Nu har Kalmar FF alltså signat den serbiske f d landslagsmannen Nenad Djordjevic. Nenad kommer nu senast från den ryska ligan men har tidigare spelat Champions League för Partizan Belgrad och VM 2006 för Serbien. Jag har aldrig sett honom spela (eller rättare sagt, jag kan inte komma ihåg att jag sett honom, däremot såg jag mycket från VM i Tyskland och dessutom när Partizan slog ut Djurgården i CL-kval så gissningsvis har jag faktiskt sett honom ett par gånger) men helt klart kommer han med meriter som ingen i dagens KFF är i närheten av. Hoppas att han tar med sig dessa erfarenheter och hjälper KFF att återigen sikta uppåt och tro på sig själva som ett allsvenskt topplag. Spännande låter det i vilket fall som helst och bra jobbat av Svante o co.

onsdag 15 februari 2012

Milan-Arsenal 4-0. Det fanns inte i min spåkula.

Att det ofta så trötta Milan skulle spela ut och utklassa Arsenal med 4-0 fanns överhuvudtaget inte i min föreställningsvärld. Inte heller att Ibra, som ofta underpresterat mot engelska lag och som dessutom verkat vara på dåligt humör på sistone, skulle vara bäst på plan. En underhållande match, framförallt för oss som alltid håller den italienska fotbollen överst även om fakta på senare år talat emot det. Enligt ESPN har det aldrig hänt att ett lag kommit tillbaka efter en 0-4 förlust i de europeiska cuperna, så nog är det en del uppförsbacke för Arsenal inför returen.

Undrar hur rubrikerna ser ut i Engelska tidningar imorgon. De kan knappast undvika att hylla Ibra. Till slut.

Det spekuleras ofta i varför Ibra är så mycket bättre i den rödsvarta tröjan än i den gulblåa. Och orsaken hävdas vara att medspelarna är så mycket sämre i landslaget. Visserligen finns det en hel del sanning i det, men det är inte allt. Är Robinho verkligen så oerhört mycket bättre än Elmander? Visserligen är de väldigt olika spelare, men är skillnaden i ren kvalitet verkligen så stor? Och, är Kim Källström en så mycket sämre spelare än Ambrosini? Är Anders Svensson så mycket sämre än Emanuelson så att det ska förklara Ibras insatser? Jag accepterar givetvis att Milan överlag har bättre spelarmaterial än Sverige, men att använda detta som förklaring är att göra det lite väl enkelt för sig. Hamren har en del att fundera över för att få ut det bästa ur Ibra till EM.

En fantastisk insats av Milan idag som sagt, och ett fantastiskt 1-0 mål av Boateng, men dagens snyggaste gjordes trots allt av Zenit i St Petersburg. Hela sekvensen som ledde fram till 2-1 mot Benfica var fantastisk. Klack - volley - klack. Ett av de snyggaste målen hittills under säsongen.

Två Manchesterlag i Europa League imorgon. Detta kan vara precis vad den turneringen behöver för att intresset ska höjas. Men det är å andra sidan precis vad Premier League, och i förlängningen också Champions League, inte behöver. Med Arsenal mer eller mindre borta redan står allt hopp till Chelsea, som har en riktigt tuff uppgift att slå Napoli. Det känns inte alls orimligt att kvartsfinalerna spelas helt utan engelskt deltagande. Hade varit helt otänkbart för ett par år sedan.

lördag 11 februari 2012

Min EM-trupp, just nu

Jag vet, det är länge kvar tills truppen ska tas ut och spelare hinner komma i och ur form flera gånger, spelare kan skadas, nya stjärnskott kan tändas och så vidare. Men trots allt så är det inte så många platser det handlar om och Hamren, liksom alla vi andra, har nog en ganska bra bild av hur en slutlig trupp kommer att se ut. Åtminstone 20 av 23 namn eller så.

I vanliga fall brukar man ju ta med två man på varje position och sedan en tredje målvakt. Men ett flertal spelare konkurrerar ju på mer än en position. Då 4-2-3-1 innebär att man inte spelar med två renodlade forwards, och t ex spelare som Hysen och Elmander är med och konkurrerar om alla de fyra offensiva rollerna, så kan man tänka lite annorlunda. Det viktiga är att man har minst två alternativ på varje position. Den enda positionen som jag ser att det blir svårt att hitta en stark back-up är på högerbacken. Tror inte att Mattias Johansson eller någon av dem som var med på vinterturnén håller på den här nivån ännu. Alltså finns det enligt mig tre alternativ. Antingen låter man Seb vara backup om något skulle hända med Lustig, även om Seb givetvis först och främst konkurrerar om en plats högre upp i plan. Eller låter man någon av vänsterbackarna vara backup där. Detta skulle möjligen öppna upp för Wendt, som ju i klubblag spelat på båda kanterna (vet inte på rak arm om Olsson eller Safari har den erfarenheten). Eller slutligen skulle man faktiskt kunna låta Granqvist vara andra högerback. Det fanns ju en tid när Sverige spelade med fyra mittbackar där bak (exempelvis VM 2002 med Lucic och Mellberg på kanterna och Mjällby och Jacobsson i mitten). Inte idealiskt, men jag tror att Granen skulle klara det utmärkt om han måste.

Så med dessa alternativ väljer jag en trupp med sju utpräglade backar (plus eventuellt Seb som sagt) och då ser min trupp ut som följer:

Isak
Wiland
Hansson
M Olsson
Safari
Lustig
Mellberg
Granen
Maestro
J Olsson
Kim
Svensson
R Elm
Wernbloom
V Elm
Chippen
Bajrami
Seb
Elmander
Ibra
Hysen
Toivonen
Guidetti

I min bok är typ tjugo man helt givna. Jag väljer Safari före Wendt då han spelar mer regelbundet i klubblaget och har mer landslagserfarenhet. Jag väljer också Guidetti före namn som Rosenberg, Gerndt, Ranegie m fl både beroende på dagsform (vilket visserligen kan se helt annorlunda ut när truppen ska tas ut) och för att Guidetti är en enorm framtidsman inom svensk fotboll. Slutligen väljer jag Viktor Elm före Samuel Holmen av det enkla skälet att jag anser att denna platsen ska vara en renodlat central mittfältare, och där håller jag Viktor före. Holmen skulle möljigtvis kunna konkurrera på en kant också, men där är Seb, Chippen, Bajrami, M Olsson, R Elm, Hysen och Elmander alla före (som sagt, många spelare konkurrerar på flera positioner) så just kantegenskaper är inte vad jag skulle leta efter i truppens tjugotredje namn.

Givetvis finns det ytterligare några spelare som skulle kunna vara aktuella, men det handlar som sagt om de sista två, tre platserna och spelare som knappast kan förvänta sig någon speltid. Jag gillar Hiljemark och Hamad, två spelare som absolut skulle kunna vara med när VM-kvalet drar igång i höst men som fortfarande är en liten bit ifrån. Vi har också en del lovande mittbackar (Jansson och Milosevic), men vi får inte glömma att på just den positionen har vi väldigt många spelare ute i Europa som har kommit längre i sina karriärer. Förutom de fyra uttagna kan jag på rak arm komma på Almebäck, Ekstrand, Antonsson, Markus Nilsson, Rasmus Bengtsson, Peter Larsson och Bjärsmyr, vilka samtliga borde gå före de två unga U21-mittbackarna. Därmed inte sagt att de inte kommer att få sina chanser, men de måste visa lite till innan de är redo att konkurrera på den här nivån.

Jag vet att många skriker efter nytt men man måste vara medveten om att detta är en ganska orutinerad trupp redan som det är. Eftersom Sverige missade VM i Sydafrika så kommer detta att bli det första seniormästerskapet för hela den framgångsrika U21-generationen från 2009.

Som sagt, det återstår mycket fotboll innan truppen ska tas ut. Men jag tror att detta mycket väl kan vara den slutliga EM-truppen (med ett undantag, Viktor Elm är en personlig favorit för mig men jag tror att Hamren kommer att välja Samuel Holmen i stället).

KFF börjar springa igång

Läser om en stabil 3-0 seger borta mot Åtvidaberg och kanske, kanske börjar Nannes lagbygge få upp ångan. Mycket tid kvar till den allsvenska premiären givetvis, men en förlust mot Öster tidigare var ändå sämre än man kan kräva. Nu seger mot en allsvensk konkurrent och mot Tromsö tidigare, så förhoppningsvis är det på väg att bli något bra av det här.

Dessutom verkar det som om ett par av nyförvärven börjar göra mål. Costaricanen idag och Diouf ett par gånger tidigare. Spännande! Nu vill vi också se Sebastian Andersson göra mål.

Läser också att KFF har lärt sig av förra årets kontraktstjafs och vill vara tidigare ute i år. Bra tänkt även om det givetvis knappast endast är upp till föreningen.

En och en halv månad kvar till premiären uppe i Sundsvall den 31 mars. Håll ut, trots att det är kallt och mörkt och jävligt ute. Det blir bättre.

fredag 10 februari 2012

Ett angeläget inlägg om svensk politik vintern 2012

En fotbollsblogg kan inte bara handla om fotboll. Jag vill skriva om saker som berör mig och som jag tycker är viktiga. För det mesta handlar det om fotboll och Kalmar FF, men ibland handlar det om andra saker. Ni har kanske sett att jag skrivit en del om min bakgrund i Moskva och Ryssland och ibland skriver jag om annan idrott. Ikväll har jag sett Skavlan, och känner att jag måste skriva ett par rader om svensk politik.

Jag har som sagt bott i Ryssland. I Moskva. Jag bodde där och jobbade i en roll med ansvar för Östeuropa i mitt företag. Det innebar att jag reste runt en hel del i Polen, Bulgarien, Lettland, Litauen, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Slovenien, Rumänien, Ukraina och Makedonien. Jag känner människor i alla dessa länder och har pratat mycket med dem om Östeuropas historia. Jag har alltid varit enormt fascinerad av detta. Redan i tvåan på gymnasiet, måste ha varit 1992, skrev jag en uppsats om Pragvåren och händelserna i Tjeckoslovakien 1967-1968. Jag har besökt ett flertal museer och parker med gammelkommunistiska symboler (bl a min absoluta favorit 'Museum of Modern History' i Moskva, som behandlar Rysslands historia från den sista Tsaren och framåt. Det intressanta är inte bara vad de visar där, utan också vad de väljer att inte visa. T ex finns ingenting om Grisbukten och Afghanistan, rimligtvis två viktiga händelser i Sovjetunionens historia som man valt att ignorera). Detta är en del av Europas historia som man inte får glömma.

Orsaken att jag väljer att skriva om detta idag är att jag just har sett Mona Sahlin i Skavlan på SVT. Hon beskriver Socialdemokraterna på ett sätt som jag bara kan likna vid de Stalin- eller Lenindyrkande affischerna på 'Museum of Modern History' i Moskva. Ni ser säkert affischerna framför er, med den stolta starka industriarbetaren som en symbol för den sovjetiska ideologin och staten. Sovjeterna var fantastiska i sitt bild- och formspråk, som endast Kina och Nordkorea kan matcha. Mona pratade idag om hur industriarbetaren och gruvarbetaren är symbolerna för de riktiga socialdemokraterna och hur t ex kvinnor eller kommunalarbetare inte passade in.

Om ni inte vet vad jag menar med det sovjetiska bildspråket så kommer ett par exempel här:





Detta är första gången jag har hört någon ledande socialdemokrat (förvisso f d) på ett sådant målande sätt, med referenser tillbaka till kommunismens fall i Östeuropa, beskriver sossarnas identitetskris. Socialdemokraterna behövs inte längre i den svenska politiken. Socialdemokraterna, med rötterna i arbetare- och fackföreningsrörelsen, är en produkt av ett europeiskt 1900-talssamhälle som inte finns längre. Industriarbetarna är färre än tidigare, och de som finns kvar är snarare välbetalda och ingenjörsutbildade. Kampen är inte längre mellan arbete och kapital utan mellan de som är inne i arbetsmarknaden (som tjänstemän, chefer eller arbetare) och dem som står utanför, och då handlar det snarare om invandrare, lågutbildade eller sjukskrivna. En helt annan klasskamp som socialdemokraterna inte är riktigt intresserade av och där de inte är en trovärdig auktoritet. Jag menar inte att samhället per automatik måste gå mer åt höger, men om vi skulle rita om den politiska kartan så skulle jag snarare se ett betydligt större modernt vänsterparti (utan gamla kommunistkopplingar) och sedan ett betydligt mindre vänstersocialliberalt parti som slåss för sin överlevnad mellan C och FP på ena sidan och V på den andra. Utan att ha en spåkula så tror jag att vi aldrig mer kommer att se en S-regering i Sverige. Om Socialdemokraterna som vi känner dem idag överlever överhuvudtaget så tror jag att de kommer att vara ett ledande parti i ett center-vänster-block snarare än ett statsbärande parti som de var under hela 1900-talet. Undrar hur väl detta stämmer med ett parti som definierar sig genom stalinistiska affischer?

Ett långt inlägg utan ett ord om fotboll. Det blir bättre framåt våren.....

fredag 3 februari 2012

Inför fotbollsallsvenskan 2012 - mitt i vintern

Det positiva med allt värvningssnack så här års är att man får visst andrum och paus från hockeyträsket. Att någon orkar bry sig om en serie där man möter varandra fyrtioåtta gånger hemma och borta varje säsong, och allt detta för att få fram åtta av tolv lag som får vara med när det verkligen gäller. Och flaggskeppet Tre Kronor är inte mycket bättre. Alla svenskar som gjort åtminstone fem elitseriematcher verkar vara aktuella för en superduperviktig turnering i Tjeckien. Det vore som om fotbollslandslaget skulle göra fem vinterturnéer varje säsong.

Men som sagt, nu börjar uppsnacket inför allsvenskan på allvar, även om det inte känns jättenära när man sticker ut nosen och upptäcker att det är snö och elva minus här i Stockholm. IFK Göteborg har ju gått ut stenhårt och har värvat ihop en supertrupp. Alvbåge och Farnerud är två riktigt vassa nyförvärv medan jag är något mer skeptisk till Gerzic och Sobra. I mina ögon är de just nu huvudfavoriter även om Elfsborg, MFF och HIF ska räknas tidigt också.

KFF kan bli fågel eller fisk efter att man släppt brassespåret (tillfälligt?) och bara har den försvenskade Mendes i laget numera. Sobra var en bra spelare när han ville, Sacramento var lovande i balansrollen och Santos var stor och stark, men sammantaget var de på en mycket lägre nivå än Cesar, Ari och Fabio som väl är de tre främsta brasseimporterna vi haft. Nu är det mycket nytt i år och det märks på de inledande resultaten. vilka varit sämre än förväntat. Man får väl dock ge dem lite tid och jag tror faktiskt att det kommer att bli något väldigt bra av det här till slut.

Min tidiga tabell, väl medveten om att det svenska transferfönstret fortfarande är öppet och mycket kan fortfarande hända i trupperna, ser ut som följer:

1. IFK Göteborg
2. Elfsborg
3. Malmö FF
4. Helsingborg
5. Kalmar FF
6. AIK
7. Häcken
8. Gais
9. Örebro
10. Gefle
11. Mjällby
12. Norrköping
13. Djurgården
14. Syrianska
15. Sundsvall
16. Åtvidaberg

Tycker att HIF borde märka av att man tappat väldigt många tunga spelare det senaste året. Atta är givetvis ett riktigt skarpt nyförvärv, men jag ser inte att HIF ska vara laget som bryter trenden att de regerande mästarna får ett svårt år med svagare trupp och ett krävande CL-kval. Men jag tror att de håller i det hyfsat och är med i toppstriden.

I botten tror jag att nykomlingarna får det svårt. Inga stora överraskningar där.

Kommer säkert att återkomma med ett reviderat tips närmare avspark, men som sagt allt för att komma bort från hockeyträsket så här års.