Jag har som sagt bott i Ryssland. I Moskva. Jag bodde där och jobbade i en roll med ansvar för Östeuropa i mitt företag. Det innebar att jag reste runt en hel del i Polen, Bulgarien, Lettland, Litauen, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Slovenien, Rumänien, Ukraina och Makedonien. Jag känner människor i alla dessa länder och har pratat mycket med dem om Östeuropas historia. Jag har alltid varit enormt fascinerad av detta. Redan i tvåan på gymnasiet, måste ha varit 1992, skrev jag en uppsats om Pragvåren och händelserna i Tjeckoslovakien 1967-1968. Jag har besökt ett flertal museer och parker med gammelkommunistiska symboler (bl a min absoluta favorit 'Museum of Modern History' i Moskva, som behandlar Rysslands historia från den sista Tsaren och framåt. Det intressanta är inte bara vad de visar där, utan också vad de väljer att inte visa. T ex finns ingenting om Grisbukten och Afghanistan, rimligtvis två viktiga händelser i Sovjetunionens historia som man valt att ignorera). Detta är en del av Europas historia som man inte får glömma.
Orsaken att jag väljer att skriva om detta idag är att jag just har sett Mona Sahlin i Skavlan på SVT. Hon beskriver Socialdemokraterna på ett sätt som jag bara kan likna vid de Stalin- eller Lenindyrkande affischerna på 'Museum of Modern History' i Moskva. Ni ser säkert affischerna framför er, med den stolta starka industriarbetaren som en symbol för den sovjetiska ideologin och staten. Sovjeterna var fantastiska i sitt bild- och formspråk, som endast Kina och Nordkorea kan matcha. Mona pratade idag om hur industriarbetaren och gruvarbetaren är symbolerna för de riktiga socialdemokraterna och hur t ex kvinnor eller kommunalarbetare inte passade in.
Om ni inte vet vad jag menar med det sovjetiska bildspråket så kommer ett par exempel här:
Detta är första gången jag har hört någon ledande socialdemokrat (förvisso f d) på ett sådant målande sätt, med referenser tillbaka till kommunismens fall i Östeuropa, beskriver sossarnas identitetskris. Socialdemokraterna behövs inte längre i den svenska politiken. Socialdemokraterna, med rötterna i arbetare- och fackföreningsrörelsen, är en produkt av ett europeiskt 1900-talssamhälle som inte finns längre. Industriarbetarna är färre än tidigare, och de som finns kvar är snarare välbetalda och ingenjörsutbildade. Kampen är inte längre mellan arbete och kapital utan mellan de som är inne i arbetsmarknaden (som tjänstemän, chefer eller arbetare) och dem som står utanför, och då handlar det snarare om invandrare, lågutbildade eller sjukskrivna. En helt annan klasskamp som socialdemokraterna inte är riktigt intresserade av och där de inte är en trovärdig auktoritet. Jag menar inte att samhället per automatik måste gå mer åt höger, men om vi skulle rita om den politiska kartan så skulle jag snarare se ett betydligt större modernt vänsterparti (utan gamla kommunistkopplingar) och sedan ett betydligt mindre vänstersocialliberalt parti som slåss för sin överlevnad mellan C och FP på ena sidan och V på den andra. Utan att ha en spåkula så tror jag att vi aldrig mer kommer att se en S-regering i Sverige. Om Socialdemokraterna som vi känner dem idag överlever överhuvudtaget så tror jag att de kommer att vara ett ledande parti i ett center-vänster-block snarare än ett statsbärande parti som de var under hela 1900-talet. Undrar hur väl detta stämmer med ett parti som definierar sig genom stalinistiska affischer?
Ett långt inlägg utan ett ord om fotboll. Det blir bättre framåt våren.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar