Reflektioner efter 1-1 på Ullevi

Att kryssa mot IFK Göteborg borta är aldrig en katastrof. Vi hoppades givetvis lite naivt att KFF skulle få ordning på saker och ting till kvällens match, men trots allt är detta ett litet steg framåt.

Man kan konstatera några saker efter kvällens match:

1) Paulus är outstanding bäst på plan och ska starta alla matcher framöver. Jag har ofta fått skit för att ha hyllat Paulus när konkurrensen på mittbacksplatserna är så tuff, men idag känner jag att han är helt enorm. Riktigt kul att se och jag hoppas att han gör bra ifrån sig när han nu får chansen i det finska landslaget.

2) KFF ska alltid, alltid starta med Henke Rydström på plan. Han gör en habil insats och vi hoppas att hans gästspel på avbytarbänken nu är över.

3) Sebastian verkar ha ett extremt dåligt självförtroende just nu. Jag hoppas att man arbetar med detta under uppehållet. Han gjorde det väldigt bra förra året men nu verkar han vara rädd när han väl får chansen.

Nu går vi till EM-vila med åtminstone en hyfsad insats bakom oss. KFF är bättre än så här och kommer att visa det i höst. Hoppas också att alla som håller på KFF väljer att stödja laget, vilket absolut inte varit fallet under våren.

Nu skiftar vi fokus, från Rydström, Dauda och Israelsson till Zlatan, Elmander, Kim och Ras. Dags för EM med andra ord. Jag tror att jag kommer att upprätthålla en hyfsad bloggfrekvens under turneringen (fram till midsommar, sedan åker jag på semester till Girona, Spanien och ser slutet av EM därifrån). Däremot är jag inte säker på att de närmaste veckorna kommer att bjuda på särskilt mycket aktivitet från min sida. Den som lever får se helt enkelt.