Nu är det ingen tvekan. Zlatan är Sveriges bäste spelare genom tiderna. Oavsett hur man räknar, bortsett från de absoluta toppresultaten på mästerskapsnivå, så är Ibra bäst. Han har varit målskytt på toppnivå i många ligor, han har burit det svenska landslaget i flera år, han har på ett personligt plan levererat i landslaget både i kval- och mästerskapssammanhang och han har dessutom nominerats i all-star-truppen i senaste EM. Visst kan man prata om Nordahl, Hamrin, Henke, Gren, Liedholm, Brolin m fl, men Zlatan är etta.
Om man i stället pratar om vem som är "störst", i någon bemärkelse baserat på en kombination av sportsliga, kommersiella, mediala och samhälleliga perspektiv, så är Zlatan så oerhört fantastiskt långt före alla andra. I denna bemärkelse är han på nivå med t ex Astrid Lindgren, Ingemar Bergman, August Strindberg eller Lennart Hyland, d v s på den absoluta toppen när det gäller Sveriges mest inflytelserika personer vid sidan av politiker och kungligheter som åtnjuter inflytande baserat på sina formella roller. Björn Borg och Ingemar Stenmark är nog tvåa och trea i svensk idrottshistoria i just detta avseendet, men här är de långt, långt efter.
Under de senaste veckorna har Zlatan haft en match med fyra assists i Champions League, fyra mål för landslaget och nu i helgen två mål och två assists i Ligue 1. Och förutom detta allt annat, som givetvis guldbollen, Bragden i Berlin, skytteliga- och ligaledning i Frankrike. Den senaste månaden måste vara Zlatans bästa i karriären, och detta trots ett rött kort i ligan.
Bakom Zlatan så har Rasmus Elm fortsatt att göra mål i Ryssland. Nytt mål idag, återigen på straff. Just straffmål kan man diskutera en del kring. De är givetvis enkla mål och inte lika imponerande som någon som öser in spelmål. Men, å andra sidan, är det också ett tecken på att man är en stor och viktig spelare när man som nykomling, redan efter någon månad är förste straffskytt. Det visar att man har stort förtroende och en viktig spelare i laget. Rasmus får nu väldigt mycket beröm i Ryssland (själv följer jag dem även via Russia Today och Moscow Times, vilka var mina husorgan när jag bodde i Moskva), så det är inte bara svensk media som skriver upp honom.
Zlatan är givetvis den svenska spelare som gör störst avtryck i de europeiska ligorna. På nivån under känns det som att vi har Jonas Olsson, Rasmus Elm, Sebastian Larsson, Andreas Granqvist, Ola Toivonen och Johan Elmander (även om det är framförallt Olsson och Elm som skapar rubriker just nu). På nivån under har vi Kacianiklic, Antonsson, Lustig, Isaksson, Kim (notera att jag bedömer deras storhet i ligorna, Kim är givetvis en av våra tre-fyra bästa fotbollsspelare) m fl. Och kanske Sana. Men det märkliga är att svensk media verkar tro att framförallt Sana gjort supersuccé. Så är inte riktigt fallet. Han gjorde väldigt bra ifrån sig i början, när han var uppe i tempo efter att ha spelat en svensk vår och sommarsäsong, men har de senaste månaderna först och främst varit inhoppare. Men ändå ett klart steg framåt mot att sitta på Blåvitts bänk.
Hursomhelst, klart att vi har några spelare som gör det bra ute i Europa, men vi har nog sällan varit så beroende av en spelare som vi är just nu. Inte utan att man drar paralleller till svensk tennis som dog fullständigt när Robin Söderling blev sjuk.
måndag 26 november 2012
onsdag 21 november 2012
Nu hör BVB Dortmund till favoriterna i CL
Mina boys i Europa är Dortmund, vilket jag berättat om tidigare. Det hänger ihop med det faktum att jag varit där, på Westfalen stadion (eller Signal Iduna Arena, välj själv...) och sett den gula väggen. Jag har laddat upp på en bierstube under eftermiddagen och jag har sett den fantastiska fotbollskultur som finns där, mitt i Ruhrområdet.
Nu tror jag att Dortmund seglar upp bland favoriterna till CL-titeln. De är så fantastiskt bra, även om de tyvärr sladdar en hel del i ligan.
Vilka är Europas mest underhållande lag? Det första laget jag skulle peka ut är Ajax. Totalfotbollens hemvist. Inget lag spelar 4-3-3 lika självklart som dem. Dessutom skulle jag välja Dortmund. Fart, teknik och utpräglad offensiv taktik. Jag har svårt att se att några lag i Europa skulle vara mer underhållande än just Ajax och Dortmund. Matchen ikväll var riktigt bra, Och BVB är vidare, såklart.
Tror att alla grupperna ikväll är döda. PSG, Porto, Malaga, Milan, Dortmund, Real, Arsenal och Schalke är alla vidare. Sista omgången kommer bara att handla om att vinna grupperna. Man vill gärna undvika att möta t ex Barca eller Manchester United i åttondelen.
Nu tror jag att Dortmund seglar upp bland favoriterna till CL-titeln. De är så fantastiskt bra, även om de tyvärr sladdar en hel del i ligan.
Vilka är Europas mest underhållande lag? Det första laget jag skulle peka ut är Ajax. Totalfotbollens hemvist. Inget lag spelar 4-3-3 lika självklart som dem. Dessutom skulle jag välja Dortmund. Fart, teknik och utpräglad offensiv taktik. Jag har svårt att se att några lag i Europa skulle vara mer underhållande än just Ajax och Dortmund. Matchen ikväll var riktigt bra, Och BVB är vidare, såklart.
Tror att alla grupperna ikväll är döda. PSG, Porto, Malaga, Milan, Dortmund, Real, Arsenal och Schalke är alla vidare. Sista omgången kommer bara att handla om att vinna grupperna. Man vill gärna undvika att möta t ex Barca eller Manchester United i åttondelen.
Skandalmålet på Parken
Sjakhtars första mål på Parken var sannerligen inte snyggt. Ett överlägset lag ska inte behöva ta till sådana metoder för att vinna mot ett danskt ängagäng. Däremot är det ganska tydligt på bilderna att det handlar om ett eget initativ av Adriano snarare än ett planerat trick av tränaren.
Fult så klart. Men samtidigt känner jag att det finns en poäng i att ta elitfotbollens sista oskuld. I en överkommersialiserad värld, där varje mål är värt så oerhört mycket värt både för klubbarna och de enskilda spelarna, kan man egentligen inte kräva att de ska följa några oskrivna regler. Om man spelar ut bollen så kan man inte kräva att få den tillbaka. Om (som i det här fallet) domaren dömer nedsläpp så får man acceptera att spelet är vid liv så snart bollen släpps. Problemet hittills har varit att det har varit ok att maska och spela ut bollen och alltid få den tillbaka. Jag tycker faktiskt att det finns något positivt i Adrianos usla beteende. Nästa gång kanske man undviker att spela ut bollen, eftersom man inte är säker på att man kommer få den tillbaka. Och som i det här fallet, varför ska ett lag som har bollen på offensiv planhalva helt plötsligt få börja om från målvakten? Varför passar man inte till spelaren i närheten av bollens ursprungliga position?
Generellt sett känns det som att alla oskrivna "gentlemens' agreement" regler gynnar den osportslige eller oärlige snarare än den ärlige. Jag har inget emot att hyckleriet upphör.
Fult så klart. Men samtidigt känner jag att det finns en poäng i att ta elitfotbollens sista oskuld. I en överkommersialiserad värld, där varje mål är värt så oerhört mycket värt både för klubbarna och de enskilda spelarna, kan man egentligen inte kräva att de ska följa några oskrivna regler. Om man spelar ut bollen så kan man inte kräva att få den tillbaka. Om (som i det här fallet) domaren dömer nedsläpp så får man acceptera att spelet är vid liv så snart bollen släpps. Problemet hittills har varit att det har varit ok att maska och spela ut bollen och alltid få den tillbaka. Jag tycker faktiskt att det finns något positivt i Adrianos usla beteende. Nästa gång kanske man undviker att spela ut bollen, eftersom man inte är säker på att man kommer få den tillbaka. Och som i det här fallet, varför ska ett lag som har bollen på offensiv planhalva helt plötsligt få börja om från målvakten? Varför passar man inte till spelaren i närheten av bollens ursprungliga position?
Generellt sett känns det som att alla oskrivna "gentlemens' agreement" regler gynnar den osportslige eller oärlige snarare än den ärlige. Jag har inget emot att hyckleriet upphör.
söndag 18 november 2012
Nostalgi i kvadrat
Jag är född 1975. Det innebär att min ungdoms idrottsupplevelser är mellan 1984 och 1996. Ungefär. Jag upplevde Laban Arnessons svenska landslag under åttiotalet. Ett lag med fantastiska spelare som Hysén, Prytz, Strömberg m fl. Men de nådde aldrig ett internationellt mästerskap. Dessutom upplevde jag Krutov, Larionov, Makarov, Kasatonov, Fetisov och Tretiak. Historiens främsta hockeyuppställning.
Detta blev än mer verkligt för mig många år senare när jag jobbade i Moskva. En av mina kollegor, en kvinna i mitt team, hade en fantastisk hockeybakgrund, Hon var då en av mina närmaste kollegor och hon berättade för mig att hennes far hade spelat tillsammans med Fetisov i CSKA. Irinas far hade tydligen inte nått hela vägen, men Ira hade träffat denna fantastiska hjälte, världens genom tidernas bästa back, flera gånger. Även om jag inte är en hockeyfan så diskuterade jag rysk hockey med min vän Irina många gånger under min tid i Moskva. De har tydligen fortfarande kontakt. Och jag är så oerhört imponerad....
Orsaken att jag börjar funderar i dessa banor är att jag nyss fastnade framför SVTs fantastiska VM-krönika från 1994. En av SVTs bästa produktioner genom tiderna. De är mina hjältar, men inte på samma sätt som hjältarna på åttiotalet. Spelare som Jeppe Blomkvist eller Henke Larsson var ju ungefär i min ålder och därför inte idoler på samma sätt som vissa andra.
Ett lag som innehåller Maradona, Caniggia och Batistuta är alltid mina favoriter. I efterhand är det kul att se detta lag som tyvärr inte nådde tillräckligt långt i VM 1994.
Detta blev än mer verkligt för mig många år senare när jag jobbade i Moskva. En av mina kollegor, en kvinna i mitt team, hade en fantastisk hockeybakgrund, Hon var då en av mina närmaste kollegor och hon berättade för mig att hennes far hade spelat tillsammans med Fetisov i CSKA. Irinas far hade tydligen inte nått hela vägen, men Ira hade träffat denna fantastiska hjälte, världens genom tidernas bästa back, flera gånger. Även om jag inte är en hockeyfan så diskuterade jag rysk hockey med min vän Irina många gånger under min tid i Moskva. De har tydligen fortfarande kontakt. Och jag är så oerhört imponerad....
Orsaken att jag börjar funderar i dessa banor är att jag nyss fastnade framför SVTs fantastiska VM-krönika från 1994. En av SVTs bästa produktioner genom tiderna. De är mina hjältar, men inte på samma sätt som hjältarna på åttiotalet. Spelare som Jeppe Blomkvist eller Henke Larsson var ju ungefär i min ålder och därför inte idoler på samma sätt som vissa andra.
Ett lag som innehåller Maradona, Caniggia och Batistuta är alltid mina favoriter. I efterhand är det kul att se detta lag som tyvärr inte nådde tillräckligt långt i VM 1994.
fredag 16 november 2012
Några tankar om landslaget och media
Av någon anledning så har jag alltid fascinerats av sportjournalistiken och dess roll i dagens idrottsvärld. Och ingenstans är rollen tydligare än när det gäller världens största och mest påpassade sport. Jag vet inte varför ämnet intresserar mig, kanske har det med min professionella bakgrund inom marknad och kommunikation att göra, även om jag aldrig varit i närheten av journalistiken. Eller handlar det bara om ett en vilja att förstå vad som händer bakom rubrikerna. Jag följer slaviskt några av de bästa fotbollsjournalistbloggarna, framförallt då Ekwall, Lundh och Laul. Och givetvis Niva/Bank, som dock har en annorlunda vinkel på sin blogg och snarare beskriver fotbollen och samhället, mer än fotbollen och medierna.
De senaste veckorna har vi haft två intressanta händelser som visar på ett oerhört ansträngt och infekterat förhållande mellan landslaget och medierna.
Den första händelsen var efter Bragden i Berlin där Zlatan hävdade att alla journalisterna satt och var nöjda när Sverige låg under med 4-0. Dessutom hävdade han, mer eller mindre i samma veva (tror att detta var ett par dagar tidigare, på presskonferensen inför matchen) att 95% av det som skrivs om honom är lögn. Båda dessa uttalanden har kommenterats och argumenterats emot på bloggar, twitter och i tidningar, exempelvis här, här och här. Hela fotbollsjournalistkåren har stått på samma sida och därmed sågat Zlatans uttalande och direkt eller indirekt landslagets mediepolicy.
Den andra händelsen var Erik Hamréns smått bisarra intervju med Ekwall direkt efter segern mot England, där han inte gillade en fråga och brusade upp ganska oprovocerat. Se videon här nedanför:
Detta är något som verkar engagera folk något enormt. Och vi får inte glömma en sak, det är spelarna och till viss del ledarna i landslaget som är hjältarna. Det är dem vi vill se och hylla, vilket också innebär att "folk" i sådana här frågor tar deras parti, nästan oavsett sakfrågan. Detta har vi sett gång på gång, trots att journalisterna med rätta hävdar att de möjliggör en insyn och närhet till stjärnorna. Men journalisterna är inte hjältarna. Det märks exempelvis i mängden av kommentarer på Ekwalls blogg efter just denna intervjun.
En grundregel inom kommunikation är att det är inte budskapet som är det viktiga utan hur det tas emot. Om vi pratar marknadskommunikation innebär det att ett varumärke bara existerar i huvudet på den potentiella konsumenten. Det är hans eller hennes upplevelser av ett varumärke som är det avgörande. Inte i sig om man har en bra reklamfilm eller inte. Konsumenten har tolkningsföreträde, vilket är självklart och det vore svårt att tänka sig något annorlunda. Detta gäller dessutom all annan kommunikation också. Om landslaget ser sig motarbetade av media så tycker jag att någon borde höja blicken och fråga sig varför det uppfattas så. Inte bara säga att de har fel. Uppenbarligen är det någonting i relationen, eller journalistiken, som upplevs oerhört negativt. Jag har svårt för den typen av argumentation där man väljer att säga emot utan att försöka förstå varför motparten har en avvikande åsikt. Om du förstår det så kan du, även om du inte håller med i sak, bättre argumentera för din ståndpunkt. Jag har dock inte sett något resonemang i den här frågan där någon har ansträngt sig tillräckligt för att förstå varför landslaget har taggarna utåt.
Eller så kan man konstatera att man har olika roller, och det är inte medias uppgift att vara älskade av dem man ska rapportera om. Det är helt ok, men då är det också lite märkligt om man är kritisk till att landslaget är slutet.
Detta är en stor fråga och det som gör den väldigt komplicerad är att media sitter i en monopolsits när det gäller att föra ut sin sida av saken. Visst kan fotbollsspelare twittra, men på 140 tecken kan du knappast gå i klinch med en samlad journalistkår. Därför är det helt förståeligt att man hellre sluter sig och odlar en "vi mot dem" känsla i gruppen. De enda som kan ta initiativ till en förbättring är journalisterna. Men som sagt, fördelarna måste vägas emot eventuella risker i det kritiska och granskande förhållningssättet. En infekterad fråga minst sagt, men också väldigt intressant att följa.
De senaste veckorna har vi haft två intressanta händelser som visar på ett oerhört ansträngt och infekterat förhållande mellan landslaget och medierna.
Den första händelsen var efter Bragden i Berlin där Zlatan hävdade att alla journalisterna satt och var nöjda när Sverige låg under med 4-0. Dessutom hävdade han, mer eller mindre i samma veva (tror att detta var ett par dagar tidigare, på presskonferensen inför matchen) att 95% av det som skrivs om honom är lögn. Båda dessa uttalanden har kommenterats och argumenterats emot på bloggar, twitter och i tidningar, exempelvis här, här och här. Hela fotbollsjournalistkåren har stått på samma sida och därmed sågat Zlatans uttalande och direkt eller indirekt landslagets mediepolicy.
Den andra händelsen var Erik Hamréns smått bisarra intervju med Ekwall direkt efter segern mot England, där han inte gillade en fråga och brusade upp ganska oprovocerat. Se videon här nedanför:
Detta är något som verkar engagera folk något enormt. Och vi får inte glömma en sak, det är spelarna och till viss del ledarna i landslaget som är hjältarna. Det är dem vi vill se och hylla, vilket också innebär att "folk" i sådana här frågor tar deras parti, nästan oavsett sakfrågan. Detta har vi sett gång på gång, trots att journalisterna med rätta hävdar att de möjliggör en insyn och närhet till stjärnorna. Men journalisterna är inte hjältarna. Det märks exempelvis i mängden av kommentarer på Ekwalls blogg efter just denna intervjun.
En grundregel inom kommunikation är att det är inte budskapet som är det viktiga utan hur det tas emot. Om vi pratar marknadskommunikation innebär det att ett varumärke bara existerar i huvudet på den potentiella konsumenten. Det är hans eller hennes upplevelser av ett varumärke som är det avgörande. Inte i sig om man har en bra reklamfilm eller inte. Konsumenten har tolkningsföreträde, vilket är självklart och det vore svårt att tänka sig något annorlunda. Detta gäller dessutom all annan kommunikation också. Om landslaget ser sig motarbetade av media så tycker jag att någon borde höja blicken och fråga sig varför det uppfattas så. Inte bara säga att de har fel. Uppenbarligen är det någonting i relationen, eller journalistiken, som upplevs oerhört negativt. Jag har svårt för den typen av argumentation där man väljer att säga emot utan att försöka förstå varför motparten har en avvikande åsikt. Om du förstår det så kan du, även om du inte håller med i sak, bättre argumentera för din ståndpunkt. Jag har dock inte sett något resonemang i den här frågan där någon har ansträngt sig tillräckligt för att förstå varför landslaget har taggarna utåt.
Eller så kan man konstatera att man har olika roller, och det är inte medias uppgift att vara älskade av dem man ska rapportera om. Det är helt ok, men då är det också lite märkligt om man är kritisk till att landslaget är slutet.
Detta är en stor fråga och det som gör den väldigt komplicerad är att media sitter i en monopolsits när det gäller att föra ut sin sida av saken. Visst kan fotbollsspelare twittra, men på 140 tecken kan du knappast gå i klinch med en samlad journalistkår. Därför är det helt förståeligt att man hellre sluter sig och odlar en "vi mot dem" känsla i gruppen. De enda som kan ta initiativ till en förbättring är journalisterna. Men som sagt, fördelarna måste vägas emot eventuella risker i det kritiska och granskande förhållningssättet. En infekterad fråga minst sagt, men också väldigt intressant att följa.
torsdag 15 november 2012
Hysénklass?
Zlatan får betyget 6 av 5 hos Fotbollskanalen.se ikväll. Jag kan inte protestera. Detta är troligen den främsta individuella insatsen någonsin i ett svenskt fotbollslandslag. Att göra fyra mål på England är riktigt stort. Nu är det Ibra, Messi och Cristiano. Alla andra är akterseglade.
Zlatans 4-2 är där uppe tillsammans med målen mot Ungern och Italien. Men för mig är målet mot Breda 2004 fortfarande det största. Minns ni det? Jag bodde i Holland på den tiden och såg målet på kvällsnyheterna. Ett av de snyggaste målen någonsin. Om ni inte minns det så kommer det här:
Hysén mot England 1988. Brolin mot Ryssland 1994. Och Springsteen på Ullevi 2012. Så vitt jag vet är det bara de som har fått sex getingar av fem möjliga i Expressen. Nu är Zlatan på den nivån, även om det är Fotbollskanalens betyg som jag refererar till här.
Här kommer förresten alla målen:
Zlatans 4-2 är där uppe tillsammans med målen mot Ungern och Italien. Men för mig är målet mot Breda 2004 fortfarande det största. Minns ni det? Jag bodde i Holland på den tiden och såg målet på kvällsnyheterna. Ett av de snyggaste målen någonsin. Om ni inte minns det så kommer det här:
Hysén mot England 1988. Brolin mot Ryssland 1994. Och Springsteen på Ullevi 2012. Så vitt jag vet är det bara de som har fått sex getingar av fem möjliga i Expressen. Nu är Zlatan på den nivån, även om det är Fotbollskanalens betyg som jag refererar till här.
Här kommer förresten alla målen:
söndag 11 november 2012
En briljant text om fotboll och politik i en annan del av världen
Fotbollssveriges främste historieberättare, Erik Niva, har gjort det igen. Här har vi en fantastisk text om fotboll och politik i Abu Dhabi, om Manchester City och om Roberto Mancini. En text som hjälper till att förstå lite mer om fenomen som City, Chelsea, PSG eller Anzji.
Briljant var ordet!!
Briljant var ordet!!
tisdag 6 november 2012
Mitt allsvenska tips 2012 - slutsummering
Elfsborg vann som sagt välförtjänt. Laget som varit favoriter de senaste åren slapp favoritskapet i år, mycket tack vare allt snack om Real Göteborg innan säsongen. Vet inte om det säger något om svårigheten att tippa denna Europas jämnaste liga?
Under de sista omgångarna försämrades mitt tips en aning av de sista placeringsförändringarna. Till slut gick det så här:
1. Elfsborg (-2)
2. Häcken (-5)
3. Malmö FF (+2)
4. AIK (-2)
5. Norrköping (-8)
6. Helsingborg (+1)
7. Göteborg (+5)
8. Åtvidaberg (-7)
9. Djurgården (-3)
10. Kalmar FF (+6)
11. Gefle (+1)
12. Mjällby (+1)
13. Syrianska (-3)
14. Sundsvall (0)
15. Örebro (+6)
16. Gais (+8)
Totalt blev det 60 "poäng". Inte bra!! Bättre lycka nästa år förhoppningsvis.
Jag tippade ju även en del bonustips, så här kommer även min utvärdering av dessa:
Skyttekung: Tobias Hysén
Underkänt! Tobbe hade sin sämsta säsong på många år och kom långt ner på listan.
Årets genombrott: Oscar Hiljemark
Klart godkänt! Visserligen var han ganska etablerar redan, men i år tog han nästa steg och etablerade sig som en av allsvenskans bästa spelare och en av nyckelspelarna i årets mästarlag.
Årets spelare: Tobias Hysén
Underkänt! Se ovan
Årets KFF-spelare: Nenad Djordjevic
Underkänt! Nenad skadade sig visserligen i början av säsongen men det har tagit väldigt lång tid att komma in i laget och han har inte känts så stabil som han borde. I stället tycker jag att det är en hård kamp mellan Dauda och Paulus om årets titel.
Årets flopp 1: AIK
Underkänt! Innan sommaruppehållet var AIK visserligen trista och intetsägande, men de samlade ändå ihop sina poäng. Efter några sommarförvärv så blev AIK faktiskt ganska intressanta och slutade på en stark fjärdeplats.
Årets flopp 2: Sebastian Andersson
Godkänt! Då och då har det sett ganska bra ut, men allt för ofta har Sebastian sett rädd ut och varit obekväm med bollen. Han har inte lyckats etablera sig i startelvan och det verkar som att han inte mått bra av att åka ut och in i laget. Hoppas att en vinterträning till med KFF ger honom den tryggheten han behöver inför 2013.
Första tränare att få sparken: Andreas Alm
Underkänt! Alm sitter säkert efter en bra säsong och med en lovande trupp inför 2013.
Även när det gäller bonustipsen så var med andra ord inte 2012 mitt år som tippare...
Under de sista omgångarna försämrades mitt tips en aning av de sista placeringsförändringarna. Till slut gick det så här:
1. Elfsborg (-2)
2. Häcken (-5)
3. Malmö FF (+2)
4. AIK (-2)
5. Norrköping (-8)
6. Helsingborg (+1)
7. Göteborg (+5)
8. Åtvidaberg (-7)
9. Djurgården (-3)
10. Kalmar FF (+6)
11. Gefle (+1)
12. Mjällby (+1)
13. Syrianska (-3)
14. Sundsvall (0)
15. Örebro (+6)
16. Gais (+8)
Totalt blev det 60 "poäng". Inte bra!! Bättre lycka nästa år förhoppningsvis.
Jag tippade ju även en del bonustips, så här kommer även min utvärdering av dessa:
Skyttekung: Tobias Hysén
Underkänt! Tobbe hade sin sämsta säsong på många år och kom långt ner på listan.
Årets genombrott: Oscar Hiljemark
Klart godkänt! Visserligen var han ganska etablerar redan, men i år tog han nästa steg och etablerade sig som en av allsvenskans bästa spelare och en av nyckelspelarna i årets mästarlag.
Årets spelare: Tobias Hysén
Underkänt! Se ovan
Årets KFF-spelare: Nenad Djordjevic
Underkänt! Nenad skadade sig visserligen i början av säsongen men det har tagit väldigt lång tid att komma in i laget och han har inte känts så stabil som han borde. I stället tycker jag att det är en hård kamp mellan Dauda och Paulus om årets titel.
Årets flopp 1: AIK
Underkänt! Innan sommaruppehållet var AIK visserligen trista och intetsägande, men de samlade ändå ihop sina poäng. Efter några sommarförvärv så blev AIK faktiskt ganska intressanta och slutade på en stark fjärdeplats.
Årets flopp 2: Sebastian Andersson
Godkänt! Då och då har det sett ganska bra ut, men allt för ofta har Sebastian sett rädd ut och varit obekväm med bollen. Han har inte lyckats etablera sig i startelvan och det verkar som att han inte mått bra av att åka ut och in i laget. Hoppas att en vinterträning till med KFF ger honom den tryggheten han behöver inför 2013.
Första tränare att få sparken: Andreas Alm
Underkänt! Alm sitter säkert efter en bra säsong och med en lovande trupp inför 2013.
Även när det gäller bonustipsen så var med andra ord inte 2012 mitt år som tippare...
söndag 4 november 2012
Världens vackraste begravningslåt?
Dags för ett inlägg som inte har att göra i en fotbollsblogg. Om det inte vore så att jag sagt att jag också kommer att skriva om annat som intresserar mig. Det kan vara samhälle och politik. Eller kan det vara TV och musik. Som idag till exempel.
Så Mycket Bättre är ett av de bästa programmen på svensk television. Tillsammans med Mästarnas Mästare och På Spåret är detta det bästa vi har. Och det är jävligt bra!
I år har jag dock varit skeptisk. Tidigare år har styrkan varit kombinationen av breda folkliga artister (Ledin, Lena PH, Lill-Babs, E-Type, Sandelin) och unga talanger som inte ännu funnit sin plats i folkhemmet (September, Laleh). I år har det känts som att Uggla är den enda breda artisten och att vi har mest föredettingar (Pugh, Olle Ljungström, Sylvia Vrethammar) och unga, men inte riktigt breda artister (Miss Li, Maja Ivarsson, Darin). Lite profillöst med andra ord.
Men, så får man en käftsmäll som igår. Olle Ljungström är en gammal favorit (den enda i årets uppställning som finns i min skivsamling). Men han är smal. Och en föredetting. Och inte direkt en publikmagnet. Men så får vi se Magnus Uggla, denna Svensson-trubadur, sjunga en helt fantastisk version av Jag och Min Far.
Igår såg vi ett fantastiskt ögonblick i svensk modern musikhistoria. På samma sätt som Ulf Lundell och Cecilia Wennersten skrivit två fantastiska bröllopssånger i Kärleken Förde Oss Samman respektive Det Vackraste, så har Uggla här framfört en sång som kommer att förekomma på tusentals begravningar framöver. Vi kommer att höra denna sången i många, många år framöver. Tack vare en av landets främsta kompositörer och en rocktrubadur som valde att överraska oss alla med ett djup vi inte sett tidigare. Fantastiskt!!!
Jag grät. Och tänkte på min far som gick bort för fyra år sedan. Och så grät jag lite till.
Magnus Uggla. Detta trodde jag verkligen inte.
Så Mycket Bättre är ett av de bästa programmen på svensk television. Tillsammans med Mästarnas Mästare och På Spåret är detta det bästa vi har. Och det är jävligt bra!
I år har jag dock varit skeptisk. Tidigare år har styrkan varit kombinationen av breda folkliga artister (Ledin, Lena PH, Lill-Babs, E-Type, Sandelin) och unga talanger som inte ännu funnit sin plats i folkhemmet (September, Laleh). I år har det känts som att Uggla är den enda breda artisten och att vi har mest föredettingar (Pugh, Olle Ljungström, Sylvia Vrethammar) och unga, men inte riktigt breda artister (Miss Li, Maja Ivarsson, Darin). Lite profillöst med andra ord.
Men, så får man en käftsmäll som igår. Olle Ljungström är en gammal favorit (den enda i årets uppställning som finns i min skivsamling). Men han är smal. Och en föredetting. Och inte direkt en publikmagnet. Men så får vi se Magnus Uggla, denna Svensson-trubadur, sjunga en helt fantastisk version av Jag och Min Far.
Igår såg vi ett fantastiskt ögonblick i svensk modern musikhistoria. På samma sätt som Ulf Lundell och Cecilia Wennersten skrivit två fantastiska bröllopssånger i Kärleken Förde Oss Samman respektive Det Vackraste, så har Uggla här framfört en sång som kommer att förekomma på tusentals begravningar framöver. Vi kommer att höra denna sången i många, många år framöver. Tack vare en av landets främsta kompositörer och en rocktrubadur som valde att överraska oss alla med ett djup vi inte sett tidigare. Fantastiskt!!!
Jag grät. Och tänkte på min far som gick bort för fyra år sedan. Och så grät jag lite till.
Magnus Uggla. Detta trodde jag verkligen inte.
Bedrövlig avslutning på en usel säsong
Storstryk i Södertälje idag. Tanken var att jag skulle vara på plats men i efterhand är jag glad att jag inte kom iväg. Dagens match har jag inte sett, så den lämnar vi bakom oss.
Nu ska man inte dra för stora växlar av den allsvenska avslutningen. KFF har i praktiken inte haft mycket att spela för på länge. Nu blev det en tionde plats till slut, vilket jag tror är det sämsta resultatet sedan KFF gick upp i allsvenskan. Men ett eller ett par andra resultat i eftermiddags hade det blivit en sjundeplats, vilket hade sett något snyggare ut. Men totalt sett är säsongen knappast godkänd. Jag har inte lösningen, och tror knappast att man ska drabbas av panik och kicka Nanne och Svante eller rensa för mycket i truppen. Men magkänslan nu är att det finns stor risk att nästa år kommer att handla om att hålla sig kvar och att detta till och med kan bli en övermäktig uppgift. KFFs lägstanivå har i år varit bland de absolut sämsta i serien och när man nu riskerar att tappa en del av de främsta spelarna så ser inte jag vad man ska göra för att vända detta till nästa år. Men vi väntar väl några månader med de mer utförliga spekulationerna inför Allsvenskan 2013.
Sedan är det givetvis ett problem att man har haft så mycket skador under hela året. Exempelvis, eftersom Dauda skadades tidigt idag, så fick man i avslutningsmatchen klara sig utan säsongens tre bästa spelare, Dauda, Israelsson och Arajuuri. Det vore ungefär som om Häcken vore tvungna att spela utan Majeed, Ericsson och Makondele. Precis vad de gjorde då KFF vände och förstörde Häckens guldchanser för ett par omgångar sedan. Man måste se över om det är någonting man kan göra under försäsongsträningen för att förebygga detta till nästa säsong.
Hursomhelst, nu ska vi inte bara klaga. Tack KFF för ännu en allsvensk säsong. Det fanns en del höjdpunkter trots allt. Mina favoriter är hemmasegern mot Häcken i våras och även segern mot IFK Göteborg. Och givetvis Europaäventyret. Vi får ta med oss dessa minnena under de kommande fem månaderna innan det börjar om igen.
Slutligen, kul att Elfsborg vann guldet. De var så överlägsna i våras men riskerade att slarva bort det under sensommaren och tidig höst. Men mot slutet visade de återigen att de är Sveriges bästa lag 2012. Tyvärr har de väldigt många spelare som kan vara intressanta för utländska klubbar (Hiljemark, Hult, Johan Larsson, Claesson m fl) så de riskerar att bli sönderköpta i vinter.
Nu ska man inte dra för stora växlar av den allsvenska avslutningen. KFF har i praktiken inte haft mycket att spela för på länge. Nu blev det en tionde plats till slut, vilket jag tror är det sämsta resultatet sedan KFF gick upp i allsvenskan. Men ett eller ett par andra resultat i eftermiddags hade det blivit en sjundeplats, vilket hade sett något snyggare ut. Men totalt sett är säsongen knappast godkänd. Jag har inte lösningen, och tror knappast att man ska drabbas av panik och kicka Nanne och Svante eller rensa för mycket i truppen. Men magkänslan nu är att det finns stor risk att nästa år kommer att handla om att hålla sig kvar och att detta till och med kan bli en övermäktig uppgift. KFFs lägstanivå har i år varit bland de absolut sämsta i serien och när man nu riskerar att tappa en del av de främsta spelarna så ser inte jag vad man ska göra för att vända detta till nästa år. Men vi väntar väl några månader med de mer utförliga spekulationerna inför Allsvenskan 2013.
Sedan är det givetvis ett problem att man har haft så mycket skador under hela året. Exempelvis, eftersom Dauda skadades tidigt idag, så fick man i avslutningsmatchen klara sig utan säsongens tre bästa spelare, Dauda, Israelsson och Arajuuri. Det vore ungefär som om Häcken vore tvungna att spela utan Majeed, Ericsson och Makondele. Precis vad de gjorde då KFF vände och förstörde Häckens guldchanser för ett par omgångar sedan. Man måste se över om det är någonting man kan göra under försäsongsträningen för att förebygga detta till nästa säsong.
Hursomhelst, nu ska vi inte bara klaga. Tack KFF för ännu en allsvensk säsong. Det fanns en del höjdpunkter trots allt. Mina favoriter är hemmasegern mot Häcken i våras och även segern mot IFK Göteborg. Och givetvis Europaäventyret. Vi får ta med oss dessa minnena under de kommande fem månaderna innan det börjar om igen.
Slutligen, kul att Elfsborg vann guldet. De var så överlägsna i våras men riskerade att slarva bort det under sensommaren och tidig höst. Men mot slutet visade de återigen att de är Sveriges bästa lag 2012. Tyvärr har de väldigt många spelare som kan vara intressanta för utländska klubbar (Hiljemark, Hult, Johan Larsson, Claesson m fl) så de riskerar att bli sönderköpta i vinter.
Mål av Rasmus i derbyt
Snygg frispark av Rasmus Elm idag i Moskvaderbyt. Har inte sett honom i CSKA, men eftersom han uppenbarligen får ta både frisparkar och straffar så verkar han ha tagit en ganska stor roll i laget. Riktigt kul!!
Dessutom gjorde Wernbloom tydligen också mål i matchen. Kul med landslagsspelare som levererar i sina klubblag.
Dessutom gjorde Wernbloom tydligen också mål i matchen. Kul med landslagsspelare som levererar i sina klubblag.
torsdag 1 november 2012
Otrolig avslutning av allsvenskan
Vi är i den tjugonionde omgången. Allt står på spel. Fyra lag har fortfarande chansen att knipa Lennart Johanssons pokal. Men vad händer? Elfsborg fixar tre pinnar medan alla de andra kryssar. Jag är helt övertygad om att Malmö hade slagit Örebro för två månader sedan, men idag handlar allt om nerver och psykologi. Och där var Elfsborg bättre än alla andra i afton.
Kul att Elfsborg sitter i förarsätet. De är trots allt landets bästa lag. Och dessutom skönt att AIK är borta. De är i sammanhanget ett mediokert lag som inte är förtjänta av guldet.
David Elm var gigantisk ikväll. Framförallt i första halvlek. Snälla, kom hem!!!
Anders Svensson är som vanligt bäst. Kul att han får avsluta (?) med ett guld. Anders lär spela en eller två säsonger ytterligare, men detta är kanske sista året han är allsvenskans bästa spelare. Hoppas att han hyllas på det sätt han är värd. En av landets bästa spelare de senaste tio åren
Kul att Elfsborg sitter i förarsätet. De är trots allt landets bästa lag. Och dessutom skönt att AIK är borta. De är i sammanhanget ett mediokert lag som inte är förtjänta av guldet.
David Elm var gigantisk ikväll. Framförallt i första halvlek. Snälla, kom hem!!!
Anders Svensson är som vanligt bäst. Kul att han får avsluta (?) med ett guld. Anders lär spela en eller två säsonger ytterligare, men detta är kanske sista året han är allsvenskans bästa spelare. Hoppas att han hyllas på det sätt han är värd. En av landets bästa spelare de senaste tio åren
onsdag 31 oktober 2012
Fan vad det gnälls
Kalmar FF är ett bonnagäng. Det vet vi egentligen alla, och om man tittar tillbaka på KFFs historia så ser man ett lag som pendlat mellan högsta och näst högsta divisionen genom åren. Under både åttio- och nittiotalen var man dessutom nere och harvade i tredjedivisionen ett par år. Sedan hände något. Nanne Bergstrand kom tillbaka och lanserade sitt projekt. Ett projekt som byggde på en osannolikt lyckad kombination av en stomme av rutinerade spelare (Wastå, Tobinho, Rydström, Bagarn, Lasse), ett gäng lyckade brasseimporter (Santin, Fabio, Ari, Dede, Sobra) och tre unika bröder Elm. Och runt dessa ett gäng habila allsvenska fotbollsspelare i rätt ålder (Lantz, Larsson, Lindberg, Ingelsten). Detta var ett fantastiskt projekt som ledde till ett allsvenskt guld, ett cupguld, några bra prestationer i Europa och ytterligare ett antal bra säsonger i allsvenskan mellan 2005 och 2009.
Om man tittar på de spelare jag nämner här ovan så är det numera bara Rydström som är kvar i KFF. Alla andra är borta. De har lagt av, spelar utomlands, har flyttat till andra allsvenska konkurrenter (Elfsborg) eller har trappat ner.
Ändå verkar det som att många fortfarande tror att KFF ska vara ett topplag. Jag har aldrig varit med om att det gnällts så mycket som det gjort i år. KFF är idag ett mittenlag i allsvenskan. I morse var man sjua, nu efter förlusten mot Snoka är man nia. Oavsett var man hamnar till slut så är det mittens rike som gäller. På nittiotalet hade vi betraktat detta som fantastiskt. Att KFF, när man har en mellansäsong, kommer sjua, åtta, nia eller tia, är inte så dåligt. Det som framförallt irriterar mig är att allt just nu är negativt kring KFF. Man klagar på Nanne. På Svante. På Rydström. Och på allt annat. Dessutom är det så oerhört kontraproduktivt. Väldigt få har konstruktiva förslag men det gnälls lik förbannat.
KFF har gjort en hyfsad säsong. Inte mer. Men att man har kommit till den nivån där en hyfsad säsong innebär en mittenplats i allsvenskan är faktiskt fantastiskt. Åtminstone för oss som var med på den tiden då detta inte alls var en självklarhet.
Nu ska vi ta den här säsongen i mål. Jag hoppas fortfarande på en plats på den övre halvan, men det kräver tre pinnar i Södertälje på söndag. Jag kommer att vara där, som alltid när KFF spelar i 08-området. Och jag kommer att hylla snarare än såga. Hoppas att jag inte är ensam.
Om man tittar på de spelare jag nämner här ovan så är det numera bara Rydström som är kvar i KFF. Alla andra är borta. De har lagt av, spelar utomlands, har flyttat till andra allsvenska konkurrenter (Elfsborg) eller har trappat ner.
Ändå verkar det som att många fortfarande tror att KFF ska vara ett topplag. Jag har aldrig varit med om att det gnällts så mycket som det gjort i år. KFF är idag ett mittenlag i allsvenskan. I morse var man sjua, nu efter förlusten mot Snoka är man nia. Oavsett var man hamnar till slut så är det mittens rike som gäller. På nittiotalet hade vi betraktat detta som fantastiskt. Att KFF, när man har en mellansäsong, kommer sjua, åtta, nia eller tia, är inte så dåligt. Det som framförallt irriterar mig är att allt just nu är negativt kring KFF. Man klagar på Nanne. På Svante. På Rydström. Och på allt annat. Dessutom är det så oerhört kontraproduktivt. Väldigt få har konstruktiva förslag men det gnälls lik förbannat.
KFF har gjort en hyfsad säsong. Inte mer. Men att man har kommit till den nivån där en hyfsad säsong innebär en mittenplats i allsvenskan är faktiskt fantastiskt. Åtminstone för oss som var med på den tiden då detta inte alls var en självklarhet.
Nu ska vi ta den här säsongen i mål. Jag hoppas fortfarande på en plats på den övre halvan, men det kräver tre pinnar i Södertälje på söndag. Jag kommer att vara där, som alltid när KFF spelar i 08-området. Och jag kommer att hylla snarare än såga. Hoppas att jag inte är ensam.
tisdag 30 oktober 2012
Mitt allsvenska tips 2012 - genomgång inför slutspurten
Så här med två omgångar kvar ser det ut som att det rimligtvis kommer att handla om MFF mot Elfsborg i toppen och att det kommer att stå mellan Sundsvall och Syrianska i kampen om att undvika kvalspel. I mittenskiktet är det många lag som inte har mycket att spela om, även om det är tätt och en hel del placeringsförändringar kan fortfarande ske.
Dags att börja summera säsongen, men vi väntar väl till efter nästa helg med en fullständig summering, men här kommer i alla fall en sista delrapportering av mitt allsvenska tips från i våras.
1. Malmö FF (0)
2. Elfsborg (-1)
3. Häcken (-4)
4. AIK (-2)
5. Helsingborg (0)
6. Norrköping (-7)
7. Kalmar FF (+3)
8. Djurgården (-4)
9. IFK Göteborg (+7)
10. Åtvidaberg (-5)
11. Mjällby (0)
12. Gefle (+2)
13. Syrianska (-3)
14. Sundsvall (0)
15. Örebro (+6)
16. Gais (+6)
I vanlig ordning är tipset uselt. Har gått bort mig totalt på framförallt Norrköping och Åtvidaberg, vilka presterat mycket bättre än jag trodde, samt Göteborg, Örebro och Gais, vilka underpresterat å det grövsta. Men just nu har jag faktiskt helt rätt på fyra lags placeringar, vilket gör att mitt "poängantal" just nu är 50. Klart bättre än de 64 poäng jag hade med åtta omgångar kvar. Kanske finns det ytterligare ett par poäng att kapa om resultaten i slutet går i rätt riktning.
För KFF däremot är sjundeplatsen numera bästa möjliga utdelning, eftersom Snoka vann mot Sundsvall senast. Vore kul om man kunde behålla platsen på den övre halvan. Men tror tyvärr att Norrköping blir en väldigt tuff utmaning imorgon.
Dags att börja summera säsongen, men vi väntar väl till efter nästa helg med en fullständig summering, men här kommer i alla fall en sista delrapportering av mitt allsvenska tips från i våras.
1. Malmö FF (0)
2. Elfsborg (-1)
3. Häcken (-4)
4. AIK (-2)
5. Helsingborg (0)
6. Norrköping (-7)
7. Kalmar FF (+3)
8. Djurgården (-4)
9. IFK Göteborg (+7)
10. Åtvidaberg (-5)
11. Mjällby (0)
12. Gefle (+2)
13. Syrianska (-3)
14. Sundsvall (0)
15. Örebro (+6)
16. Gais (+6)
I vanlig ordning är tipset uselt. Har gått bort mig totalt på framförallt Norrköping och Åtvidaberg, vilka presterat mycket bättre än jag trodde, samt Göteborg, Örebro och Gais, vilka underpresterat å det grövsta. Men just nu har jag faktiskt helt rätt på fyra lags placeringar, vilket gör att mitt "poängantal" just nu är 50. Klart bättre än de 64 poäng jag hade med åtta omgångar kvar. Kanske finns det ytterligare ett par poäng att kapa om resultaten i slutet går i rätt riktning.
För KFF däremot är sjundeplatsen numera bästa möjliga utdelning, eftersom Snoka vann mot Sundsvall senast. Vore kul om man kunde behålla platsen på den övre halvan. Men tror tyvärr att Norrköping blir en väldigt tuff utmaning imorgon.
fredag 26 oktober 2012
Fotboll vs ishockey, för femtioelfte gången
En diskussion som återkommer med jämna mellanrum är den om fotboll vs hockey, vilken idrott som är roligast, intressantast o s v. Nu har även Pelle Mårts blandat sig in i debatten och jag tänkte därför, i punktform, lista varför jag som en gång följde såväl Tre Kronor som Elitserien numera funderar på att byta kanal varje gång det blir hockey på Sportnytt.
* Tre Kronor är ett evigt januariläger.
Där fotbollslandslaget alltid innehåller de bästa spelarna så känns det som att ishockeylandslaget alltid består av doldisar och tredje rangens spelare. Den självklara orsaken till detta är att stjärnorna spelar i NHL, men konsekvensen är att Tre Kronor permanent, förutom till OS, har samma dragningskraft som fotbollens januariläger. Om fotbollslandslaget på samma sätt som Tre Kronor hade fått nöja sig med dem som spelar på hemmaplan hade intresset också påverkats. I januari 2012 spelade t ex Erdin Demir, Markus Holgersson, Erik Friberg och Emil Salomonsson "A-landslagsfotboll" för Sverige. Motsvarande situation lever hockeyn med under varje landslagssamling.
* Alldeles för många betydelselösa matcher.
Elitserien i ishockey löper över 55 omgångar och har som enda syfte att få bort 4 av 12 lag. Sedan börjar säsongen på riktigt i samband med slutspelet. Detta är fan inte ok. Jag kan inte förstå hur någon orkar ta sig till arenan för en februarimatch mellan två lag som redan är klara för slutspel.
* VM varje år är alldeles för ofta.
Givetvis ligger det ekonomiska orsaker bakom detta, men när man spelar ett VM varje år så tappar pokalen i värde. Vem vann 2012? Fan vet. 2011? 2010? 1996? Där fotbollsmästerskapen skapar myter och bra historier så känns hockeymästerskapen bara, tja, grå.
* Hockeysnacket känns bara korkat.
Här vet jag inte om det är journalistikens fel eller om det handlar om utövare och ledare. Men där fotbollssnacket handlar om spelsystem, löpvägar och taktik så låter hockeyfolket mest som arga unga testosteronfyllda män. Det är viss skillnad mellan t ex Lars Lagerbäck och Niklas Wikegård om man säger så. Erik Hamren är däremot mer som en hockeycoach i sitt prat om 'shining'. Jag är inte övertygad om att det är det jag vill ha.
* Hockeyvärlden är alldeles för liten.
Det största som har hänt för att hockeyvärlden ska växa var när Tjeckoslovakien delades och vi fick ytterligare ett land som kan vara med och slåss där uppe. Likaså splittrades Sovjetunionen och vi fick ett par länder till strax under de sju bästa. Men i övrigt? Inte mycket har hänt. Visst har Schweiz tagit några steg framåt det senaste decenniet och visst finns det spelare i NHL från obskyra länder som Norge, Frankrike eller Tyskland, men i allt väsentligt så är hockeyvärlden lika liten idag som för tjugo år sedan. Och detta samtidigt som fotbollen blivit än mer global.
* Hockeyn innehåller inga bra historier.
Just eftersom hockeyvärlden är så liten så finns det inga riktigt bra historier och hockeyn säger inte så speciellt mycket om vår samtid. Fotbollen däremot, i många fall förmedlade av Erik Niva, innehåller enormt många historier. Det kan handla så olika saker som globaliseringen, inrikespolitik, krig och fred, EU, individuella livsöden eller fattigdom. Kanske finns historierna i hockeyn också, men i så fall saknas någon som vill berätta dem.
* De internationella klubblagsturneringarna har misslyckats totalt
Där UEFA har lyckats fantastiskt bra med Champions League (och i viss mån Europa League) har ishockeyn inte kommit någonstans. Därmed förblir hockeyn en lokal nationell sport förutom då när januariturneslandslagen möts i meningslösa turneringar som Karjala Cup, Sweden Hockey Games eller VM. Fotbollen har Chelsea mot Barcelona mot Bayern mot Milan mot Bate Borisov. Hockeyn har ingenting liknande.
* Hockeyn gör busen till hjälte
Att spelare som Andreas Jämtin och Per Ledin stjäl rubriker och att varje elitserieomgång handlar om utspel mot motståndare eller domare, bråk eller skador hjälper heller inte. Detta förstärker bara min bild av att hockeyn är en sport för arga unga män.
Det finns säkert fler anledningar, men tillsammans gör dessa att hockeyn för mig blivit ointressant. Naturligtvis handlar det också i mitt fall om att jag vuxit upp med fotbollen i blodet i en fotbollsstad, medan Kalmars hockeylag alltid harvat i de lägsta divisionerna. Men jag tror inte att jag är ensam om att känna så här. Jag tycker faktiskt att hockeyn får oförtjänt mycket uppmärksamhet i media, men givetvis är hockeyintresset stort i stugorna. Det finns också saker som hockeyn gör bättre än fotbollen. Arenafrågan är en sak som hockeyn tog på allvar långt före fotbollen i Sverige och med detta har också kommit en högre grad av professionalism i det mesta man gör. Men det väger inte upp allt det andra som känns så oerhört mycket viktigare.
Inte säker på att mitt inlägg bidrar med något nytt i debatten utan jag är ganska säker på att den kommer att fortsätta länge till. Vilket också är lite kul såklart, men jag vet inte om jag har hört några starka argument från hockeyfolket. Så min öppna fråga är: Varför ska man engagera sig i ishockeyn?
* Tre Kronor är ett evigt januariläger.
Där fotbollslandslaget alltid innehåller de bästa spelarna så känns det som att ishockeylandslaget alltid består av doldisar och tredje rangens spelare. Den självklara orsaken till detta är att stjärnorna spelar i NHL, men konsekvensen är att Tre Kronor permanent, förutom till OS, har samma dragningskraft som fotbollens januariläger. Om fotbollslandslaget på samma sätt som Tre Kronor hade fått nöja sig med dem som spelar på hemmaplan hade intresset också påverkats. I januari 2012 spelade t ex Erdin Demir, Markus Holgersson, Erik Friberg och Emil Salomonsson "A-landslagsfotboll" för Sverige. Motsvarande situation lever hockeyn med under varje landslagssamling.
* Alldeles för många betydelselösa matcher.
Elitserien i ishockey löper över 55 omgångar och har som enda syfte att få bort 4 av 12 lag. Sedan börjar säsongen på riktigt i samband med slutspelet. Detta är fan inte ok. Jag kan inte förstå hur någon orkar ta sig till arenan för en februarimatch mellan två lag som redan är klara för slutspel.
* VM varje år är alldeles för ofta.
Givetvis ligger det ekonomiska orsaker bakom detta, men när man spelar ett VM varje år så tappar pokalen i värde. Vem vann 2012? Fan vet. 2011? 2010? 1996? Där fotbollsmästerskapen skapar myter och bra historier så känns hockeymästerskapen bara, tja, grå.
* Hockeysnacket känns bara korkat.
Här vet jag inte om det är journalistikens fel eller om det handlar om utövare och ledare. Men där fotbollssnacket handlar om spelsystem, löpvägar och taktik så låter hockeyfolket mest som arga unga testosteronfyllda män. Det är viss skillnad mellan t ex Lars Lagerbäck och Niklas Wikegård om man säger så. Erik Hamren är däremot mer som en hockeycoach i sitt prat om 'shining'. Jag är inte övertygad om att det är det jag vill ha.
* Hockeyvärlden är alldeles för liten.
Det största som har hänt för att hockeyvärlden ska växa var när Tjeckoslovakien delades och vi fick ytterligare ett land som kan vara med och slåss där uppe. Likaså splittrades Sovjetunionen och vi fick ett par länder till strax under de sju bästa. Men i övrigt? Inte mycket har hänt. Visst har Schweiz tagit några steg framåt det senaste decenniet och visst finns det spelare i NHL från obskyra länder som Norge, Frankrike eller Tyskland, men i allt väsentligt så är hockeyvärlden lika liten idag som för tjugo år sedan. Och detta samtidigt som fotbollen blivit än mer global.
* Hockeyn innehåller inga bra historier.
Just eftersom hockeyvärlden är så liten så finns det inga riktigt bra historier och hockeyn säger inte så speciellt mycket om vår samtid. Fotbollen däremot, i många fall förmedlade av Erik Niva, innehåller enormt många historier. Det kan handla så olika saker som globaliseringen, inrikespolitik, krig och fred, EU, individuella livsöden eller fattigdom. Kanske finns historierna i hockeyn också, men i så fall saknas någon som vill berätta dem.
* De internationella klubblagsturneringarna har misslyckats totalt
Där UEFA har lyckats fantastiskt bra med Champions League (och i viss mån Europa League) har ishockeyn inte kommit någonstans. Därmed förblir hockeyn en lokal nationell sport förutom då när januariturneslandslagen möts i meningslösa turneringar som Karjala Cup, Sweden Hockey Games eller VM. Fotbollen har Chelsea mot Barcelona mot Bayern mot Milan mot Bate Borisov. Hockeyn har ingenting liknande.
* Hockeyn gör busen till hjälte
Att spelare som Andreas Jämtin och Per Ledin stjäl rubriker och att varje elitserieomgång handlar om utspel mot motståndare eller domare, bråk eller skador hjälper heller inte. Detta förstärker bara min bild av att hockeyn är en sport för arga unga män.
Det finns säkert fler anledningar, men tillsammans gör dessa att hockeyn för mig blivit ointressant. Naturligtvis handlar det också i mitt fall om att jag vuxit upp med fotbollen i blodet i en fotbollsstad, medan Kalmars hockeylag alltid harvat i de lägsta divisionerna. Men jag tror inte att jag är ensam om att känna så här. Jag tycker faktiskt att hockeyn får oförtjänt mycket uppmärksamhet i media, men givetvis är hockeyintresset stort i stugorna. Det finns också saker som hockeyn gör bättre än fotbollen. Arenafrågan är en sak som hockeyn tog på allvar långt före fotbollen i Sverige och med detta har också kommit en högre grad av professionalism i det mesta man gör. Men det väger inte upp allt det andra som känns så oerhört mycket viktigare.
Inte säker på att mitt inlägg bidrar med något nytt i debatten utan jag är ganska säker på att den kommer att fortsätta länge till. Vilket också är lite kul såklart, men jag vet inte om jag har hört några starka argument från hockeyfolket. Så min öppna fråga är: Varför ska man engagera sig i ishockeyn?
torsdag 25 oktober 2012
Bollspelsföreningen levererar!!
Hur skaffar man sig egentligen ett favoritlag?
Mitt första favoritlag var Kalmar AIK. Klubben. Farfar jobbade ideellt i Klubben under alla matchdagar och jag gick på alla hemmamatcher tillsammans med min pappa och farbror, och ofta åt vi sedan middag hemma hos farmor och farfar. Detta var under en tid då Klubben spelade i andradivisionen och då och då faktiskt aspirerade på en allsvensk plats. Those were the days. Klubben spelar idag i fyran, ganska långt ifrån eliten.
Efter Klubben så började jag snart följa Kalmar FF. Eller, detta hände egentligen på allvar först sedan Kalmar AIK börjat sin resa neråt och det inte längre fanns någon konkurrens mellan mina sympatier i eliten (KFF) och i gärdsgårdsserierna (KAIK). Men samtidigt minns jag också hur jag satt i gräset bakom målet i SM-semin mot ÖIS 1985 och hur jag stod i klacken när KFF var nere i seriesystemet 1987, men samtidigt vann cupen. Jag minns speciellt en match mot Hammarby (kan det ha varit semin?). Så jag tror att under de åren hade jag nog dubbla sympatier.
Sedan fanns ju tipsextra på den tiden. Trots Heysel 1985 så blev Liverpool tidigt mitt favoritlag. Men egentligen var detta mer av en ceremoni, att se tipsextra tillsammans med pappa och en 16-raders stryktipskupong, mer än att Pool egentligen var ett favoritlag på riktigt. Jag har egentligen alltid älskat svensk fotboll mer än internationell. Och faktiskt så har jag följt italiensk fotboll mer än engelsk, även om man idag måste erkänna att italiensk fotboll är totalt under isen och väldigt ointressant. Men fortfarande idag är Pool mina boys i PL.
Dessa är givetvis de mest naturliga sätten att skaffa sig ett favoritlag. Ibland kommer det med blodet och familjen, ibland handlar det om att man växer upp i en stad som har ett framgångsrikt lag. Och ibland är det helt enkelt tipsextras fel. Men ibland kan det också handla om att man åker på en fotbollsresa som 36-åring och totalt fascineras av ett nytt lag. Detta hände för mig förra året. Jag åkte till Dortmund tillsammans med min bror, svåger och brorsans svåger, och vi var på plats på ett fullsatt Signal Iduna Arena (80.000+ åskådare) för en match mot Kaiserslauten. Vi upplevde fanskulturen på plats innan, under och efter matchen. Vi såg Ballspielverein Borussia 09 Dortmund som där och då var ett av Europas hetaste lag. Och detta är nu mitt absoluta favoritlag i Europeisk toppfotboll.
Helt underbart att idag kunna få ett nytt favoritlag. Och helt underbart att se detta lag spela fantastisk fotboll och slå Real Madrid på hemmaplan och nu ha en autostrada till CLs slutspel. Och detta i Dödens Grupp. Jag kommer inte missa en enda av deras matcher framöver i årets CL. Ibra eller inte, detta är mina personliga favoriter till CL-bucklan.
Mitt första favoritlag var Kalmar AIK. Klubben. Farfar jobbade ideellt i Klubben under alla matchdagar och jag gick på alla hemmamatcher tillsammans med min pappa och farbror, och ofta åt vi sedan middag hemma hos farmor och farfar. Detta var under en tid då Klubben spelade i andradivisionen och då och då faktiskt aspirerade på en allsvensk plats. Those were the days. Klubben spelar idag i fyran, ganska långt ifrån eliten.
Efter Klubben så började jag snart följa Kalmar FF. Eller, detta hände egentligen på allvar först sedan Kalmar AIK börjat sin resa neråt och det inte längre fanns någon konkurrens mellan mina sympatier i eliten (KFF) och i gärdsgårdsserierna (KAIK). Men samtidigt minns jag också hur jag satt i gräset bakom målet i SM-semin mot ÖIS 1985 och hur jag stod i klacken när KFF var nere i seriesystemet 1987, men samtidigt vann cupen. Jag minns speciellt en match mot Hammarby (kan det ha varit semin?). Så jag tror att under de åren hade jag nog dubbla sympatier.
Sedan fanns ju tipsextra på den tiden. Trots Heysel 1985 så blev Liverpool tidigt mitt favoritlag. Men egentligen var detta mer av en ceremoni, att se tipsextra tillsammans med pappa och en 16-raders stryktipskupong, mer än att Pool egentligen var ett favoritlag på riktigt. Jag har egentligen alltid älskat svensk fotboll mer än internationell. Och faktiskt så har jag följt italiensk fotboll mer än engelsk, även om man idag måste erkänna att italiensk fotboll är totalt under isen och väldigt ointressant. Men fortfarande idag är Pool mina boys i PL.
Dessa är givetvis de mest naturliga sätten att skaffa sig ett favoritlag. Ibland kommer det med blodet och familjen, ibland handlar det om att man växer upp i en stad som har ett framgångsrikt lag. Och ibland är det helt enkelt tipsextras fel. Men ibland kan det också handla om att man åker på en fotbollsresa som 36-åring och totalt fascineras av ett nytt lag. Detta hände för mig förra året. Jag åkte till Dortmund tillsammans med min bror, svåger och brorsans svåger, och vi var på plats på ett fullsatt Signal Iduna Arena (80.000+ åskådare) för en match mot Kaiserslauten. Vi upplevde fanskulturen på plats innan, under och efter matchen. Vi såg Ballspielverein Borussia 09 Dortmund som där och då var ett av Europas hetaste lag. Och detta är nu mitt absoluta favoritlag i Europeisk toppfotboll.
Helt underbart att idag kunna få ett nytt favoritlag. Och helt underbart att se detta lag spela fantastisk fotboll och slå Real Madrid på hemmaplan och nu ha en autostrada till CLs slutspel. Och detta i Dödens Grupp. Jag kommer inte missa en enda av deras matcher framöver i årets CL. Ibra eller inte, detta är mina personliga favoriter till CL-bucklan.
söndag 21 oktober 2012
Öster klart för Allsvenskan 2013
Grattis Lillebror!!
De hade svårt att knyta ihop säcken, trots att de varit totalt överlägsna i Superettan 2012, men efter Halmstads härdsmälta idag så blev till slut Öster klara för nästa års Allsvenskan.
Innan säsongen nämndes de knappast bland favoriterna men till slut var de nog mer överlägsna än något lag varit på många år. Ska bli kul att se hur de klarar sig i högsta divisionen nästa år.
Hoppas, hoppas att derbyt på GFA nästa år ligger på ett datum så att man kan ta sig dit. Det kommer att bli totalt slutsålt, d v s även på bortaläktaren den här gången. Den största matchen någonsin på GFA med andra ord. Jag vill vara där.
Jag har egentligen ingenting emot Öster. Jag är inte uppvuxen med Öster som den stora lokalkonkurrenten. Jag är uppvuxen med kampen Kalmar AIK-Kalmar FF, och på den tiden var Klubben mitt lag. Öster var egentligen bara en motståndare bland de andra. Men nu, till nästa år, är det fight igen. Kampen om Småland, som för övrigt måste vara ett av de bästa fotbollsdistrikten i Sverige, blir intressant att följa nästa år. Även om jag har svårt att tro att Öster skulle ha en chans att komma högre upp i tabellen än KFF.
På tal om vilka distrikt som är bäst i Sverige, här finns en intressant sammanställning. Småland är uppe i toppen tillsammans med Skåne och Göteborg. Stockholm är som förväntat fantastiskt uselt.
De hade svårt att knyta ihop säcken, trots att de varit totalt överlägsna i Superettan 2012, men efter Halmstads härdsmälta idag så blev till slut Öster klara för nästa års Allsvenskan.
Innan säsongen nämndes de knappast bland favoriterna men till slut var de nog mer överlägsna än något lag varit på många år. Ska bli kul att se hur de klarar sig i högsta divisionen nästa år.
Hoppas, hoppas att derbyt på GFA nästa år ligger på ett datum så att man kan ta sig dit. Det kommer att bli totalt slutsålt, d v s även på bortaläktaren den här gången. Den största matchen någonsin på GFA med andra ord. Jag vill vara där.
Jag har egentligen ingenting emot Öster. Jag är inte uppvuxen med Öster som den stora lokalkonkurrenten. Jag är uppvuxen med kampen Kalmar AIK-Kalmar FF, och på den tiden var Klubben mitt lag. Öster var egentligen bara en motståndare bland de andra. Men nu, till nästa år, är det fight igen. Kampen om Småland, som för övrigt måste vara ett av de bästa fotbollsdistrikten i Sverige, blir intressant att följa nästa år. Även om jag har svårt att tro att Öster skulle ha en chans att komma högre upp i tabellen än KFF.
På tal om vilka distrikt som är bäst i Sverige, här finns en intressant sammanställning. Småland är uppe i toppen tillsammans med Skåne och Göteborg. Stockholm är som förväntat fantastiskt uselt.
Brist på konsekvens
På samma sätt som Erik Hamrén har fått viss rättmätig kritik för sin brist på konsekvens i startelvan så kan man ha liknande synpunkter på Nanne Bergstrand. Inte så mycket när det gäller val av spelare längre, det var väldigt stökigt i mitten av säsongen men nu har han varit mer konsekvent på slutet, men däremot på valet av spelidé. Idag gick man in med en trebackslinje (eller är det inte egentligen en fembackslinje?) och det var virrigare än på länge. Tyvärr kommer båda Malmös mål idag p g a just denna otydlighet i de bakre leden, framförallt centralt. Man kan tycka att allsvenska spelare ska klara att skifta mellan olika spelsystem, men idag var det uppenbart att de kände sig obekväma. Och Malmö med sina snabba forwards var inte sena att dra nytta av det. Efter en halvtimme bytte man tillbaka till en rak fyrbackslinje, men det var så dags. Då stod det 0-2 på tavlan och det såg ganska kört ut.
Andra halvan av andra halvlek såg dock riktigt bra ut. Erik och Papa Diouf kom in och gjorde ett riktigt bra jobb. Även McDonald såg rätt ok ut bitvis idag. Bra att Erik är tillbaka och kul att han fick göra mål direkt. Rickard Norling utsåg honom till en av allsvenskans bästa huvudspelare i intervjun med C More efter matchen. Han har nog ganska rätt i det.
Trots en bra slutforcering där KFF med lite tur hade kunnat få med sig en pinne så var resultatet 2-1 till Malmö rättvist sett över 90 minuter.
Rasmus Elm gjorde mål idag för CSKA. På straff dessutom, vilket visar att han redan efter några månader i klubben har skaffat sig en tung roll i laget. Riktigt kul!!
Snart dags för Elfsborg att svara på Häckens och Malmös trepoängare i helgen. Upplösningen i allsvenskan 2012 är riktigt häftig.
Andra halvan av andra halvlek såg dock riktigt bra ut. Erik och Papa Diouf kom in och gjorde ett riktigt bra jobb. Även McDonald såg rätt ok ut bitvis idag. Bra att Erik är tillbaka och kul att han fick göra mål direkt. Rickard Norling utsåg honom till en av allsvenskans bästa huvudspelare i intervjun med C More efter matchen. Han har nog ganska rätt i det.
Trots en bra slutforcering där KFF med lite tur hade kunnat få med sig en pinne så var resultatet 2-1 till Malmö rättvist sett över 90 minuter.
Rasmus Elm gjorde mål idag för CSKA. På straff dessutom, vilket visar att han redan efter några månader i klubben har skaffat sig en tung roll i laget. Riktigt kul!!
Snart dags för Elfsborg att svara på Häckens och Malmös trepoängare i helgen. Upplösningen i allsvenskan 2012 är riktigt häftig.
onsdag 17 oktober 2012
Bragden i Berlin, dagen efter
Alla tidningar och sportsajter är givetvis fyllda av kommentarer av gårdagens bragdmatch. Allt är kanske redan sagt, men tänkte ändå ge mig på min egen personliga betraktelse av gårdagen.
Först, i all yra, får vi inte glömma det faktum att spelmässigt var gårdagen oroande snarare än positiv. Tyskarna körde över oss fullständigt så länge de trodde att de behövde göra det. Att vi lyckades vända är en kombination av svensk positiv energi, lite flyt och tyskarnas genomklappning. Men vi får inte glömma att utan den tredje komponenten hade det aldrig gått att göra fyra mål på en halvlek på Tyskland i Berlin.
Men, om vi väljer att ignorera detta så kan vi konstatera att den sista halvtimmen troligen är den enskilt största insatsen ett svenskt fotbollslag någonsin gjort. Visst har vi sett fantastiska matcher under de mästerskap där vi tagit medaljer (OS 1948, VM 1950, 1958 och 1994 och EM 1992). Och visst har vi sett enskilda fantastiska insatser i kvalsammanhang (exempelvis mot England inför VM 1990, mot Holland i höstas eller mot Spanien för några år sedan) och en del fantastiska insatser på klubbnivå (Malmö FF 1979 och IFK Göteborg vid ett antal tillfällen under åttio- och nittiotalet). Men ingenting, absolut ingenting, är en större enskild prestation än att under 30 minuter hämta upp 0-4 till 4-4 borta mot Tyskland i Berlin i en viktig VM-kvalmatch mellan gruppens på pappret två främsta lag. Detta slår allt. Som enskild match betraktat.
Hamren har med rätta fått kritik för sin laguttagning och det är uppenbart att hans strategi att utgå från dagsform och matchens förväntade karaktär har skapat otrygghet i laget. Alla vet att ett misstag kan göra att man är av med sin plats till nästa match, och detta bygger knappast ett starkare lag. Sedan får jag erkänna att det egentligen bara är en plats i startelvan som jag anser var riktigt fel. Kim borde ha startat i stället för Wernbloom och jag kan aldrig förstå varför man lämnar landets troligen näst bästa fotbollsspelare utanför startelvan. Personligen hade jag dessutom valt Svensson i mitten, Elm på kanten och Holmen på bänken, men detta är ju verkligen ett mindre kontroversiellt och även fullt förståeligt val.
Nu tror jag faktiskt att vi har sett Anders Svenssons sista match som startspelare i landslaget. Nästa samling är i vår, när de allsvenska spelarna inte ännu är uppe i matchtempo och han rimligtvis kommer att ha svårt att konkurrera (även om hans konkurrenter alla spelar i Moskva, men där har man nyligen bytt från vår-höst till höst-vår). Anders Svensson är troligen vår bästa defensiva mittfältare, men Sverige bör ha ambitionen att vara spelförande i varje match, fram till den sista matchen mot Tyskland hemma nästa höst. Men då är Anders ett år äldre och Hamren har haft ett år till att spela in det framtida mittfältsparet (läs Kim och Ras). Så jag tror knappast att Anders helt plötsligt kommer att ta en startplats.
Å andra sidan, med Hamrens brist på kontinuitet vet man inte vad som händer....
Om Anders Svensson är på väg ut så hoppas jag att han kommer att hyllas framöver. Han har varit fantastisk i många år. Och han borde, och kunde, ha haft en betydligt mer framgångsrik karriär på klubblagsnivå. Kanske inte idag, men åtminstone för två-tre år sedan fanns det ingen anledning till varför Anders Svensson inte var en startspelare åtminstone på övre halvan i England, Spanien, Tyskland eller Italien.
Älskar kvällstidningssvenska och deras förkärlek för alliterationer. Nu blev det Bragden i Berlin. Om tyskarna hade valt en annan spelort hade vi kanske pratat om Miraklet i München, Prestationen i Preussen, Dramat i Dortmund eller Vändningen i Wiesbaden.
Älskar kvällstidningssvenska och deras förkärlek för alliterationer. Nu blev det Bragden i Berlin. Om tyskarna hade valt en annan spelort hade vi kanske pratat om Miraklet i München, Prestationen i Preussen, Dramat i Dortmund eller Vändningen i Wiesbaden.
Och slutligen, fan vad kul att Rasmus Elm fick sätta det redan mytomspunna sista målet. Ras var bra igår och kommer nog inte släppa ifrån sig startplatsen i blågult på många, många år.
Osannolikt, orimligt, otroligt. Fan vilken vändning.
Tyskland-Sverige 4-0 efter 60 minuter inför en fullsatt Olympiastadion i Berlin. Där och då hade jag inte satsat många kronor på ett svenskt poäng. Om ni hade frågat mig så hade en tysk tvåsiffrig seger legat närmare till hands än en svensk kvittering.
Men där och då visste jag inte vad Zlatan, Lustig, Elmander och Rasmus hade för planer.
Upphämtningen är historisk. Vi har aldrig sett något liknande. Vissa kommer att hänvisa till upphämtningar på is, men för att göra denna matchen rättvisa så kan vi bara jämföra med andra stora idrotter. Och då är det som sagt unikt.
4-4 mot Tyskland borta. Så oväntat. En matchbild som började som väntat men som till slut blev chockerande positiv.
Och slutligen, vi får inte glömma en sak.
Der Bomber.....
söndag 14 oktober 2012
Fyll Guldfågeln Arena på tisdag!!!
Jag såg inte matchen mot Färöarna i fredags. Befann mig på bättre middag med de bästa vännerna och vi valde att ha begränsad iPhone-uppdatering, men att i övrigt ignorera denna promenadseger som vi bara skulle hämta hem i Torshavn. Eller? Nu har jag ju bara sett highlights efteråt, men jag har ju förstått att det inte såg helt stabilt ut. Men, nu lägger vi det bakom oss. Sverige har sex pinnar efter två matcher. Sverige har ännu inte kryssat mot Kazakhstan (som Österrike gjorde i fredags) eller blivit totalt kölhalade hemma mot Tyskland (6-1 i Dublin är imponerande). Sverige har med andra ord hittills undvikit några minor. Bra så långt!
Nu blir det dock tuffare. Tyskland i Berlin är en riktig utmaning. Då gäller det att mönstra laget därefter. Jag hade ställt upp med följande elva: Isak - Lustig, Olsson, Granen, Olsson - Kim, Svensson - Seb, Wernbloom, Ras - Ibra. Alltså, jag vill ha in alla våra fyra bästa centrala mittfältare i olika roller och flytta upp Ibra ett steg. Dessutom, i normala fall vill jag inte se Ras på en kant, men här gäller det att prioritera rätt.
Tyvärr bor jag i exil och kommer inte att kunna vara på plats på GFA på tisdag. Men alla som har chansen, gå och heja fram vårt U21-landslag i en helt avgörande match. Matchen startar 18.00 och A-lagets match mot Tyskland startar 20.45. Det innebär att alla som har mindre än 45 minuters resväg (tänk Mönsterås norrut, Emmaboda västerut, Borgholm österut och Jämjö söderut) saknar ursäkter. Gå på GFA och heja fram Mattias, Ludde och gänget och sedan kan ni ändå hinna hem till avspark i Berlin. GFA har blivit U21-lagets hemmaborg. Ge dem en snygg avslutning på kvalet så att de fortsätter att komma till avkroken i sydost.
Nu blir det dock tuffare. Tyskland i Berlin är en riktig utmaning. Då gäller det att mönstra laget därefter. Jag hade ställt upp med följande elva: Isak - Lustig, Olsson, Granen, Olsson - Kim, Svensson - Seb, Wernbloom, Ras - Ibra. Alltså, jag vill ha in alla våra fyra bästa centrala mittfältare i olika roller och flytta upp Ibra ett steg. Dessutom, i normala fall vill jag inte se Ras på en kant, men här gäller det att prioritera rätt.
Tyvärr bor jag i exil och kommer inte att kunna vara på plats på GFA på tisdag. Men alla som har chansen, gå och heja fram vårt U21-landslag i en helt avgörande match. Matchen startar 18.00 och A-lagets match mot Tyskland startar 20.45. Det innebär att alla som har mindre än 45 minuters resväg (tänk Mönsterås norrut, Emmaboda västerut, Borgholm österut och Jämjö söderut) saknar ursäkter. Gå på GFA och heja fram Mattias, Ludde och gänget och sedan kan ni ändå hinna hem till avspark i Berlin. GFA har blivit U21-lagets hemmaborg. Ge dem en snygg avslutning på kvalet så att de fortsätter att komma till avkroken i sydost.
torsdag 11 oktober 2012
Sveriges klokaste fotbollsspelare
Att Rasmus Elm är Sveriges klokaste fotbollsspelare kommer knappast som en nyhet för någon. Heller inte att han ibland har haft svårt att ta det sista steget i de stora sammanhangen. Därför är det intressant att läsa här om hans tankar inför flytten till CSKA.
Men, jag har gjort samma resa (geografiskt, absolut inte fotbollsmässigt). Jag flyttade från en mindre stad i Sverige (Helsingborg) till Holland (Rotterdam) och sedan vidare till Moskva. Jag vill hävda att det finns en hel del myter, överdrifter och rena lögner om livet i Ryssland. Så hemskt annorlunda är det inte och Moskva är en väldigt civiliserad stad. Min erfarenhet av Östeuropa säger mig att det nog är svårare som svensk att hamna i t ex Rumänien (Cluj hade ju en del svenska spelare för några år sedan). Sedan är det ju givetvis så att jag inte har någon inside information om livet som professionell fotbollsspelare. Men Moskva låter mer annorlunda än det är.
När jag var där mötte man dock en del riktiga cowboys, d v s de västerlänningar som var där redan på sovjettiden eller de som flög via Moskva från oljefälten i Sibirien. Livet där är nog annorlunda, men Moskva är ju trots allt Europas största stad med en hel del internationella influenser.....
Men, jag har gjort samma resa (geografiskt, absolut inte fotbollsmässigt). Jag flyttade från en mindre stad i Sverige (Helsingborg) till Holland (Rotterdam) och sedan vidare till Moskva. Jag vill hävda att det finns en hel del myter, överdrifter och rena lögner om livet i Ryssland. Så hemskt annorlunda är det inte och Moskva är en väldigt civiliserad stad. Min erfarenhet av Östeuropa säger mig att det nog är svårare som svensk att hamna i t ex Rumänien (Cluj hade ju en del svenska spelare för några år sedan). Sedan är det ju givetvis så att jag inte har någon inside information om livet som professionell fotbollsspelare. Men Moskva låter mer annorlunda än det är.
När jag var där mötte man dock en del riktiga cowboys, d v s de västerlänningar som var där redan på sovjettiden eller de som flög via Moskva från oljefälten i Sibirien. Livet där är nog annorlunda, men Moskva är ju trots allt Europas största stad med en hel del internationella influenser.....
onsdag 10 oktober 2012
Några tankar om Bosse Hansson-gate
Först vill jag bara klargöra ett par saker:
1. Bosse Hanssons uttalanden var förkastliga och ska kritiseras
2. Bosse Hansson borde förstå att om man sitter i en radiohytt kan det man säger komma ut i etern
3. Bosse Hansson, med sin rutin från media, borde förstå att man borde göra en pudel efter en sådan här grej, alldeles oavsett vad man egentligen tycker om sakfrågan
4. Mats Strandberg borde nog inte ha släppt in Bosse Hansson i radiohytten
5. Bosse Hansson har också väldigt fel när han klumpar ihop alla mörkhyade spelare och bara ser en "svarting". Exempelvis är Mutumba och Goitom två väldigt olika spelare och det är inte mer som förenar dem som fotbollsspelare än vad som förenar Nisse Johansson och Viktor Lundberg, men ingen skulle få för sig att klumpa ihop dessa två till en enhet när man klagar på ett byte.
När jag väl har fått detta sagt så tycker jag att det finns en hel del annat att diskutera i frågan, och framförallt då när det gäller efterspelet.
Några kommentarer har varit typ att "det har blivit uppförstorat i media". Både några av Bosses vänner i det äldre gardet och även fotbollsspelare som Andreas Isaksson har sagt så. Detta har kritiserats, bl a här. Jag tycker inte att detta är en kommentar som man bara ska vifta bort och låtsas att det innebär att även kommentatorn delar Bosses åsikter. Jag anser att det ligger en hel del i det. Inte så att media har förvanskat eller förstorat det som sagts. Men att en kommentar, sagt till sig själv i frustration över sitt favoritlags knackiga spel i guldstriden, ska bli förstasidestoff i all svensk media och kommenterats på såväl sport-, kultur-, nyhets- och ledarplats i tidningarna ÄR uppförstorat. Lägg till detta twitter, bloggar, facebook o s v och vi kan konstatera att media i en vid bemärkelse har blåst på ganska rejält. Det intressanta i detta är också att de som kommenterar i media inte verkar se detta, eftersom de är själva en del av denna medieverkligheten. Bosse Hansson, å andra sidan, är visserligen också en mediamänniska, men han levde hela sitt yrkesliv i en helt annan mediavärld. Även när det gäller ett rejält övertramp som detta måste man ha förmågan att sätta det i något form av rimligt perspektiv. Och jag anser att alla de stora sportjournalister, som berömts exempelvis här, saknar förmågan att betrakta detta utifrån just eftersom de är del av denna medieverklighet.
I samma länk som nyss, d v s här, pratas om vuxenmobbning från ett helt annat sammanhang. Något att tänka på när drevet går. Jag blir mindre upprörd av en enskild persons medvetet kontroversiella uttalande (där han dessutom slår uppåt) än av en hel journalistkårs attack neråt, oavsett hur förkastligt Bosses uttalande var.
Men som sagt, en pudel direkt hade nog gjort historien mycket mindre intressant.
Vad jag dessutom tycker är lite obehagligt är attityden till de äldre kollegor som stöttat Bosse. De har förlöjligats som dinosaurier som inte hänger med i tiden, men ingen har lyssnat på vad de faktiskt har sagt. Jag kan verkligen inte tycka att det är något fel med exempelvis kommentaren att "Rasistiska ordalag får inte förekomma i idrotten eller någonstans. Där ska man vara med oberoende av kön, ursprung och religion. Men Bosses avsikt var inte rasistisk, hans kommentarer föds av frustration av att få stryk hemma mot Gefle i guldstriden." (Ingvar Oldsberg). Att man som i det här fallet kritiserar det faktiska uttalandet men försvarar en väns avsikter kan inte vara så fel som dagens generation journalister verkar vilja mena.
Jag tycker som sagt att Bosse gjort fel, både i sitt uttalande och i sin hantering efteråt. Men varför saknas perspektiven?
Slutligen, Sveriges Radio, skärp er för fan! Jag har tidigare kommenterat Mats Strandbergs kvaliteter i SRs webradio och menat att tiden sprungit ifrån honom. Om det är så att hans kontrakt gått ut och man helt enkelt väljer att inte förlänga, se till att vara tydliga med det. Både mot allmänheten och mot Mats. Men, om denna soppan överhuvudtaget påverkat beslutet så är ni ynkliga. Mats uttalade inga rasistiska ord. Det är inte hans fel överhuvudtaget. Om man har varit på en arbetsplats i 44 år så har man oundvikligen gjort ett och annat mindre fel. Om det största felet var att öppna en dörr för att ge en vän värme, så har man haft en ganska fläckfri karriär. Sveriges arbetsplatser skulle vara ganska tomma om man skulle ge folk kicken för den typen av förseelse. Jag tror dock inte att det är detta som är orsaken till att Mats lämnar, utan att det var bestämt sedan tidigare, men ta ansvar som arbetsgivare och stå upp för Mats. Han ska inte behöva avsluta sin karriär med en sådan "skandal" utan att få stöd. Istället får han se sådana här artiklar på SRs hemsida, där man ger dubbla förklaringar till att man går skilda vägar. Skämmes ta mig fan!!
I just denna frågan håller jag verkligen inte med TV4s Emir Osmanbegovic, en man som i övrigt verkar ha en hel del sunda åsikter.
1. Bosse Hanssons uttalanden var förkastliga och ska kritiseras
2. Bosse Hansson borde förstå att om man sitter i en radiohytt kan det man säger komma ut i etern
3. Bosse Hansson, med sin rutin från media, borde förstå att man borde göra en pudel efter en sådan här grej, alldeles oavsett vad man egentligen tycker om sakfrågan
4. Mats Strandberg borde nog inte ha släppt in Bosse Hansson i radiohytten
5. Bosse Hansson har också väldigt fel när han klumpar ihop alla mörkhyade spelare och bara ser en "svarting". Exempelvis är Mutumba och Goitom två väldigt olika spelare och det är inte mer som förenar dem som fotbollsspelare än vad som förenar Nisse Johansson och Viktor Lundberg, men ingen skulle få för sig att klumpa ihop dessa två till en enhet när man klagar på ett byte.
När jag väl har fått detta sagt så tycker jag att det finns en hel del annat att diskutera i frågan, och framförallt då när det gäller efterspelet.
Några kommentarer har varit typ att "det har blivit uppförstorat i media". Både några av Bosses vänner i det äldre gardet och även fotbollsspelare som Andreas Isaksson har sagt så. Detta har kritiserats, bl a här. Jag tycker inte att detta är en kommentar som man bara ska vifta bort och låtsas att det innebär att även kommentatorn delar Bosses åsikter. Jag anser att det ligger en hel del i det. Inte så att media har förvanskat eller förstorat det som sagts. Men att en kommentar, sagt till sig själv i frustration över sitt favoritlags knackiga spel i guldstriden, ska bli förstasidestoff i all svensk media och kommenterats på såväl sport-, kultur-, nyhets- och ledarplats i tidningarna ÄR uppförstorat. Lägg till detta twitter, bloggar, facebook o s v och vi kan konstatera att media i en vid bemärkelse har blåst på ganska rejält. Det intressanta i detta är också att de som kommenterar i media inte verkar se detta, eftersom de är själva en del av denna medieverkligheten. Bosse Hansson, å andra sidan, är visserligen också en mediamänniska, men han levde hela sitt yrkesliv i en helt annan mediavärld. Även när det gäller ett rejält övertramp som detta måste man ha förmågan att sätta det i något form av rimligt perspektiv. Och jag anser att alla de stora sportjournalister, som berömts exempelvis här, saknar förmågan att betrakta detta utifrån just eftersom de är del av denna medieverklighet.
I samma länk som nyss, d v s här, pratas om vuxenmobbning från ett helt annat sammanhang. Något att tänka på när drevet går. Jag blir mindre upprörd av en enskild persons medvetet kontroversiella uttalande (där han dessutom slår uppåt) än av en hel journalistkårs attack neråt, oavsett hur förkastligt Bosses uttalande var.
Men som sagt, en pudel direkt hade nog gjort historien mycket mindre intressant.
Vad jag dessutom tycker är lite obehagligt är attityden till de äldre kollegor som stöttat Bosse. De har förlöjligats som dinosaurier som inte hänger med i tiden, men ingen har lyssnat på vad de faktiskt har sagt. Jag kan verkligen inte tycka att det är något fel med exempelvis kommentaren att "Rasistiska ordalag får inte förekomma i idrotten eller någonstans. Där ska man vara med oberoende av kön, ursprung och religion. Men Bosses avsikt var inte rasistisk, hans kommentarer föds av frustration av att få stryk hemma mot Gefle i guldstriden." (Ingvar Oldsberg). Att man som i det här fallet kritiserar det faktiska uttalandet men försvarar en väns avsikter kan inte vara så fel som dagens generation journalister verkar vilja mena.
Jag tycker som sagt att Bosse gjort fel, både i sitt uttalande och i sin hantering efteråt. Men varför saknas perspektiven?
Slutligen, Sveriges Radio, skärp er för fan! Jag har tidigare kommenterat Mats Strandbergs kvaliteter i SRs webradio och menat att tiden sprungit ifrån honom. Om det är så att hans kontrakt gått ut och man helt enkelt väljer att inte förlänga, se till att vara tydliga med det. Både mot allmänheten och mot Mats. Men, om denna soppan överhuvudtaget påverkat beslutet så är ni ynkliga. Mats uttalade inga rasistiska ord. Det är inte hans fel överhuvudtaget. Om man har varit på en arbetsplats i 44 år så har man oundvikligen gjort ett och annat mindre fel. Om det största felet var att öppna en dörr för att ge en vän värme, så har man haft en ganska fläckfri karriär. Sveriges arbetsplatser skulle vara ganska tomma om man skulle ge folk kicken för den typen av förseelse. Jag tror dock inte att det är detta som är orsaken till att Mats lämnar, utan att det var bestämt sedan tidigare, men ta ansvar som arbetsgivare och stå upp för Mats. Han ska inte behöva avsluta sin karriär med en sådan "skandal" utan att få stöd. Istället får han se sådana här artiklar på SRs hemsida, där man ger dubbla förklaringar till att man går skilda vägar. Skämmes ta mig fan!!
I just denna frågan håller jag verkligen inte med TV4s Emir Osmanbegovic, en man som i övrigt verkar ha en hel del sunda åsikter.
söndag 7 oktober 2012
Kryss mot Djurgården
Hittade en fulstream idag, så jag såg matchen mot Djurgården i eftermiddag. En förvånansvärt bra match. KFF var värda minst en poäng. Framförallt kändes det väldigt stabilt vid 2-1 och det kändes onödigt att man skulle släppa in kvitteringen.
Jörgens frisparkskanon var en riktig höjdare. Kul att det lyckas, han har en bra bössa och får gärna skjuta oftare.
Ju mer jag ser honom desto mer övertygad blir jag om att Emin Nouri tyvärr inte håller i positionsspelet. Egentligen är han en spelartyp som jag gillar, men han har tyvärr inte på länge levererat på den nivån han var under 2008.
Nu är det verkligen mittens rike som gäller. Vet inte om det är teoretiskt klart ännu, men det är många lag som ska förbi på bara fyra matcher. Sundsvall ska ta in sju av de återstående tolv pinnarna. Syrianska ska ta in sex. Och ytterligare fyra lag ska förbi. Det är med andra ord klart, vilket jag hävdat sedan tidigare. Syrianska och Sundsvall möts dessutom i nästa omgång, så jag undrar om det ens teoretiskt är möjligt att KFF hamnar på kvalplats nu?
Gefle slog AIK på Råsunda. Det trodde jag verkligen aldrig. Dessutom, Gais var sekunder från att blåsa Elfsborg på poäng. Detta innebär därmed att Gais är ute, även teoretiskt. Och att toppstriden level i högsta grad, även om jag tror att det nu handlar om Elfsborg, Häcken och MFF. AIK har fem pinnar upp och ska gå förbi tre lag på fyra omgångar. Tror att det är kört för deras del.
Tobbe E var riktigt bra idag. Undrar om det är realistiskt att hoppas på en förlängning? Dessutom var McDonald riktigt bra och Paulus i vanlig ordning dominant i mittförsvaret. En kul match som sagt var.
Jörgens frisparkskanon var en riktig höjdare. Kul att det lyckas, han har en bra bössa och får gärna skjuta oftare.
Ju mer jag ser honom desto mer övertygad blir jag om att Emin Nouri tyvärr inte håller i positionsspelet. Egentligen är han en spelartyp som jag gillar, men han har tyvärr inte på länge levererat på den nivån han var under 2008.
Nu är det verkligen mittens rike som gäller. Vet inte om det är teoretiskt klart ännu, men det är många lag som ska förbi på bara fyra matcher. Sundsvall ska ta in sju av de återstående tolv pinnarna. Syrianska ska ta in sex. Och ytterligare fyra lag ska förbi. Det är med andra ord klart, vilket jag hävdat sedan tidigare. Syrianska och Sundsvall möts dessutom i nästa omgång, så jag undrar om det ens teoretiskt är möjligt att KFF hamnar på kvalplats nu?
Gefle slog AIK på Råsunda. Det trodde jag verkligen aldrig. Dessutom, Gais var sekunder från att blåsa Elfsborg på poäng. Detta innebär därmed att Gais är ute, även teoretiskt. Och att toppstriden level i högsta grad, även om jag tror att det nu handlar om Elfsborg, Häcken och MFF. AIK har fem pinnar upp och ska gå förbi tre lag på fyra omgångar. Tror att det är kört för deras del.
Tobbe E var riktigt bra idag. Undrar om det är realistiskt att hoppas på en förlängning? Dessutom var McDonald riktigt bra och Paulus i vanlig ordning dominant i mittförsvaret. En kul match som sagt var.
fredag 5 oktober 2012
Mina favoritspelare i motståndarlagen
Vissa spelare gillar man. Andra inte. Det gäller KFFs spelare men lika gärna motståndarna. Ibland handlar det om att man gillar en viss spelartyp. Jag är t ex generellt sett inte speciellt imponerad av Stefan Schwarz-typen. Även om detta är spelartyper som man alltid vill ha i sitt lag så är det inte spelartyper som jag har några starkare känslor till. Jag gillar hellre snabba, tekniska yttrar. Eller tekniska, offensiva centrala mittfältare.
Så givetvis har man sina favoriter i allsvenskan, även bland dem som inte bär röd tröja. Min absoluta personliga favorit är Jiloan Hamad i MFF. Jag tror och hoppas att han snart kommer att bära en gul-blå tröja av full storlek. En fantastisk spelare på alla sätt. Och dessutom en ledare. Idag kapten såväl i MFF som i U21-landslaget. Jiloan är för mig en av de riktigt stora allsvenska spelarna, och tyvärr lär vi snart tappa honom till större ligor.
Andra allsvenska favoriter för min del är Anders Svensson och Tobbe Hysen (givetvis, de är ju stora gul-blåa spelare) men även en del spelare på något lägre nivå, som Johan Larsson, Mattias Lindström, Niklas Hult eller Daniel Sobralense (ja, jag gillar honom fortfarande trots att han lämnade KFF).
Och sedan gillar jag verkligen Chippen, förvisso inte i allsvenskan men ändå en spelartyp som jag verkligen gillar. Snabb, teknisk, men också effektiv. Han skapar alltid farligheter och gör en hel del mål och assist. Dessutom är han numera helt ok defensivt, inte alls som när han kom fram för 8-10 år sedan.
Vilka spelare gillar jag då inte? Jag vill egentligen inte spy galla omkring mig, men det är klart att varken Nisse Johansson eller Andreas Augustsson hör till mina stora favoriter.........
Så givetvis har man sina favoriter i allsvenskan, även bland dem som inte bär röd tröja. Min absoluta personliga favorit är Jiloan Hamad i MFF. Jag tror och hoppas att han snart kommer att bära en gul-blå tröja av full storlek. En fantastisk spelare på alla sätt. Och dessutom en ledare. Idag kapten såväl i MFF som i U21-landslaget. Jiloan är för mig en av de riktigt stora allsvenska spelarna, och tyvärr lär vi snart tappa honom till större ligor.
Andra allsvenska favoriter för min del är Anders Svensson och Tobbe Hysen (givetvis, de är ju stora gul-blåa spelare) men även en del spelare på något lägre nivå, som Johan Larsson, Mattias Lindström, Niklas Hult eller Daniel Sobralense (ja, jag gillar honom fortfarande trots att han lämnade KFF).
Och sedan gillar jag verkligen Chippen, förvisso inte i allsvenskan men ändå en spelartyp som jag verkligen gillar. Snabb, teknisk, men också effektiv. Han skapar alltid farligheter och gör en hel del mål och assist. Dessutom är han numera helt ok defensivt, inte alls som när han kom fram för 8-10 år sedan.
Vilka spelare gillar jag då inte? Jag vill egentligen inte spy galla omkring mig, men det är klart att varken Nisse Johansson eller Andreas Augustsson hör till mina stora favoriter.........
måndag 1 oktober 2012
Några tankar om en väldigt svår fråga; Ikea i Saudiarabien
Ibland måste man tänka på annat än fotboll och dagens stora nyhet om Ikeas katalog i Saudiarabien där man valt att ta bort alla foton på kvinnor är något värt att fundera över. Och mina tankar med den här bloggen är ju att då och då också ta upp annat som jag tycker är värt att diskutera.
Ikea har fått mycket kritik under morgonen idag. "Läsarna rasar" i kvällstidningarnas nätversioner. Jämställdhetsministern menar att det är "beklagligt". Tidningarnas debattsidor fylls av kritiska åsikter, exempelvis från ett kommunalråd i Uppsala. Jag förstår alla upprörda åsikter.
För vi vet ju alla att Saudiarabien är en vedervärdig regim med en vidrig kvinnosyn. Dessutom finns ingen demokrati, fri press eller åsiktsfrihet. Och så hävdas det, jag kan inte säga att jag kan detaljerna i frågan, att en hel del av den muslimska terrorismen finansieras härifrån. Det finns väldigt många skäl att tycka ganska illa om detta stora oljelandet i Mellanöstern.
Men, samtidigt, så har Sverige fortfarande diplomatiska relationer med Saudiarabien. Svenska politiker och svenska företag har sedan länge samarbetat med saudiska partners. Och jag tror att det nog är rätt. Om vi skulle välja att ta avstånd från alla regimer vi inte sympatiserar med så skulle vi stänga ute en hel del av världen. Inte många länder utanför västvärlden, eller åtminstone OECD, har samma syn på demokrati som vi har. Om vi skulle avbryta kontakterna med stora delar av världen tror jag att vi skulle ha än mindre möjligheter att påverka utvecklingen i demokratisk riktning. Och lyssnar man på några av våra mest framträdande jurister i Sverige (Claes Borgström och Thomas Bodström) som t o m ville att vi skulle bojkotta fotbolls-VM i Tyskland 2006 p g a deras inställning till prostitution, så skulle det snart inte finnas några länder kvar i världen som Sverige kan umgås med. Norge kanske, men så var det ju det där med sälklubbningen....
Nej, jag tror som sagt att vi gör rätt i att upprätthålla politiska och ekonomiska förbindelser även med länder som har en fundamentalt annan syn på världen än vi. Och detta innebär givetvis då också att vi vill bedriva handel med och i dessa länder. Här börjar då det svåra med Ikea-situationen. Självklart måste man, om man vill sälja sina produkter till konsumenter i ett annat land, först förstå den lokala marknaden för att kunna erbjuda relevanta produkter och för att kunna kommunicera med sina potentiella kunder. Detta kräver alltid lokal anpassning i större eller mindre grad.
Jag har bott i Moskva och arbetat med marknadsföring i Ryssland och Östeuropa för ett stort västerländskt konsumentvaruföretag. Det mesta vi gjorde där var lokalt anpassat för den lokala marknaden på ett eller annat sätt. Det kunde handla om att sälja billigare (och därmed sämre) produkter till konsumenter med lägre inkomster än i Västeuropa. Det kunde handla om innehåll och ton i kommunikationen, som också var annorlunda. I väst kunde vissa av våra produkter säljas med starka miljöargument. I Ryssland var detta totalt irrelevant för kunderna. Vilket innebar att vi inte bidrog till miljön lika mycket med våra produkter där som våra kollegor i väst gjorde. Var det fel av oss?
Jag menar att denna frågan inte är svart eller vit. Självklart är det fantastiskt om ett svenskt företag med sina produkter och sin verksamhet kan påverka i en positiv riktning i ett annat land. Men samtidigt vet jag inte vem som skulle vinna på att Ikea skapade upprörda stämningar bland sina kunder (och kanske även regimen) i Saudiarabien genom att visa kvinnor i situationer och med kläder som inte passar med den lokala kulturen och traditionen. Utan att känna till marknaden så misstänker jag att det vore kommersiellt självmord att använda de ursprungliga bilderna i Saudiarabien. Och det är ju inte direkt så att det är stötande att visa bilder på en soffa utan en kvinna som sitter i den, så det handlar inte om att de gjort något i Saudi som är oacceptabelt i Sverige, utan snarare att man valt att inte göra något som är oacceptabelt i Saudi. I det här fallet är frågan dessutom extra komplicerad eftersom det handlar om en lokal franchisetagare, d v s det är ett lokalt företag som skulle fått ta den ekonomiska smällen om de lokala konsumenterna hade valt bort Ikea p g a att de uppfattat deras katalogbilder som "stötande".
Svår fråga som sagt. Och den är verkligen inte svart eller vit. Men totalt sett tycker jag nog att Ikea gjort det ok. I Sverige kommer de nog nu bli tvungna att offentligt beklaga att det blivit som det blivit (även om jag tycker att det vore mer rakryggat att stå för det och resonera ungefär som jag gjort här). Jag tror att detta är priset vi får betala för en internationell handel.
Ikea har fått mycket kritik under morgonen idag. "Läsarna rasar" i kvällstidningarnas nätversioner. Jämställdhetsministern menar att det är "beklagligt". Tidningarnas debattsidor fylls av kritiska åsikter, exempelvis från ett kommunalråd i Uppsala. Jag förstår alla upprörda åsikter.
För vi vet ju alla att Saudiarabien är en vedervärdig regim med en vidrig kvinnosyn. Dessutom finns ingen demokrati, fri press eller åsiktsfrihet. Och så hävdas det, jag kan inte säga att jag kan detaljerna i frågan, att en hel del av den muslimska terrorismen finansieras härifrån. Det finns väldigt många skäl att tycka ganska illa om detta stora oljelandet i Mellanöstern.
Men, samtidigt, så har Sverige fortfarande diplomatiska relationer med Saudiarabien. Svenska politiker och svenska företag har sedan länge samarbetat med saudiska partners. Och jag tror att det nog är rätt. Om vi skulle välja att ta avstånd från alla regimer vi inte sympatiserar med så skulle vi stänga ute en hel del av världen. Inte många länder utanför västvärlden, eller åtminstone OECD, har samma syn på demokrati som vi har. Om vi skulle avbryta kontakterna med stora delar av världen tror jag att vi skulle ha än mindre möjligheter att påverka utvecklingen i demokratisk riktning. Och lyssnar man på några av våra mest framträdande jurister i Sverige (Claes Borgström och Thomas Bodström) som t o m ville att vi skulle bojkotta fotbolls-VM i Tyskland 2006 p g a deras inställning till prostitution, så skulle det snart inte finnas några länder kvar i världen som Sverige kan umgås med. Norge kanske, men så var det ju det där med sälklubbningen....
Nej, jag tror som sagt att vi gör rätt i att upprätthålla politiska och ekonomiska förbindelser även med länder som har en fundamentalt annan syn på världen än vi. Och detta innebär givetvis då också att vi vill bedriva handel med och i dessa länder. Här börjar då det svåra med Ikea-situationen. Självklart måste man, om man vill sälja sina produkter till konsumenter i ett annat land, först förstå den lokala marknaden för att kunna erbjuda relevanta produkter och för att kunna kommunicera med sina potentiella kunder. Detta kräver alltid lokal anpassning i större eller mindre grad.
Jag har bott i Moskva och arbetat med marknadsföring i Ryssland och Östeuropa för ett stort västerländskt konsumentvaruföretag. Det mesta vi gjorde där var lokalt anpassat för den lokala marknaden på ett eller annat sätt. Det kunde handla om att sälja billigare (och därmed sämre) produkter till konsumenter med lägre inkomster än i Västeuropa. Det kunde handla om innehåll och ton i kommunikationen, som också var annorlunda. I väst kunde vissa av våra produkter säljas med starka miljöargument. I Ryssland var detta totalt irrelevant för kunderna. Vilket innebar att vi inte bidrog till miljön lika mycket med våra produkter där som våra kollegor i väst gjorde. Var det fel av oss?
Jag menar att denna frågan inte är svart eller vit. Självklart är det fantastiskt om ett svenskt företag med sina produkter och sin verksamhet kan påverka i en positiv riktning i ett annat land. Men samtidigt vet jag inte vem som skulle vinna på att Ikea skapade upprörda stämningar bland sina kunder (och kanske även regimen) i Saudiarabien genom att visa kvinnor i situationer och med kläder som inte passar med den lokala kulturen och traditionen. Utan att känna till marknaden så misstänker jag att det vore kommersiellt självmord att använda de ursprungliga bilderna i Saudiarabien. Och det är ju inte direkt så att det är stötande att visa bilder på en soffa utan en kvinna som sitter i den, så det handlar inte om att de gjort något i Saudi som är oacceptabelt i Sverige, utan snarare att man valt att inte göra något som är oacceptabelt i Saudi. I det här fallet är frågan dessutom extra komplicerad eftersom det handlar om en lokal franchisetagare, d v s det är ett lokalt företag som skulle fått ta den ekonomiska smällen om de lokala konsumenterna hade valt bort Ikea p g a att de uppfattat deras katalogbilder som "stötande".
Svår fråga som sagt. Och den är verkligen inte svart eller vit. Men totalt sett tycker jag nog att Ikea gjort det ok. I Sverige kommer de nog nu bli tvungna att offentligt beklaga att det blivit som det blivit (även om jag tycker att det vore mer rakryggat att stå för det och resonera ungefär som jag gjort här). Jag tror att detta är priset vi får betala för en internationell handel.
söndag 30 september 2012
Nu är det väl i alla fall slutligen klart?
Åtminstone över natten ligger KFF sjua. Inte illa att klättra två placeringar på 0-0 mot Gefle, men vad jag förstår från radions websändning och från Barometerns liverapportering så var det en bedrövlig tillställning. Min gissning nu är att KFF snarare riskerar att tappa placeringar än klättra ytterligare, om inte spelet man visat de senaste matcherna förbättras väsentligt. Men eftersom Giffarna fick stryk idag och Gefle inte knappade in så börjar nog det allsvenska kontraktet även i teorin vara klart.
Mats Strandberg kommenterade dagens match på webradion. I ärlighetens namn så har nog tiden sprungit ifrån honom. Tyvärr.
Såg Sundsvalls match mot Solna AIK innan KFFs match. Riktigt välspelad match med ett par riktigt snygga mål. Vore riktigt tråkigt om Sundsvall skulle åka ur, men just nu ligger de ganska illa till för kvalspel.
Mats Strandberg kommenterade dagens match på webradion. I ärlighetens namn så har nog tiden sprungit ifrån honom. Tyvärr.
Såg Sundsvalls match mot Solna AIK innan KFFs match. Riktigt välspelad match med ett par riktigt snygga mål. Vore riktigt tråkigt om Sundsvall skulle åka ur, men just nu ligger de ganska illa till för kvalspel.
lördag 29 september 2012
Fotbollsgodis?
Gefle borta är inte det matchen man ser fram emot när man har en hel allsvenska framför sig på vårkanten. Tror att stora delar av fotbollssverige ser Gefle-Kalmar modell 2012 som en av de minst glamorösa av säsongens 240 matcher. Ändå kommer åtminstone jag sitta där imorgon och antingen leta fulstream eller lyssna på SRs websändning.
Visserligen har jag stuckit ut hakan och sagt att det är klart nu. Och egentligen tror jag väl att det är så, men samtidigt är jag fortfarande nervös. Lagen under har tagit en del poäng på slutet och avståndet ner till strecket är inte särskilt långt. Dock är det många lag som ska förbi och jag tror som sagt egentligen inte att det är någon fara. Men jag tycker verkligen inte att KFF ska behöva vara ett lag vars supportrar har höstångest.
Erik och Mendes är fortfarande borta och det är givetvis tunga avbräck. Erik är oerhört viktig både som kämpe, bollvinnare och offensiv kraft. Och Mendes, även om han är en målsumpare av rang, så kommer han till lägen och är ett ständigt hot med sitt djupledsspel. Eftersom Gefle lär ha en hel del boll hemma på sitt konstgräs hade det varit fint att ha Mendes i laget.
Mitt tips inför morgondagen blir 1-1. Ett resultat som jag tror båda lagen skulle vara hyfsat nöjda med och som för KFFs del skulle innebära att det vore ännu mer klart än det redan är. Och visst hoppas vi på en seger.
Visserligen har jag stuckit ut hakan och sagt att det är klart nu. Och egentligen tror jag väl att det är så, men samtidigt är jag fortfarande nervös. Lagen under har tagit en del poäng på slutet och avståndet ner till strecket är inte särskilt långt. Dock är det många lag som ska förbi och jag tror som sagt egentligen inte att det är någon fara. Men jag tycker verkligen inte att KFF ska behöva vara ett lag vars supportrar har höstångest.
Erik och Mendes är fortfarande borta och det är givetvis tunga avbräck. Erik är oerhört viktig både som kämpe, bollvinnare och offensiv kraft. Och Mendes, även om han är en målsumpare av rang, så kommer han till lägen och är ett ständigt hot med sitt djupledsspel. Eftersom Gefle lär ha en hel del boll hemma på sitt konstgräs hade det varit fint att ha Mendes i laget.
Mitt tips inför morgondagen blir 1-1. Ett resultat som jag tror båda lagen skulle vara hyfsat nöjda med och som för KFFs del skulle innebära att det vore ännu mer klart än det redan är. Och visst hoppas vi på en seger.
måndag 24 september 2012
Så här ser jag på KFFs trupp inför 2013
Med kvalspöket bortjagat (jag utgår ifrån att det är klart nu) kan vi titta åt andra hållet. Uppåt och framåt. 2012 handlar om att nå en så bra position som möjligt. Helst övre halvan och naturligtvis är topp fem fortfarande realistiskt. Men nu kan vi också börja titta framåt, mot 2013. Kalmar ska givetvis ha ambitionen att vara med högre upp och slåss. Här kommer därför min inventering av KFFs trupp och mina tankar på vilka förstärkningar som krävs:
Målvakter
Titti håller bra klass och har kontrakt även över 2013 (källa till detta och övriga kontraktsuppgifter är Röda Bröder på Svenska Fans). Här hoppas jag i den mån det är möjligt att man försöker förlänga ytterligare. Man har också säkrat upp underifrån så det finns ingen riktig panik att värva nytt här. Dock, med tanke på att Wastå lär lägga av får man nog gärna se till att 2013 antingen få in en erfaren back-up på korttidskontrakt alternativt en framtida efterträdare till Titti. Men som sagt, ingen panik för 2013.
Innerbackar
Trots att Tobbe lagt av anser jag att man har det välbeställt på den här fronten om man inte tappar någon. Ingen sitter på utgående kontrakt och både Ludvig och Paulus har tagit stora steg framåt den här säsongen. Tillsammans med Nenad och Thorbjörnsson utgör de en stark mittbacksuppsättning, så jag ser inga behov att värva för startelvan just nu,
Ytterbackar
Här har vi stora behov att förändra. Skjelvik håller givetvis hög klass, men på andra kanten tycker jag inte att Nouri sett tillräckligt bra ut varken i positionsspelet eller offensiven i år. Rasmus Sjöstedt ser heller inte ut att vara färdig att ta över. Nu har vi Mats Solheim som en joker, som jag ännu inte har sett, så beroende på hans status och kvalitet så kanske vi skulle behöva en ny ytterback.
När det gäller mittfältare och forwards så vill nog Nanne helst se en 4-3-3 (alternativt 4-1-4-1) uppställning, om spelarmaterialet tillåter så, men också ha möjlighet att spela 4-4-2. Därför blir det svårt att tala om mittfältare och forwards så jag kommer istället att prata om centrala mittfältare, yttrar och centrala forwards, även om de olika alternativa uppställningarna styr de olika rollerna en hel del.
Centrala mittfältare
Här har vi Rydström, Eriksson och Israelsson som alla håller även 2013. Viktigt dock att se till att förlänga med Tobias Eriksson som sitter på utgående kontrakt. Jag menar verkligen att Rydström håller fortfarande, även om han har fått mycket skit under säsongen. Här har vi ett påtagligt behov att stärka truppen. Bakom dessa tre finns Gutu, som inte är en utpräglad central mittfältare. Frågan är om det är där Nanne vill använda honom eller inte. Övriga alternativ är inte bra nog. Fagerkrantz har fått sina chanser och inte tagit dem, så det kanske är bättre att han går till HBK permanent. Så med tanke på att man i många fall vill spela med tre centrala mittfältare så tror jag att man kommer att behöva förstärka med minst två namn här. Givetvis kan man drömma om namn som Viktor Elm, som givetvis inte kommer ske än på några år, men faktum är att här behövs åtminstone ett etablerat namn som skulle gå rätt in i startelvan, speciellt med tanke på att man riskerar att tappa Tobias Eriksson.
Yttrar
Denna positionen har varit sorgebarnet hela året och många spelare har spelat där utan att vara naturliga yttrar (exempelvis Tobbe Eriksson och Erik Israelsson). Här behövs spelare med fart och som kan göra sin gubbe och därför vill jag inte se dessa två där (Lex Rasmus Elm i landslaget). På pappret finns dock en hyfsad besättning, även om få är renodlade yttrar. Papa Diouf lär bli bättre nästa år när han lär vara mer bekant med svensk fotboll. Mendes har rutinen och näsan för målet, även om han mer är en djupledslöpare än en trollgubbe. Gutu kan alternera på kanten och Melker Hallberg, som fortfarande har kvar att lära för att spela vecka ut och vecka in, är en joker att ta med då och då. Slutligen är Måns heller ingen renodlad ytter, men har gjort bra ifrån sig på den positionen. Så, kontentan är att förstärkning lär krävas. Problemet är bara att den spelartypen jag skulle vilja se är svåra och hitta och dyra. Tänk Chippen, Bajrami, Durmaz, Hamad, Molins.... Men detta måste prioriteras.
Centrala forwards
Viktigast av allt är att förlänga med Dauda. Om man gör det ser det ok ut. Både McDonald och Seb har mycket mer i sig och jag tror att vi kommer att se stora framsteg från båda under 2013. Om Nanne litar på dessa så tror jag faktiskt inte att man behöver värva utan kan utveckla det man har ytterligare. Dauda, Seb och McDonald är de tre huvudalternativen som slåss om en eller två platser beroende på uppställning. Måns och Mendes fungerar som back-up vid skador eller om man vill förändra matchbilden.
Så för att summera tror jag ganska mycket på dagens KFF, som har stor utvecklingspotential i sig. Men på vissa punkter måste man förstärka, framförallt det centrala mittfältet och en ytter samt eventuellt en ytterback (men denna förstärkning kan ju som sagt kanske vara Solheim, som blir som en ny spelare nästa år). Och så givetvis förlänga med Dauda som sagt. Men det finns många unga spelare i detta KFF och man bör ha tålamod och ge dessa chansen att växa. Om så sker, så spelar KFF i Europa 2014.
Målvakter
Titti håller bra klass och har kontrakt även över 2013 (källa till detta och övriga kontraktsuppgifter är Röda Bröder på Svenska Fans). Här hoppas jag i den mån det är möjligt att man försöker förlänga ytterligare. Man har också säkrat upp underifrån så det finns ingen riktig panik att värva nytt här. Dock, med tanke på att Wastå lär lägga av får man nog gärna se till att 2013 antingen få in en erfaren back-up på korttidskontrakt alternativt en framtida efterträdare till Titti. Men som sagt, ingen panik för 2013.
Innerbackar
Trots att Tobbe lagt av anser jag att man har det välbeställt på den här fronten om man inte tappar någon. Ingen sitter på utgående kontrakt och både Ludvig och Paulus har tagit stora steg framåt den här säsongen. Tillsammans med Nenad och Thorbjörnsson utgör de en stark mittbacksuppsättning, så jag ser inga behov att värva för startelvan just nu,
Ytterbackar
Här har vi stora behov att förändra. Skjelvik håller givetvis hög klass, men på andra kanten tycker jag inte att Nouri sett tillräckligt bra ut varken i positionsspelet eller offensiven i år. Rasmus Sjöstedt ser heller inte ut att vara färdig att ta över. Nu har vi Mats Solheim som en joker, som jag ännu inte har sett, så beroende på hans status och kvalitet så kanske vi skulle behöva en ny ytterback.
När det gäller mittfältare och forwards så vill nog Nanne helst se en 4-3-3 (alternativt 4-1-4-1) uppställning, om spelarmaterialet tillåter så, men också ha möjlighet att spela 4-4-2. Därför blir det svårt att tala om mittfältare och forwards så jag kommer istället att prata om centrala mittfältare, yttrar och centrala forwards, även om de olika alternativa uppställningarna styr de olika rollerna en hel del.
Centrala mittfältare
Här har vi Rydström, Eriksson och Israelsson som alla håller även 2013. Viktigt dock att se till att förlänga med Tobias Eriksson som sitter på utgående kontrakt. Jag menar verkligen att Rydström håller fortfarande, även om han har fått mycket skit under säsongen. Här har vi ett påtagligt behov att stärka truppen. Bakom dessa tre finns Gutu, som inte är en utpräglad central mittfältare. Frågan är om det är där Nanne vill använda honom eller inte. Övriga alternativ är inte bra nog. Fagerkrantz har fått sina chanser och inte tagit dem, så det kanske är bättre att han går till HBK permanent. Så med tanke på att man i många fall vill spela med tre centrala mittfältare så tror jag att man kommer att behöva förstärka med minst två namn här. Givetvis kan man drömma om namn som Viktor Elm, som givetvis inte kommer ske än på några år, men faktum är att här behövs åtminstone ett etablerat namn som skulle gå rätt in i startelvan, speciellt med tanke på att man riskerar att tappa Tobias Eriksson.
Yttrar
Denna positionen har varit sorgebarnet hela året och många spelare har spelat där utan att vara naturliga yttrar (exempelvis Tobbe Eriksson och Erik Israelsson). Här behövs spelare med fart och som kan göra sin gubbe och därför vill jag inte se dessa två där (Lex Rasmus Elm i landslaget). På pappret finns dock en hyfsad besättning, även om få är renodlade yttrar. Papa Diouf lär bli bättre nästa år när han lär vara mer bekant med svensk fotboll. Mendes har rutinen och näsan för målet, även om han mer är en djupledslöpare än en trollgubbe. Gutu kan alternera på kanten och Melker Hallberg, som fortfarande har kvar att lära för att spela vecka ut och vecka in, är en joker att ta med då och då. Slutligen är Måns heller ingen renodlad ytter, men har gjort bra ifrån sig på den positionen. Så, kontentan är att förstärkning lär krävas. Problemet är bara att den spelartypen jag skulle vilja se är svåra och hitta och dyra. Tänk Chippen, Bajrami, Durmaz, Hamad, Molins.... Men detta måste prioriteras.
Centrala forwards
Viktigast av allt är att förlänga med Dauda. Om man gör det ser det ok ut. Både McDonald och Seb har mycket mer i sig och jag tror att vi kommer att se stora framsteg från båda under 2013. Om Nanne litar på dessa så tror jag faktiskt inte att man behöver värva utan kan utveckla det man har ytterligare. Dauda, Seb och McDonald är de tre huvudalternativen som slåss om en eller två platser beroende på uppställning. Måns och Mendes fungerar som back-up vid skador eller om man vill förändra matchbilden.
Så för att summera tror jag ganska mycket på dagens KFF, som har stor utvecklingspotential i sig. Men på vissa punkter måste man förstärka, framförallt det centrala mittfältet och en ytter samt eventuellt en ytterback (men denna förstärkning kan ju som sagt kanske vara Solheim, som blir som en ny spelare nästa år). Och så givetvis förlänga med Dauda som sagt. Men det finns många unga spelare i detta KFF och man bör ha tålamod och ge dessa chansen att växa. Om så sker, så spelar KFF i Europa 2014.
söndag 23 september 2012
Det allsvenska kontraktet 2013 är säkrat?
2012 skulle inte handla om att bara hålla sig kvar. KFF skulle ju vara med i toppen och slåss. Men nu har det blivit som det blivit och därför känns det skönt att med sju omgångar kvar kunna klargöra att det allsvenska kontraktet är nästan, nästan klart. Nu tittar vi uppåt. Det är bara två pinnar upp till femteplatsen som skulle kunna innebära ett anständigt avslut på säsongen.
Abiola Dauda. Jag förstår ingenting. Jag har sett honom som en habil inhoppare. Om någon frågat mig inför säsongen om KFF skulle förlänga med honom eller inte så vet jag inte vad jag hade svarat. Nu är han stekhet och tvåa i skytteligan. Där ser man var självförtroende och förtroende från tränaren kan betyda. Förläng snarast, tack....
Såg inte matchen ikväll, men på webradion lät det som en ganska trist historia. Jag bryr mig inte särskilt. Tre pinnar är tre pinnar.
Kryss för AIK och Elfsborg och seger för Häcken och hux flux är det Hisingslaget som sitter i förarsätet. Men det är mycket kvar fortfarande, så kommandot kommer säkert skifta fler gånger innan Lennart Johanssons pokal ska delas ut. Men visst är det en riktigt kul och spännande situation.
Abiola Dauda. Jag förstår ingenting. Jag har sett honom som en habil inhoppare. Om någon frågat mig inför säsongen om KFF skulle förlänga med honom eller inte så vet jag inte vad jag hade svarat. Nu är han stekhet och tvåa i skytteligan. Där ser man var självförtroende och förtroende från tränaren kan betyda. Förläng snarast, tack....
Såg inte matchen ikväll, men på webradion lät det som en ganska trist historia. Jag bryr mig inte särskilt. Tre pinnar är tre pinnar.
Kryss för AIK och Elfsborg och seger för Häcken och hux flux är det Hisingslaget som sitter i förarsätet. Men det är mycket kvar fortfarande, så kommandot kommer säkert skifta fler gånger innan Lennart Johanssons pokal ska delas ut. Men visst är det en riktigt kul och spännande situation.
torsdag 20 september 2012
Mitt allsvenska tips 2012 - statusuppdatering med åtta omgångar kvar
Dags att stämma av mitt allsvenska tips från i våras. Som vanligt gör jag det genom att dela ut "poäng" efter hur fel jag har tippat placeringsmässigt lag för lag.
1. Elfsborg (-2)
2. Häcken (-5)
3. Malmö (+2)
4. AIK (-2)
5. HIF (0)
6. Norrköping (-7)
7. Djurgården (-5)
8. KFF (+4)
9. Åtvidaberg (-6)
10. Göteborg (+8)
11. Mjällby (0)
12. Sundsvall (-2)
13. Syrianska (-3)
14. Gefle (+4)
15. ÖSK (+6)
16. Gais (+8)
Totalpoängen är just nu 64. Katastrofuselt givetvis, men något bättre än i maj då jag hade 72 poäng. Men jag har framförallt gått bort mig på IFK Göteborgs, Gais, Häckens, Örebros, Åtvidabergs och Norrköpings säsonger. Verkar däremot som att jag har haft bra koll på HIF och Mjällby....
Vissa av de positiva överraskningarna (Häcken, Åtvid, Snoka) samt även de negativa (Blåvitt, ÖSK och Gais) känns som att ganska många missat. Men man hade ju hoppats att man åtminstone skulle fått in någon chansning. Eller är det kanske just det jag har fått när jag prickat att fjolårets totaldominanter HIF inte är med i toppstriden i år?
Kalmar FF är klart sämre än jag trodde. Det har tagit tid att spela ihop ett nytt lag och dessutom har man haft stora skadeproblem under säsongen. Men trots detta, underkänt!
På tal om något helt annat, så måste jag återigen kommentera AIK (känns tyvärr som att jag har gjort det lite för ofta på sistone). Enligt den här artikeln kallar Napolis tränare AIK för Sveriges Juventus. Min första tanke är att jämförelsen haltar betänkligt. Juve är Italiens överlägset främsta klubb genom tiderna, medan AIK slåss om en tredjeplats långt efter våra två storklubbar Malmö och Göteborg. Men ju mer man tänker på det desto mer kan det ligga i jämförelsen. En osund nära relation till det nationella fotbollsförbundet och kriminaliteten i och kring båda föreningarna är i alla fall två gemensamma nämnare.
Nu lämnar vi dock AIK för den här gången. Eller kanske inte. Ikväll är det dags för två svenska lag i EL-gruppspelet. Båda lagen är underdogs så det stänker om det. HIF har lättare motstånd medan AIK har klart bättre dagsform. Hoppas att åtminstone något av lagen kan överraska. Tror att Levante är ungefär i nivå med Celtic medan Napoli är ungefär jämnbra med CSKA, så helt omöjligt är det knappast. Ikväll lägger i alla fall jag mina KFF-sympatier åt sidan och håller på deras allsvenska konkurrenter i europaspelet.
1. Elfsborg (-2)
2. Häcken (-5)
3. Malmö (+2)
4. AIK (-2)
5. HIF (0)
6. Norrköping (-7)
7. Djurgården (-5)
8. KFF (+4)
9. Åtvidaberg (-6)
10. Göteborg (+8)
11. Mjällby (0)
12. Sundsvall (-2)
13. Syrianska (-3)
14. Gefle (+4)
15. ÖSK (+6)
16. Gais (+8)
Totalpoängen är just nu 64. Katastrofuselt givetvis, men något bättre än i maj då jag hade 72 poäng. Men jag har framförallt gått bort mig på IFK Göteborgs, Gais, Häckens, Örebros, Åtvidabergs och Norrköpings säsonger. Verkar däremot som att jag har haft bra koll på HIF och Mjällby....
Vissa av de positiva överraskningarna (Häcken, Åtvid, Snoka) samt även de negativa (Blåvitt, ÖSK och Gais) känns som att ganska många missat. Men man hade ju hoppats att man åtminstone skulle fått in någon chansning. Eller är det kanske just det jag har fått när jag prickat att fjolårets totaldominanter HIF inte är med i toppstriden i år?
Kalmar FF är klart sämre än jag trodde. Det har tagit tid att spela ihop ett nytt lag och dessutom har man haft stora skadeproblem under säsongen. Men trots detta, underkänt!
På tal om något helt annat, så måste jag återigen kommentera AIK (känns tyvärr som att jag har gjort det lite för ofta på sistone). Enligt den här artikeln kallar Napolis tränare AIK för Sveriges Juventus. Min första tanke är att jämförelsen haltar betänkligt. Juve är Italiens överlägset främsta klubb genom tiderna, medan AIK slåss om en tredjeplats långt efter våra två storklubbar Malmö och Göteborg. Men ju mer man tänker på det desto mer kan det ligga i jämförelsen. En osund nära relation till det nationella fotbollsförbundet och kriminaliteten i och kring båda föreningarna är i alla fall två gemensamma nämnare.
Nu lämnar vi dock AIK för den här gången. Eller kanske inte. Ikväll är det dags för två svenska lag i EL-gruppspelet. Båda lagen är underdogs så det stänker om det. HIF har lättare motstånd medan AIK har klart bättre dagsform. Hoppas att åtminstone något av lagen kan överraska. Tror att Levante är ungefär i nivå med Celtic medan Napoli är ungefär jämnbra med CSKA, så helt omöjligt är det knappast. Ikväll lägger i alla fall jag mina KFF-sympatier åt sidan och håller på deras allsvenska konkurrenter i europaspelet.
tisdag 18 september 2012
Varför är jag inte förvånad?
Som jag skrivit tidigare så är jag ingen stor anhängare av AIK. Jag anser att det är alldeles för mycket skit i och omkring den klubben.
Denna nyheten måste vi givetvis ta med en nypa salt än så länge, men fakta i målet är tydligen en f d styrelseledamot häktad för grov ekonomisk brottslighet samt att en stor sponsor gått i konkurs. Huruvida AIKs ungdomsverksamhet finansierats med stulna pengar eller inte återstår nog att se. Vi ska inte döma någon i förväg, men jag är inte förvånad att det är just denna klubben som nämns i sådana sammanhang, oavsett om det är sant eller inte.
Hoppas att nyheten är tillspetsad i sann kvällstidningsanda, så att det inte är fullt så illa som det verkar här.
Denna nyheten måste vi givetvis ta med en nypa salt än så länge, men fakta i målet är tydligen en f d styrelseledamot häktad för grov ekonomisk brottslighet samt att en stor sponsor gått i konkurs. Huruvida AIKs ungdomsverksamhet finansierats med stulna pengar eller inte återstår nog att se. Vi ska inte döma någon i förväg, men jag är inte förvånad att det är just denna klubben som nämns i sådana sammanhang, oavsett om det är sant eller inte.
Hoppas att nyheten är tillspetsad i sann kvällstidningsanda, så att det inte är fullt så illa som det verkar här.
En oförklarlig förlust
KFF gick ut mot ÖSK som solklara favoriter. För en gångs skulle kändes det som att man skulle kunna spela ut en motståndare som på pappret kändes både svag och nästan uppgiven. Men matchbilden blev inte bra. Att KFF vinner bollinnehavet men samtidigt förlorar skottstatistiken hör inte till vanligheterna. KFF kändes uddlösa även om man hade en del boll, medan ÖSK kändes farligare. Jag tycker att Nanne gjorde rätt som gav Ludde och Thorbjörnsson förnyat förtroende efter bra insatser på sistone, men med facit i hand blev det fel. Ludde kom tyvärr fel in i matchen från början och framförallt "Crespo" Kamara fick övertag på honom från början. I ärlighetens namn borde ÖSK ha avgjort detta redan i första halvlek. Endast ett par bra räddningar från Titti och f d KFF-spelaren Hasanis ineffektivitet i boxen gjorde att man kunde gå till pausvila med 1-0, efter en snygg prestation av den pånyttfödde måltjuven Dauda.
Andra halvleken såg lite bättre ut, med fler KFF-chanser, men nu fick ÖSK bättre utdelning. Båda målen kom efter missar i försvarsspelet. Först en tveksamhet från Thorbjörnsson och sedan en idiotfällning från Nouri. Jag gissar att Paulus är tillbaka i startelvan nästa match och kanske även Nenad. Vem som tar Nouris plats på ytterbacken vet jag inte, gissar att det står mellan Ludde och Rasmus Sjöstedt.
Förstår inte varför Erik byttes ut, men kanske var han trött eller skadad?
Bästa KFF:are enligt min mening var Titti, Rydström och Tobbe. Dauda gjorde sitt mål och ska givetvis ha beröm för det även om det inte blev så mycket mer än så. Mendes var lite upp och ner, men hade ett par bra chanser i andra som kunde ha resulterat.
Nej, nu hoppas jag att alla glömmer denna insatsen och tittar framåt. Nu kommer två väldigt viktiga 50/50-matcher mot Åtvid och Mjällby, som kan ge allt mellan noll och sex pinnar. Om man förlorar båda så finns det en risk att kvalstrecket kommer otäckt nära, även om det inte känns som att Gefle ska börja vinna en massa matcher.
Toppstriden ser riktigt spännande ut just nu med fyra lag inom två poäng. Magkänslan är att AIK är riktigt bra just nu, men det kan bli för mycket med europaspelet också. Häcken är ju också i hysteriskt bra form, även om de på pappret kanske inte har riktigt lika starkt lag som de andra tre lagen. Framförallt saknar de rutinen, som kan vara så oerhört viktigt när det drar ihop sig nu mot slutet. Och trots att de fortfarande har problem på naturgräs får vi inte glömma att Elfsborg spelare för spelare ska vara Sveriges bästa lag. Så mitt tips just nu är 1) Elfsborg, 2) AIK, 3) Häcken och 4) Malmö. Men jag tror att detta kommer att ändra sig flera gånger under de närmaste veckorna och toppstriden lär leva in i det sista. Kommer att bli riktigt kul att följa!!
Andra halvleken såg lite bättre ut, med fler KFF-chanser, men nu fick ÖSK bättre utdelning. Båda målen kom efter missar i försvarsspelet. Först en tveksamhet från Thorbjörnsson och sedan en idiotfällning från Nouri. Jag gissar att Paulus är tillbaka i startelvan nästa match och kanske även Nenad. Vem som tar Nouris plats på ytterbacken vet jag inte, gissar att det står mellan Ludde och Rasmus Sjöstedt.
Förstår inte varför Erik byttes ut, men kanske var han trött eller skadad?
Bästa KFF:are enligt min mening var Titti, Rydström och Tobbe. Dauda gjorde sitt mål och ska givetvis ha beröm för det även om det inte blev så mycket mer än så. Mendes var lite upp och ner, men hade ett par bra chanser i andra som kunde ha resulterat.
Nej, nu hoppas jag att alla glömmer denna insatsen och tittar framåt. Nu kommer två väldigt viktiga 50/50-matcher mot Åtvid och Mjällby, som kan ge allt mellan noll och sex pinnar. Om man förlorar båda så finns det en risk att kvalstrecket kommer otäckt nära, även om det inte känns som att Gefle ska börja vinna en massa matcher.
Toppstriden ser riktigt spännande ut just nu med fyra lag inom två poäng. Magkänslan är att AIK är riktigt bra just nu, men det kan bli för mycket med europaspelet också. Häcken är ju också i hysteriskt bra form, även om de på pappret kanske inte har riktigt lika starkt lag som de andra tre lagen. Framförallt saknar de rutinen, som kan vara så oerhört viktigt när det drar ihop sig nu mot slutet. Och trots att de fortfarande har problem på naturgräs får vi inte glömma att Elfsborg spelare för spelare ska vara Sveriges bästa lag. Så mitt tips just nu är 1) Elfsborg, 2) AIK, 3) Häcken och 4) Malmö. Men jag tror att detta kommer att ändra sig flera gånger under de närmaste veckorna och toppstriden lär leva in i det sista. Kommer att bli riktigt kul att följa!!
söndag 16 september 2012
Allsvensk slutstrid
I eftermiddags såg jag Stockholmsderbyt via en fulstream. Förutom det faktum att det finns väldigt många Neanderthalare på våra läktare, så var det en bra match. Solna AIK var bra. Mycket bättre än jag sett dem tidigare i år. Nyförvärven har gjort en stor skillnad. Dessutom är det riktigt imponerande att se ett fullsatt Råsunda.
Men vi måste göra något åt de svagbegåvade på läktaren. T o m i C Mores studio så accepterar man detta. Att soporna avbryter matchen med bengaler. När som helst kommer något att hända. Jag kommer inte att gråta då.
C More valde att fortsätta att visa Stockholmsderbyt, trots att västderbyt hade börjat. Visserligen var den stora förseningen orsakad av SL, men eftersom soporna på ståplats orsakade resten av förseningen så anser jag att man borde avbrutit matchen i slutet och gått över till Göteborg. Visst, det hade drabbat oskyldiga Stockholmssupportrar, men nu drabbade det oskyldiga IFK och Ellos-supportrar.
Elfsborg förlorade igen på gräs. Helt otroligt med tanke på vilket bra lag de har. David Elm var fantastisk idag, men deras olyckliga svit håller i sig och nu kommer den allsvenska toppstriden att bli riktigt tight. Elfsborg har ett par poäng upp, men det verkar som att AIK och Häcken är de två mest formstarka lagen.
Imorgon är det KFF mot ÖSK. Mitt tips är 3-1 efter mål av Dauda, Erik och Seb.
Men vi måste göra något åt de svagbegåvade på läktaren. T o m i C Mores studio så accepterar man detta. Att soporna avbryter matchen med bengaler. När som helst kommer något att hända. Jag kommer inte att gråta då.
C More valde att fortsätta att visa Stockholmsderbyt, trots att västderbyt hade börjat. Visserligen var den stora förseningen orsakad av SL, men eftersom soporna på ståplats orsakade resten av förseningen så anser jag att man borde avbrutit matchen i slutet och gått över till Göteborg. Visst, det hade drabbat oskyldiga Stockholmssupportrar, men nu drabbade det oskyldiga IFK och Ellos-supportrar.
Elfsborg förlorade igen på gräs. Helt otroligt med tanke på vilket bra lag de har. David Elm var fantastisk idag, men deras olyckliga svit håller i sig och nu kommer den allsvenska toppstriden att bli riktigt tight. Elfsborg har ett par poäng upp, men det verkar som att AIK och Häcken är de två mest formstarka lagen.
Imorgon är det KFF mot ÖSK. Mitt tips är 3-1 efter mål av Dauda, Erik och Seb.
tisdag 11 september 2012
Sverige i korgbolls-EM
Det är verkligen inte min sport, men basket är en världssport och rimligtvis tvåa efter fotbollen bland lagsporter. Jag har jobbat i Östeuropa och har vänner framförallt på Balkan som har berättat hur stor basketen är där. Och detta är dessutom i handbolls-land.
Att Sverige nu gått till EM både på herr- och damsidan samma år är en fantastisk prestation, Jämförelsen med fotboll haltar betänkligt, eftersom fotbollen är den största sporten även i Sverige. Basketen däremot har förutom fotboll även åtminstone ishockey, handboll och innebandy före sig i Sverige. Och kanske även bandy? Hursomhelst så är det en marginalsport i Sverige, men vi har ändå gått till slutspel. Stort!!
Kommer jag titta? Vet inte. Beror på vad det konkurrerar med. Jag är som sagt ingen basket-fan, så det gäller att matcherna går samtidigt som alla fotbollsserier har uppehåll. Liksom svensk handboll, internationella handbollsmästerskap, friidrottsmästerskap, skidornas mästerskap och världscup, m m. Men å andra sidan kan jag säkert dras med i en nationell sportyra, på samma sätt som jag t o m då och då ser på hockeymästerskap.
Hursomhelst, riktigt kul!!
Att Sverige nu gått till EM både på herr- och damsidan samma år är en fantastisk prestation, Jämförelsen med fotboll haltar betänkligt, eftersom fotbollen är den största sporten även i Sverige. Basketen däremot har förutom fotboll även åtminstone ishockey, handboll och innebandy före sig i Sverige. Och kanske även bandy? Hursomhelst så är det en marginalsport i Sverige, men vi har ändå gått till slutspel. Stort!!
Kommer jag titta? Vet inte. Beror på vad det konkurrerar med. Jag är som sagt ingen basket-fan, så det gäller att matcherna går samtidigt som alla fotbollsserier har uppehåll. Liksom svensk handboll, internationella handbollsmästerskap, friidrottsmästerskap, skidornas mästerskap och världscup, m m. Men å andra sidan kan jag säkert dras med i en nationell sportyra, på samma sätt som jag t o m då och då ser på hockeymästerskap.
Hursomhelst, riktigt kul!!
På väg mot Brasilien
Sveriges match ikväll mot Kazakstan kan knappast karakteriseras som något annat än ett sömnpiller. Zlatan var anonym. Elmander var uppenbart ur form och dessutom irriterad. Wernbloom var nog inte ens på plan. Och Seb kom in med två vänsterfötter i första halvlek (han var dock bättre i andra). Detta var inte en stor landskamp. Men å andra sidan, sansade bedömare pratade om en svensk seger med 3-0 eller möjligtvis 4-0 innan avspark. Det blev 2-0. Lite sämre, men samtidigt resultatmässigt inte någon katastrof. Egentligen ska ett toppresterande svenskt lag göra 7-0 mot ett lag som Kazakstan. Nu blev resultatet ok. Varken mer eller mindre. Men det köper vi en kväll som denna.
Äntligen fick Rasmus göra mål och på sitt sätt avgöra matchen. Dessutom ett tekniskt avancerat nummer att sätta en volley med fel fot.
Spelmässigt var det uselt, uselt, uselt. Men ibland händer sådant. Trots allt är det inte länge sedan vi slog Frankrike i EM, så vi ska inte dra för stora slutsatser av detta.
Fler lag var illa ute ikväll. England kvitterade på slutet hemma mot Ukraina, Spanien var nära att gå mållösa mot Georgien. Portugal hade länge 0-0 mot Azerbadzjan och Skottland fick bara oavgjort hemma mot Makedonien. Ibland blir det sämre än man tänkt, och om så är fallet så är en 2-0 seger ett riktigt bra resultat trots allt.
Rasmus gjorde en helt ok insats, och som sagt dessutom ett mål, så han är knappast längre ifrån den lediga platsen vid sidan om Kim på det centrala mittfältet (och, ja, Kim är helt given och en av landets bästa spelare). Idag ser jag Kim/Ras som vårt förstaval. Personligen ser jag Anders som trea, snarare än Wernbloom. I den frågan håller jag med Rydström. Pontus är en habil spelare, men knappast en startman i ett svenskt landslag.
Mattias Johansson gjorde en riktigt bra insats i U21-segern igår och efter hans tid i frysboxen vill jag mena att han måste ligga bra till för att vara Lustigs främsta backup i A-landslaget. Han är bättre än Demir, som var skadad inför gårdagens match. Kul att se två KFF-are göra bra insatser i den gul-blå tröjan. Dessutom har vi givetvis Måns och Melker i de yngre lagen (och ytterligare ett par i de ännu yngre lagen) och så Ludde på väg in i U21-elvan. Viktor Elm borde dessutom enligt min mening gå före t ex Holmen i en A-lagstrupp, men rimligtvis är han inte längre en ung och lovande talang och kanske ska t ex Ekdal eller Hiljemark gå före trots att jag fortfarande vill mena att Viktor är bättre. Men Lex Anders Svensson säger att det inte finns någon poäng för äldre spelare att slåss om en plats som trea/fyra på sin position. Så Viktor får nog snarare satsa på klubblaget framöver. Tyvärr....
Äntligen fick Rasmus göra mål och på sitt sätt avgöra matchen. Dessutom ett tekniskt avancerat nummer att sätta en volley med fel fot.
Spelmässigt var det uselt, uselt, uselt. Men ibland händer sådant. Trots allt är det inte länge sedan vi slog Frankrike i EM, så vi ska inte dra för stora slutsatser av detta.
Fler lag var illa ute ikväll. England kvitterade på slutet hemma mot Ukraina, Spanien var nära att gå mållösa mot Georgien. Portugal hade länge 0-0 mot Azerbadzjan och Skottland fick bara oavgjort hemma mot Makedonien. Ibland blir det sämre än man tänkt, och om så är fallet så är en 2-0 seger ett riktigt bra resultat trots allt.
Rasmus gjorde en helt ok insats, och som sagt dessutom ett mål, så han är knappast längre ifrån den lediga platsen vid sidan om Kim på det centrala mittfältet (och, ja, Kim är helt given och en av landets bästa spelare). Idag ser jag Kim/Ras som vårt förstaval. Personligen ser jag Anders som trea, snarare än Wernbloom. I den frågan håller jag med Rydström. Pontus är en habil spelare, men knappast en startman i ett svenskt landslag.
Mattias Johansson gjorde en riktigt bra insats i U21-segern igår och efter hans tid i frysboxen vill jag mena att han måste ligga bra till för att vara Lustigs främsta backup i A-landslaget. Han är bättre än Demir, som var skadad inför gårdagens match. Kul att se två KFF-are göra bra insatser i den gul-blå tröjan. Dessutom har vi givetvis Måns och Melker i de yngre lagen (och ytterligare ett par i de ännu yngre lagen) och så Ludde på väg in i U21-elvan. Viktor Elm borde dessutom enligt min mening gå före t ex Holmen i en A-lagstrupp, men rimligtvis är han inte längre en ung och lovande talang och kanske ska t ex Ekdal eller Hiljemark gå före trots att jag fortfarande vill mena att Viktor är bättre. Men Lex Anders Svensson säger att det inte finns någon poäng för äldre spelare att slåss om en plats som trea/fyra på sin position. Så Viktor får nog snarare satsa på klubblaget framöver. Tyvärr....
onsdag 5 september 2012
Del Piero hamnar inte i Liverpool
Jag växte upp med tipsextra under en tid när Liverpool var Englands, och kanske Europas, bästa lag. Liverpool blev mitt utländska lag, även om jag alltid först och främst intresserade mig för den inhemska ligan och dessutom följde italiensk fotboll mer än engelsk.
1985 var ett katastrofår. Händelserna på Heysel i Bryssel får mig fortfarande att må illa. Engelska fans beter sig fortfarande i vissa fall illa när de är utomlands, men det som hände där och då var fruktansvärt. De dödade 39 personer innan finalen Juve-Pool i en katastrof som direktsändes över hela världen. Jag minns att jag och pappa skulle ha sett matchen tillsammans, men att han berättade att det var något bråk och därför slog över till något annat på TV. Han hade nog sett det alla andra såg och ville bespara sin då tioåriga son de bilderna. Trots detta (eller kanske p g a att jag faktiskt inte såg bilderna där och då) så har Liverpool alltid varit mitt favoritlag.
Men som sagt har jag alltid gillat italiensk fotboll. Och om man gör det, så måste man älska Del Piero. En riktig klubblegend.
Ryktet att Pool var ute efter Del Piero nådde oss tidigare i veckan. Mina tankar gick direkt till Heysel. Skulle Juves främste ikon kunna spela för Pool? Vad skulle fansen säga? Skulle han göra några uttalanden för att försöka nå försoning? Men i själva verket var han nog aldrig aktuell för Pool, så vitt jag förstår. Han behöver knappast pengarna, så nu har han valt en klubb i Australien och därigenom inte äventyrat sin ikonstatus i Turin. Jag gissar att han därmed har gått miste om en del pengar, men det är samtidigt stort att inte skapa konflikter mot slutet av sin karriär.
1985 var ett katastrofår. Händelserna på Heysel i Bryssel får mig fortfarande att må illa. Engelska fans beter sig fortfarande i vissa fall illa när de är utomlands, men det som hände där och då var fruktansvärt. De dödade 39 personer innan finalen Juve-Pool i en katastrof som direktsändes över hela världen. Jag minns att jag och pappa skulle ha sett matchen tillsammans, men att han berättade att det var något bråk och därför slog över till något annat på TV. Han hade nog sett det alla andra såg och ville bespara sin då tioåriga son de bilderna. Trots detta (eller kanske p g a att jag faktiskt inte såg bilderna där och då) så har Liverpool alltid varit mitt favoritlag.
Men som sagt har jag alltid gillat italiensk fotboll. Och om man gör det, så måste man älska Del Piero. En riktig klubblegend.
Ryktet att Pool var ute efter Del Piero nådde oss tidigare i veckan. Mina tankar gick direkt till Heysel. Skulle Juves främste ikon kunna spela för Pool? Vad skulle fansen säga? Skulle han göra några uttalanden för att försöka nå försoning? Men i själva verket var han nog aldrig aktuell för Pool, så vitt jag förstår. Han behöver knappast pengarna, så nu har han valt en klubb i Australien och därigenom inte äventyrat sin ikonstatus i Turin. Jag gissar att han därmed har gått miste om en del pengar, men det är samtidigt stort att inte skapa konflikter mot slutet av sin karriär.
söndag 2 september 2012
Nära 2-2 igen
KFF och Gais spelar alltid 2-2 och idag var vi en idioträddning av Titti ifrån att landa där igen. Trots allt starkt att vinna borta, även om Gais 2012 inte alls är samma sak som Gais 2011. Däremot borde KFF gjort både trean och fyran innan Gais till slut satte ett slumpmål på hörna efter svagt försvarsspel i eget straffområde.
Nanne var väldigt tydlig i sin kritik mot Titti i direktsändning efter matchen och hävdade att han fick ta på sig Gais reduceringsmål. Efter att ha sett reprisen säger jag inte emot Nanne.
Undrar om detta inte är första gången i år som KFF vunnit två raka allsvenska matcher? Definitivt har man inte tre raka segrar (inklusive cupen) någon gång tidigare så det är skönt att de studsade tillbaka efter storpisken mot HIF. Nu ser det helt plötsligt rätt bra ut med tanke på det kommande programmet och vi tittar uppåt snarare än neråt nu....
Blåvitt är riktigt under isen nu, även om det alltid är imponerande att hämta upp ett 0-3 underläge.
Carro Klüft har avslutat sin karriär. Sveriges främsta kvinnliga friidrottare någonsin. Kanske Sveriges främsta kvinnliga idrottare alla kategorier. Och kanske Sveriges främsta friidrottare någonsin, oavsett kön. Trist att hon aldrig kom tillbaka till toppen sedan sjukampen lagts ner, men ändock en riktigt imponerande karriär. Att sedan avsluta i en katastrofalt svag tävling som finnkampen är kanske ändå symptomatiskt. Hon är ju den som alltid framhållit glädjen i idrottandet och i och med det har hon alltid hållit finnkampen högt. Men resultatmässigt är det lite pinsamt i en hel del grenar. Endast herrarnas spjut håller toppklass (inte tack vare Sverige dock) och sedan håller även herrarnas längd anständig nivå. I övrigt, totalt mörker. Sedan vet vi givetvis att vi har en del, framförallt kvinnliga, friidrottare som håller bra internationell standard när de är i form och skadefria (Green, Jungmark, Bengtsson, Hjelmner). Men som tävling är finnkampen bra underhållning men riktigt svagt rent sportsligt.
Herrarnas US Open pågår just nu. Undrar om en Grand Slam turnering har fått så lite uppmärksamhet någon gång sedan Björn Borg började slå bollar på en parkeringsplats i Södertälje??
Nanne var väldigt tydlig i sin kritik mot Titti i direktsändning efter matchen och hävdade att han fick ta på sig Gais reduceringsmål. Efter att ha sett reprisen säger jag inte emot Nanne.
Undrar om detta inte är första gången i år som KFF vunnit två raka allsvenska matcher? Definitivt har man inte tre raka segrar (inklusive cupen) någon gång tidigare så det är skönt att de studsade tillbaka efter storpisken mot HIF. Nu ser det helt plötsligt rätt bra ut med tanke på det kommande programmet och vi tittar uppåt snarare än neråt nu....
Blåvitt är riktigt under isen nu, även om det alltid är imponerande att hämta upp ett 0-3 underläge.
Carro Klüft har avslutat sin karriär. Sveriges främsta kvinnliga friidrottare någonsin. Kanske Sveriges främsta kvinnliga idrottare alla kategorier. Och kanske Sveriges främsta friidrottare någonsin, oavsett kön. Trist att hon aldrig kom tillbaka till toppen sedan sjukampen lagts ner, men ändock en riktigt imponerande karriär. Att sedan avsluta i en katastrofalt svag tävling som finnkampen är kanske ändå symptomatiskt. Hon är ju den som alltid framhållit glädjen i idrottandet och i och med det har hon alltid hållit finnkampen högt. Men resultatmässigt är det lite pinsamt i en hel del grenar. Endast herrarnas spjut håller toppklass (inte tack vare Sverige dock) och sedan håller även herrarnas längd anständig nivå. I övrigt, totalt mörker. Sedan vet vi givetvis att vi har en del, framförallt kvinnliga, friidrottare som håller bra internationell standard när de är i form och skadefria (Green, Jungmark, Bengtsson, Hjelmner). Men som tävling är finnkampen bra underhållning men riktigt svagt rent sportsligt.
Herrarnas US Open pågår just nu. Undrar om en Grand Slam turnering har fått så lite uppmärksamhet någon gång sedan Björn Borg började slå bollar på en parkeringsplats i Södertälje??
torsdag 30 augusti 2012
Skräll av Solna i Moskva
Hatten av för Solna AIKs insats i Moskva ikväll. Jag får erkänna en sak, i normala fall håller jag alltid på svenska lag i Europa. Men denna gången var ett undantag. Det svenska laget var Solna AIK, ett lag som jag anser förkroppsligar mycket av det dåliga inom fotbollen och mänskligheten. Och dessutom mötte de CSKA från en stad där jag spenderade fyra år och som, vilket är mycket viktigare, innehåller Rasmus Elm. Jag håller, som jag tidigare berättat, alltid på våra gamla spelare. Så jag blev ganska besviken när CSKA inte kunde göra något av sitt spelmässiga övertag.
Ett lag som förra året kryssade mot Real Madrid hemma och som gick vidare från gruppen i Champions League ska inte förlora hemma mot ett svenskt skitlag. Verkligen inte.
Jag blir lite bekymrad när jag funderar på Rasmus klubbval. CSKA är inte crème de la crème i rysk fotboll just nu. Åtminstone Zenit, Spartak och Rubin känns hetare, och sedan har vi ju Anzji som är en historia i sig. Rasmus borde kunna spela på större scener än så, även om de ju nu missat först Champions League och sedan Europa League med en hårsmån.
Dock var Rasmus väldigt bra ikväll. Bäst på plan tillsammans med Ivan Turina enligt mig.
Kalmar slog AIK borta för ett par veckor sedan. Och idag slog AIK CSKA borta. Det måste betyda att Rasmus har bytt ner sig. Kanske Svante kan använda detta som argument och locka hem honom igen??
Ett lag som förra året kryssade mot Real Madrid hemma och som gick vidare från gruppen i Champions League ska inte förlora hemma mot ett svenskt skitlag. Verkligen inte.
Jag blir lite bekymrad när jag funderar på Rasmus klubbval. CSKA är inte crème de la crème i rysk fotboll just nu. Åtminstone Zenit, Spartak och Rubin känns hetare, och sedan har vi ju Anzji som är en historia i sig. Rasmus borde kunna spela på större scener än så, även om de ju nu missat först Champions League och sedan Europa League med en hårsmån.
Dock var Rasmus väldigt bra ikväll. Bäst på plan tillsammans med Ivan Turina enligt mig.
Kalmar slog AIK borta för ett par veckor sedan. Och idag slog AIK CSKA borta. Det måste betyda att Rasmus har bytt ner sig. Kanske Svante kan använda detta som argument och locka hem honom igen??
onsdag 29 augusti 2012
HIF borta
Jag hade en naiv förhoppning om att HIF skulle kunna hota Celtic, även på bortaplan. Men givetvis slutade det som man kunde tänka sig. Celtic var inte bra ikväll, men de spelade av matchen snyggt mot ett sämre motstånd. Och totalt sett var man givetvis det bättre laget.
Ari gjorde ett för Spartak och är nu i CL-gruppspelet. Den enda KFFaren i ligan i år. Gissa vilket lag jag kommer att hålla på.....
För så är det ju. Jag har vissa favoritlag. Kalmar FF givetvis i den svenska elitfotbollen. Och så Kalmar AIK och Hossmo BK i de svenska gärdsgårdsserierna. Kalmar HF i handbollens lägre divisioner givetvis, och så kanske lite, lite Liverpool. De var mina boys när jag växte upp, men sedan dess har jag fokuserat mest på allsvenskan. Detta innebär också att jag håller på spelare (svenskar och KFFare) i utländska ligor, snarare än lag. Så idag håller jag lite grann på lag som AZ, CSKA, Spartak, FCK, PSG, Aarhus och Feyenoord.
Men först och främst har man ett lag i sitt hjärta. Gissa vilket det är för min del.....
Ari gjorde ett för Spartak och är nu i CL-gruppspelet. Den enda KFFaren i ligan i år. Gissa vilket lag jag kommer att hålla på.....
För så är det ju. Jag har vissa favoritlag. Kalmar FF givetvis i den svenska elitfotbollen. Och så Kalmar AIK och Hossmo BK i de svenska gärdsgårdsserierna. Kalmar HF i handbollens lägre divisioner givetvis, och så kanske lite, lite Liverpool. De var mina boys när jag växte upp, men sedan dess har jag fokuserat mest på allsvenskan. Detta innebär också att jag håller på spelare (svenskar och KFFare) i utländska ligor, snarare än lag. Så idag håller jag lite grann på lag som AZ, CSKA, Spartak, FCK, PSG, Aarhus och Feyenoord.
Men först och främst har man ett lag i sitt hjärta. Gissa vilket det är för min del.....
tisdag 28 augusti 2012
En favoritspelare är tillbaka i svensk fotboll
Kennedy har alltid varit en av mina personliga favoriter. Jag propagerade för honom i landslaget bra mycket längre än vad som egentligen var motiverat, så det ska bli riktigt kul att se honom i Superettan. Har aldrig varit någon Bajen-fantast, men Kennedy gillar jag skarpt.
Kennedy, Von Schelbrügge, Bangura, Bedoya, Labinot Harbuzi, El Kabir, Maestro, Goitom, Robledo och Löken. Det är extremt många hemvändare nu i svensk fotboll. Spännande och samtidigt ett tecken på den svaga europeiska ekonomin, som även drabbar fotbollen.
Kennedy, Von Schelbrügge, Bangura, Bedoya, Labinot Harbuzi, El Kabir, Maestro, Goitom, Robledo och Löken. Det är extremt många hemvändare nu i svensk fotboll. Spännande och samtidigt ett tecken på den svaga europeiska ekonomin, som även drabbar fotbollen.
söndag 26 augusti 2012
En välbehövlig seger
3-0 mot Göteborg var viktigt. Trots begränsat bollinnehav så kom man till en del chanser och ska inte be om ursäkt för segern. Men om IFK hade haft en Hysen i gammal god landslagsform så hade de nog kunnat göra ett eller två mål i första, och då hade det varit en helt annan match.
Dauda verkar trivas mot Göteborgslagen. Han är visserligen fortfarande ganska ojämn, men i år har han tagit ett stort steg framåt. Hoppas att KFF ser till att förlänga per omgående. Förstatouchen vid andra målet håller riktigt, riktigt hög klass.
Torbjörnsson och Ludde gjorde en riktigt bra match. Då KFF har fyra så bra mittbackar, trots att Tobinho just tackades av, är det märkligt att man släpper in sju på HIF och dessutom sitter med en massa minusmål. Det är något i den defensiva organisationen som fortfarande inte sitter, för jag tror verkligen inte att det handlar om spelarnas individuella kvaliteter.
Nu tittar vi uppåt, framförallt med tanke på vilket relativt lätt program KFF har de närmaste veckorna.
Och alla som klagar på Rydström kan vara tysta ett tag framöver. Idag gjorde han en jättematch.
Dauda verkar trivas mot Göteborgslagen. Han är visserligen fortfarande ganska ojämn, men i år har han tagit ett stort steg framåt. Hoppas att KFF ser till att förlänga per omgående. Förstatouchen vid andra målet håller riktigt, riktigt hög klass.
Torbjörnsson och Ludde gjorde en riktigt bra match. Då KFF har fyra så bra mittbackar, trots att Tobinho just tackades av, är det märkligt att man släpper in sju på HIF och dessutom sitter med en massa minusmål. Det är något i den defensiva organisationen som fortfarande inte sitter, för jag tror verkligen inte att det handlar om spelarnas individuella kvaliteter.
Nu tittar vi uppåt, framförallt med tanke på vilket relativt lätt program KFF har de närmaste veckorna.
Och alla som klagar på Rydström kan vara tysta ett tag framöver. Idag gjorde han en jättematch.
torsdag 23 augusti 2012
Lite upprättelse för svensk fotboll
Young Boys, som fick stryk av KFF på Guldfågeln Arena, vann ikväll borta mot Midtjylland med 3-0. Och Slask Wroclaw, som över två matcher blev totalt utspelade och fick stryk med totalt 6-1 mot HIF, har just nu 3-3 borta mot Hannover. Ett lag som förra året gick väldigt långt i Europa League. Och Horsens, som slog ut Elfsborg, leder just nu hemma mot starka Sporting.
OK, ett par av matcherna är inte slut. Och i vilket fall som helst så är vi bara halvvägs in i dubbelmötena, men vi får nog ändå se det som en liten upprättelse hittills att KFF klarar sig oerhört mycket bättre än ett lag som Midtjylland, liksom HIF gjorde väldigt mycket bättre ifrån sig än vad ett starkt Bundesligalag som Hannover gör. Och att få stryk mot ett lag som kan ge Sporting en tuff match är inte skamligt.
Med detta sagt, Solna AIK är på väg ur EL-spelet, men det är inte mer än väntat. De möter ett av de bättre lagen från en av Europas bästa, och troligtvis mest underskattade, ligor. CSKA kommer att slå mycket bättre lag än så under årets europaspel.
Svensk klubbfotboll tar små, små steg framåt och är inte fullt så dålig som vi ibland tror. Även om resultatet av årets kvalspel troligen inte blir bättre än förra året, d v s inget lag i CL-spelet och endast ett lag i EL. Men vi är på rätt väg. Trots allt.
EDIT: Hannover gjorde tydligen två till mot slutet av matchen och har 5-3 på bortaplan med sig inför returen. Minst sagt ett bra utgångsläge. Slask Wroclaw är nog inte särskilt bra trots allt... Dessutom har Sporting kvitterat till 1-1, men ändå en stark insats av Horsens.
OK, ett par av matcherna är inte slut. Och i vilket fall som helst så är vi bara halvvägs in i dubbelmötena, men vi får nog ändå se det som en liten upprättelse hittills att KFF klarar sig oerhört mycket bättre än ett lag som Midtjylland, liksom HIF gjorde väldigt mycket bättre ifrån sig än vad ett starkt Bundesligalag som Hannover gör. Och att få stryk mot ett lag som kan ge Sporting en tuff match är inte skamligt.
Med detta sagt, Solna AIK är på väg ur EL-spelet, men det är inte mer än väntat. De möter ett av de bättre lagen från en av Europas bästa, och troligtvis mest underskattade, ligor. CSKA kommer att slå mycket bättre lag än så under årets europaspel.
Svensk klubbfotboll tar små, små steg framåt och är inte fullt så dålig som vi ibland tror. Även om resultatet av årets kvalspel troligen inte blir bättre än förra året, d v s inget lag i CL-spelet och endast ett lag i EL. Men vi är på rätt väg. Trots allt.
EDIT: Hannover gjorde tydligen två till mot slutet av matchen och har 5-3 på bortaplan med sig inför returen. Minst sagt ett bra utgångsläge. Slask Wroclaw är nog inte särskilt bra trots allt... Dessutom har Sporting kvitterat till 1-1, men ändå en stark insats av Horsens.
Solna AIK illa ute
Solna AIKs supportrar har tydligen återigen skämt ut sig genom att störa motståndarlaget inför en Europa-match. Denna gång är det CSKAs hotell som tydligen attackerats med raketer och andra störningar.
Jag utgår ifrån att Solna AIK kommer att straffas av UEFA på ett eller annat sätt. Tidigare har vi ju sett lag som stängts ute från europaspel p g a supportrarnas misskötsel, men detta har varit efter våldskonfrontationer och jag är inte medveten om något liknande fall tidigare. Jag tror inte att de kommer att uteslutas ännu, men dryga böter lär det bli. Om det däremot skulle bli uteslutning så kan det på ett eller annat sätt också få återverkningar på andra svenska lag.
I teorin skulle detta kunna vara en fin klubb. Huvudstadens (om man nu räknar Solna dit) största klubb med gamla anor och en hel del framgång på nationell nivå genom åren. Detta är efter Sveriges två enda storklubbar, Malmö FF och IFK Göteborg, en av Sveriges verkligt klassiska idrottsföreningar. Men verkligheten är något annat. Det stinker om Solna. Det finns få lag som enligt min mening förkroppsligar så mycket skit som just Solna AIK. Framförallt gäller detta givetvis supportrarna, men eftersom klubben från officiellt håll (spelare och f d tränare) valt att stå bakom supportrarna så kan jag bara tolka detta som att de också stått bakom deras handlingar. Eller åtminstone valt att inte sätta ner foten, vilket är oerhört frustrerande. Hur man som normal, laglydig fotbollsintresserad kan välja att sympatisera med detta lag är för mig oerhört märkligt.
Solna är nog även på plan illa ute i europaspelet. Man möter ikväll ett CSKA som borde varit i CL, men som slarvade bort det förra säsongen, och som rimligtvis borde ha ambitioner att gå riktigt långt eller till och med vinna Europa League. Tror att CSKA vinner rimligt enkelt över två matcher.
KFF vidare i cupen efter 4-0 i Visby med många spelare borta. Ett lagom resultat efter en lagom insats vad det verkar. Däremot undrar jag vart cupen är på väg. Nu blir det alltså ett gruppspel, med huvudsakligen allsvenska lag. Vad är då skillnaden mot en cup? Ok att man kör gruppspelet tidigare på säsongen, men om det är ok att spela vid den tiden så skulle man ju kunna börja allsvenskan tidigare istället. Faktum är att man följer den europeiska modellen, där CL och EL blivit gruppspel i stället för traditionellt cupspel. Men det blir ju lite konstigt att köra detta parallellt med en traditionell serie. Vi ska inte döma ut försöket i förväg, men personligen är jag inte övertygad.
Jag utgår ifrån att Solna AIK kommer att straffas av UEFA på ett eller annat sätt. Tidigare har vi ju sett lag som stängts ute från europaspel p g a supportrarnas misskötsel, men detta har varit efter våldskonfrontationer och jag är inte medveten om något liknande fall tidigare. Jag tror inte att de kommer att uteslutas ännu, men dryga böter lär det bli. Om det däremot skulle bli uteslutning så kan det på ett eller annat sätt också få återverkningar på andra svenska lag.
I teorin skulle detta kunna vara en fin klubb. Huvudstadens (om man nu räknar Solna dit) största klubb med gamla anor och en hel del framgång på nationell nivå genom åren. Detta är efter Sveriges två enda storklubbar, Malmö FF och IFK Göteborg, en av Sveriges verkligt klassiska idrottsföreningar. Men verkligheten är något annat. Det stinker om Solna. Det finns få lag som enligt min mening förkroppsligar så mycket skit som just Solna AIK. Framförallt gäller detta givetvis supportrarna, men eftersom klubben från officiellt håll (spelare och f d tränare) valt att stå bakom supportrarna så kan jag bara tolka detta som att de också stått bakom deras handlingar. Eller åtminstone valt att inte sätta ner foten, vilket är oerhört frustrerande. Hur man som normal, laglydig fotbollsintresserad kan välja att sympatisera med detta lag är för mig oerhört märkligt.
Solna är nog även på plan illa ute i europaspelet. Man möter ikväll ett CSKA som borde varit i CL, men som slarvade bort det förra säsongen, och som rimligtvis borde ha ambitioner att gå riktigt långt eller till och med vinna Europa League. Tror att CSKA vinner rimligt enkelt över två matcher.
KFF vidare i cupen efter 4-0 i Visby med många spelare borta. Ett lagom resultat efter en lagom insats vad det verkar. Däremot undrar jag vart cupen är på väg. Nu blir det alltså ett gruppspel, med huvudsakligen allsvenska lag. Vad är då skillnaden mot en cup? Ok att man kör gruppspelet tidigare på säsongen, men om det är ok att spela vid den tiden så skulle man ju kunna börja allsvenskan tidigare istället. Faktum är att man följer den europeiska modellen, där CL och EL blivit gruppspel i stället för traditionellt cupspel. Men det blir ju lite konstigt att köra detta parallellt med en traditionell serie. Vi ska inte döma ut försöket i förväg, men personligen är jag inte övertygad.
lördag 18 augusti 2012
Detta trodde jag inte om råttorna
Detta är en positiv nyhet.
Ser ofta Solna AIK, och då givetvis framförallt Norra Stå, som synonymt med slödder, organiserad brottslighet och allmänt skit, men för en gångs skull måste jag lyfta på hatten. Hoppas att ni verkligen genomför aktionen och att den får den uppmärksamhet den förtjänar.
Ser ofta Solna AIK, och då givetvis framförallt Norra Stå, som synonymt med slödder, organiserad brottslighet och allmänt skit, men för en gångs skull måste jag lyfta på hatten. Hoppas att ni verkligen genomför aktionen och att den får den uppmärksamhet den förtjänar.
söndag 12 augusti 2012
7-2
Såg bara första halvlek och måste säga att 4-1 var inte helt rättvist i paus. KFF var bättre än så. Men en 7-2 förlust går inte att snacka bort. Nu handlar det om att borsta bort gruset och resa sig till nästa match, framförallt eftersom Blåvitt verkar ha fått upp ångan. Glöm detta nu!
Handbollslandslaget stod för en fantastisk insats, men de enorma fransmännen var lite, lite bättre idag. Eftersom de i normala fall är mycket, mycket bättre, så var detta absolut en plusvariant för Sverige. Liten bragdvarning och det klart skönaste av de fyra OS-silver i handboll som vi upplevt sedan 1992 och givetvis också den främsta av de svenska medaljerna här i London för mig personligen. Även om vi inte ska förringa Fredrik Lööfs insats såklart.
Totalt sett blev OS 2012 lite bättre än förväntat för svensk del. Riktigt kul, och för min del av olika anledningar det första sommar-OS på länge som jag kunnat följa. Missade mer eller mindre hela Peking och Aten, och innan dess var det ju Sydney och Atlanta i för oss aviga tidszoner. Så kul att återigen få känna hur stort ett OS ändå är. Vi kan nog för alltid glömma att Stockholm skulle kunna arrangera ett sommar-OS.
Handbollslandslaget stod för en fantastisk insats, men de enorma fransmännen var lite, lite bättre idag. Eftersom de i normala fall är mycket, mycket bättre, så var detta absolut en plusvariant för Sverige. Liten bragdvarning och det klart skönaste av de fyra OS-silver i handboll som vi upplevt sedan 1992 och givetvis också den främsta av de svenska medaljerna här i London för mig personligen. Även om vi inte ska förringa Fredrik Lööfs insats såklart.
Totalt sett blev OS 2012 lite bättre än förväntat för svensk del. Riktigt kul, och för min del av olika anledningar det första sommar-OS på länge som jag kunnat följa. Missade mer eller mindre hela Peking och Aten, och innan dess var det ju Sydney och Atlanta i för oss aviga tidszoner. Så kul att återigen få känna hur stort ett OS ändå är. Vi kan nog för alltid glömma att Stockholm skulle kunna arrangera ett sommar-OS.
Guldfinal och stormatch på Olympia
En riktig krock i eftermiddag. KFFs match mot HIF börjar 15.00 och samtidigt som andra halvlek sparkar igång på Olympia så drar Sveriges största handbollsmatch på tolv år igång i London. Kan inte se mig själv missa finalen, så gissar att jag kommer att följa KFFs andra halvlek via resultatuppdatering i mobilen. Får hoppas att Seb och Abiola har dödat matchen redan i första. Är inte säker på att hjärtat fixar att man sitter och är dubbelt nervös på en och samma gång.
Matchen på Olympia känns oviss. I normala fall är HIF ett bättre lag än KFF, speciellt på hemmaplan. Båda lagen kommer däremot från oerhört tungt matchande med spel i Europa i veckan. Frågan är hur de respektive lagen reagerat på det. KFF har en uppåtgående form, men tyvärr tror jag att de regerande mästarna blir för tuffa. Tippar 2-1 till HIF efter ett KFF mål av Abiola.
KFF är inne i en riktigt tuff period. Inte nog med att europaspelet har krävt sitt, det allsvenska schemat under juli och augusti har varit Elfsborg - Elfsborg - Sundsvall - AIK - Helsingborg - Göteborg. Riktigt tufft med andra ord. Hittills har man klarat det ok, men med tanke på tabelläget så vill vi verkligen inte se två förluster nu framöver. Därefter ser dock programmet helt annorlunda ut med Gais - ÖSK - Åtvid - Mjällby - Gefle och Djurgården de kommande sex matcherna. Alla matcher där KFF i normalfallet är favoriter. Det är också där man ska se till att de där strecken som oroat så mycket nu ett tag försvinner långt, långt bort.
I handbollen känns det som att normaltipset är en fransk seger med sex till åtta bollar. Så stor är skillnaden mellan lagen, speciellt nu när Sverige förlorat Dalibor Doder och tvingas spela med Jonas Larholm och Fredrik Petersen som M9. Framförallt Petersen har gjort det fantastiskt bra hittills, men då har han varit ett alternativ vi spelat i andra halvlek. Nu kanske han tvingas göra 30-40 minuter i en ovan position mot världens (genom tiderna?) bästa handbollslag. Med ett mittblock som äter taggtråd och småbarn till frukost. Han får en riktig utmaning i eftermiddag.
Nu tror och hoppas jag på en bättre insats än så för Sverige, men mitt tips är trots allt en förlust med två bollar. Typ 24-26. Men det finns en liten, liten, liten chans att ta det där guldet som Staffan och Ola aldrig fick som spelare. Ta chansen nu!!
Matchen på Olympia känns oviss. I normala fall är HIF ett bättre lag än KFF, speciellt på hemmaplan. Båda lagen kommer däremot från oerhört tungt matchande med spel i Europa i veckan. Frågan är hur de respektive lagen reagerat på det. KFF har en uppåtgående form, men tyvärr tror jag att de regerande mästarna blir för tuffa. Tippar 2-1 till HIF efter ett KFF mål av Abiola.
KFF är inne i en riktigt tuff period. Inte nog med att europaspelet har krävt sitt, det allsvenska schemat under juli och augusti har varit Elfsborg - Elfsborg - Sundsvall - AIK - Helsingborg - Göteborg. Riktigt tufft med andra ord. Hittills har man klarat det ok, men med tanke på tabelläget så vill vi verkligen inte se två förluster nu framöver. Därefter ser dock programmet helt annorlunda ut med Gais - ÖSK - Åtvid - Mjällby - Gefle och Djurgården de kommande sex matcherna. Alla matcher där KFF i normalfallet är favoriter. Det är också där man ska se till att de där strecken som oroat så mycket nu ett tag försvinner långt, långt bort.
I handbollen känns det som att normaltipset är en fransk seger med sex till åtta bollar. Så stor är skillnaden mellan lagen, speciellt nu när Sverige förlorat Dalibor Doder och tvingas spela med Jonas Larholm och Fredrik Petersen som M9. Framförallt Petersen har gjort det fantastiskt bra hittills, men då har han varit ett alternativ vi spelat i andra halvlek. Nu kanske han tvingas göra 30-40 minuter i en ovan position mot världens (genom tiderna?) bästa handbollslag. Med ett mittblock som äter taggtråd och småbarn till frukost. Han får en riktig utmaning i eftermiddag.
Nu tror och hoppas jag på en bättre insats än så för Sverige, men mitt tips är trots allt en förlust med två bollar. Typ 24-26. Men det finns en liten, liten, liten chans att ta det där guldet som Staffan och Ola aldrig fick som spelare. Ta chansen nu!!
fredag 10 augusti 2012
Nära svensk bonusmedalj
Abeba Aregawi, som är svensk medborgare men fortfarande tävlar för Etiopien, missade medalj på 1500 meter. En taktikmiss enligt min mening. Hon blev inblandad i lite bök och stök eftersom hon lade sig mitt i klungan i ett långsamt lopp. Att göra så är alltid en risk eftersom saker kan hända. Varför inte göra som David Rudisha, den främste friidrottaren under detta OS (trots Bolts och Felix prestationer) och lägga sig i täten? Där är det alltid fria ytor att springa på.
Men hennes medaljchanser är inte helt borta ännu. Hon har ett par löpare framför sig med lite dopningsavstängningar och märkliga PB-förbättringar bakom sig. Björn Ferry formulerade det ju lite fyndigt en gång i tiden: "De andra ska ju pissa först".....
Hur hade förresten bragdmedaljsjuryn resonerat om Aregawi vunnit? En svensk medborgare som vinner OS-guld i friidrott i blågul dress är en given bragdguldskandidat. Men hur hade de ställt sig till samma svenska medborgare som vinner samma OS-guld, men i rödgrön dress? Svår nöt att knäcka, framförallt om hon hunnit börja tävla för Sverige mellan OS och bragdguldets utdelande. Nåväl, nu blev den frågan aldrig aktuell. Och dessutom skulle handbollslandslaget kunna göra frågan irrelevant genom att vinna på söndag.
Har inte kommenterat KFFs uttåg ur EL-kvalet, av den enkla anledningen att jag inte kunde följa matchen och därmed inte har mycket att säga. Kan dock bara konstatera att det är en fantastisk upplevelse att se vårt kära ängagäng i de fina salongerna. Hoppas att man får en ny chans så snart som möjligt. Till nästa år är nog cupen den enda chansen. Gotland nästa!!
Det som såg så bra ut för svensk fotboll är hux flux ganska mycket uppförsbacke. Elfsborg och KFF borta medan Solna AIK möter en potentiell slutsegrare i CSKA Moskva med Ras och Wernbloom (hmmm, vet inte var mina sympatier kommer att ligga där). HIF är nog bästa chansen i CL-kvalet mot Celtic, men det är ju definitivt en match med Celtic som stora favoriter. 70-30 kanske? Gissar att både svensk och brittisk media kommer att nämna Henke Larssons namn både en och två gånger de närmaste veckorna...
Frankrike är precis klara som finalmotståndare. Pest eller Kolera, även kroaterna är riktigt bra, men svenskarna visar uppåtgående form. Men här ger jag Frankrike minst 85-15 chans att vinna. Tyvärr!
Men hennes medaljchanser är inte helt borta ännu. Hon har ett par löpare framför sig med lite dopningsavstängningar och märkliga PB-förbättringar bakom sig. Björn Ferry formulerade det ju lite fyndigt en gång i tiden: "De andra ska ju pissa först".....
Hur hade förresten bragdmedaljsjuryn resonerat om Aregawi vunnit? En svensk medborgare som vinner OS-guld i friidrott i blågul dress är en given bragdguldskandidat. Men hur hade de ställt sig till samma svenska medborgare som vinner samma OS-guld, men i rödgrön dress? Svår nöt att knäcka, framförallt om hon hunnit börja tävla för Sverige mellan OS och bragdguldets utdelande. Nåväl, nu blev den frågan aldrig aktuell. Och dessutom skulle handbollslandslaget kunna göra frågan irrelevant genom att vinna på söndag.
Har inte kommenterat KFFs uttåg ur EL-kvalet, av den enkla anledningen att jag inte kunde följa matchen och därmed inte har mycket att säga. Kan dock bara konstatera att det är en fantastisk upplevelse att se vårt kära ängagäng i de fina salongerna. Hoppas att man får en ny chans så snart som möjligt. Till nästa år är nog cupen den enda chansen. Gotland nästa!!
Det som såg så bra ut för svensk fotboll är hux flux ganska mycket uppförsbacke. Elfsborg och KFF borta medan Solna AIK möter en potentiell slutsegrare i CSKA Moskva med Ras och Wernbloom (hmmm, vet inte var mina sympatier kommer att ligga där). HIF är nog bästa chansen i CL-kvalet mot Celtic, men det är ju definitivt en match med Celtic som stora favoriter. 70-30 kanske? Gissar att både svensk och brittisk media kommer att nämna Henke Larssons namn både en och två gånger de närmaste veckorna...
Frankrike är precis klara som finalmotståndare. Pest eller Kolera, även kroaterna är riktigt bra, men svenskarna visar uppåtgående form. Men här ger jag Frankrike minst 85-15 chans att vinna. Tyvärr!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
