En hyfsad Rasmus Elm-hyllning

Gillar Simon Berglinds blogg på fotbollskanalen.se. Han skriver väldigt insiktsfullt om holländsk fotboll. Jag gillar sådant, när någon har ett genuint intresse för en något mindre liga och som ger läsaren så mycket mer som inte skrivs i vanlig svensk media. Mer sådant tack.

Har inte uppfattat att Simon speciellt uppmärksammar svenskarna i Eredivisie. Tvärtom så var han länge kallsinnig till Guidettis framgångar, men till slut har han givetvis också vikt ner sig. Men han är absolut inte en av dem som överdriver hyllandet av svenskar som presterar i en utländsk liga. Därför var det riktigt intressant att läsa detta inlägget. En reservationslös hyllning av Rasmus Elm som totalt dominerande i Hollands bästa lag. Riktigt kul att läsa.

Även detta inlägget är intressant. Holland är sedan gammalt mitt "andra landslag" och jag håller verkligen på dem i alla matcher, utom när de möter Sverige. När man ser denna truppen förstår man varför Holland nämns bland favoriterna i sommarens EM.

Ser just nu på en Wernbloom-intervju på TV10 inför kvällens match mot Real Madrid. Jag slås av två saker:

1) Wernblooms frus totala motstånd mot att flytta till Moskva. Jag känner att mina tre och ett halvt år där har påverkat mig på så sätt att jag tycker att detta är konstigt. Moskva är en märklig stad på många sätt, men stan är ju helt fantastiskt spännande och livet där är ett minne för livet. Min spontana känsla är att hennes motstånd är okunnigt, irrationellt och fördomsfullt, men samtidigt får jag inte glömma att jag själv också behövde en helg för att bestämma mig för om jag ville flytta dit när jag fick erbjudandet 2007. Och då hade jag ändå varit där ett tjugotal gånger redan. Så jag tror att min spontana reaktion säger mer om mig än om henne.

2) Pontus berättar att han förberett sig genom att läsa Dostojevtski och Det Kommunistiska Manifestet. Fantastiskt!! En fotbollsspelare som inser det viktiga i att förstå kulturen och mentaliteten och inte bara lagets spelsystem måste hyllas. Pontus, om du skulle råka läsa detta (högst osannolikt förvisso) så rekommenderar jag Bulgakovs "Mästaren och Margerita". Kanske den största ryska 1900-talsromanen.

Jag har alltid sett Wernbloom som en ganska begränsad fotbollsspelare, men jag har den största respekt för honom som människa och hans attityd gör att han får väldigt mycket ut av sitt spel. Önskar honom all lycka i en väldigt spännande stad och en väldigt stor fotbollsklubb.