Igår mellanlandade vi i Åtvidaberg på väg från Kalmar till Stockholm. I ett fantastiskt väder på pittoreska Kopparvallen såg vi KFF åka på en riktigt tung, och onödig, förlust med 3-0. Onödig eftersom KFF i första halvlek var det klart bättre laget och kunde (borde) gjort ett par mål framåt.
Har tidigare ibland på bortamatcher stått på bortaläktaren, t ex på Stadion eller Råsunda. Det har alltid varit behagliga upplevelser. Igår var det dock riktigt trist att se det pack man hamnade bland. Först lyckades några stolpskott skapa missämja internt genom att skrika på folk att flytta sig. Uppenbarligen tyckte de att folk skulle stå några meter längre till vänster och ansåg sig ha rätt att bestämma det och skälla ut andra för att de inte hade för avsikt att lyda. Sedan under matchen sjöngs det en del icke rumsrena sånger från Konkelberrys-tiden som gjorde att övriga normala folk skämdes för de röd-vita färgerna. Och sedan var soporna mer intresserade av att klaga på laget, styrelsen och Nanne än att stödja. Rydström skriver ofta om vikten av fansens stöd. Men dessa svagbegåvade soporna förtjänar ingens respekt. Och nästa gång blir det sittplats på bortamatcherna, åtminstone om jag går på match nära Kalmar och jag räknar med att soporna kommer att ta sig dit.
Alla vi träffade på i Åtvidaberg var riktigt trevliga. På riktigt. Alltså folk på kebabrestaurangen innan match, blå-vita supporter man mötte på byn och personalen på Kopparvallen. Har sällan upplevt en sådan gemytlig stämning på en bortamatch. Förutom KFF-arna då. Skämmes ta mig fan!!
Nu glömmer vi denna matchen och hoppas på en bra våravslutning mot IFK på torsdag. Ser fram emot ett EM-uppehåll så att laget får chans att slicka såren.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar